Lillejulafton

Idag skulle världens bäste Hampus, den finaste Huliganen av dem alla, fyllt 15 år. Det går fortfarande inte en dag utan att jag tänker på honom, men nu mest med tacksamhet för att han var just vår hund, att vi fick ha honom så länge. Han lärde mig så mycket om att vara hundägare och han var min bäste lille vän.

Nu har vi ju lilla Loppan, som är en alldeles charmerande vovve på egna tassar och som håller på att lära mig lika mycket om att vara hundägare fast på ett helt annat sätt. Vi har just gått igenom en period med dålig mage, så köksmattan ligger på tork, men peppar, peppar så verkar det ha vänt och det tackar vi alla för.

Julledigheten har inletts! Det är en lika stor lättnad varje år. Och den inleddes på bästa sätt med en middag på Gamla Franska med syrran och maken. Vi åt tills vi blev fyrkantiga ungefär och hade en himla trevlig kväll.

Hemma är det mesta på plats, granen har börjat barra och någon hyacint ser ut som att den druckit för mycket glögg och är lite trött i nöttan. Men å andra sidan så blommar ju andra hyacinter på jättefint, och jag antar att tillräckligt många barr sitter kvar på granen tills helgen är över och det är ju bra så.

Årets julbak är avklarat; saffransbullarna redan för någon vecka sedan, och nu är jag bakat muffins i min fina muffinsform (och brutit samman lite grann eftersom de fastnade i formen men då ryckte maken ut på ett synnerligen kompetent sätt) och flapjacks. Flapjacks måste man ha till jul, och om man bortser från rörsockret och sirapen och allt smöret så är det ju praktiskt taget rena hälsokakorna och det kan man ju behöva i julskinkans förlovade tidevarv.

För säkerhets skull har jag gått många och långa promenader med Loppan också; dels för att det är skönt, dels för att hon förhoppningsvis skulle bajsa utomhus i stället för på köksmattan. Det är ju inte direkt vinterväder, det kan ingen påstå - men det är skönt ändå att komma ut i naturen med den lilla terriern.

Lillejulafton har också inletts med morgonpromenad, vi har traskat runt och kikat in på julstämning genom fönsterna (alltså, man känner sig ju som fönstertittare och det vill man inte vara, så man försöker liksom snegla till lite så där i farten när man traskar förbi), vi har gått genom Lundagård och förbluffat insett att rosorna blommar för fullt och vi har tittat på den nya statyn framför Universitetshuset och inom mig tänker jag att det inte direkt ser ut som ett lejon, utan mer som en liten huvudlös amöba med ben... men amöbor är säkert trevliga på sitt sätt funderar jag vidare.

Nu är det dags att ta tag i den här lillejulaftonen; skinka ska lagas, och grönkål ska fixas, det är mycket viktigt. Jag tror maken skulle bli alldeles liten och lessen och sorgmodig om han inte fick halländsk långkål till jul och så kan vi ju inte ha det!