I sakta mak

Själva julen är ju över. Jag har rentav hunnit arbeta en dag, men bara en, för man ska ju inte överdriva det där löneslavandet. Det känns lite konstigt att den där julen som man längtar efter, pyntar inför och planerar ett smärre fältslag för bara är slut? Men mellandagarna har sin egen charm, så är det bara.

Maken och jag, vi hade tänkt gå på Titanicutställningen i Malmö idag, nu när jag fyllt veckans kvot av löneslavande. Maken slavar på hela tiden, men man kan alltid locka honom med något historiskt. Dock var det liksom kört med Titanic; det är en sån där modern utställning där man bokar biljetter via nätet och får en "time slot". Jojo. Och varenda time slot var tydligen fullbokad. Men maken och jag, vi står inte handfallna! Nänä. - vi går och ser Winstrup-utställningen på Historiska muséet föreslog jag och maken var inte nödbedd. Här står han utanför muséet med historisk utställning i blick!

Det var en himla intressant utställning och vi läste om mumifieringen, om alla insekter som också begravts i kistan, om det lilla fostret som gömts vid hans fötter och om hans rivjärn till hustru nummer två, also known as Dorothea. En amper dam, sanna mina ord!

Sen har det varit lite mer handfasta saker idag, kliande av Loppanmage, klippning av en steek (prata om nervkittlande upplevelse), mera promenader i dagsljus och en sen promenad i aftonsken.

En bra dag, helt enkelt! Vi har sett sista avsnittet av Fröken Friman, maken har köpt en ny dator (alltid en gastkramande upplevelse) och jag har lekt med hunden, stickat, ätit grönkålspaj, druckit vin, och i största allmänhet haft det synnerligen bra. Men nu är det nog dags att stämma möte med Jon Blund känner jag, för imorgon är en annan dag.