En annorlunda nyårsafton

Under rätt så många år har våra nyårsaftnar varit väldigt trevliga, men ganska lugna; med en hund som var hysteriskt skotträdd får man planera för att man kan dra sig undan och försöka stänga ute alla ljud, det är liksom inte läge för tjosan-hejsan och klackarna-i-taket och nu-dricker-vi-bubbel-som-om-det-inte-fanns-en-morgondag.

Men man har ju ändå velat duka fint, äta gott, klä sig lite tjusigare, ha lite make-up och skratta och prata och sen möjligen titta lite på fyrverkeriet inifrån. Den här nyårsaftonen var väl tänkt att gå ungefär efter denna mall, även om nu Loppan inte hetsar upp sig över fyrverkerier. Syrran och Zoya skulle komma, menyn var klar, dukningen skulle fixas och festklänning och mascara skulle appliceras... men så ändrades ju planerna när dottern ringde 23.30 kvällen före och meddelade nu, nu var det dags så om vi kunde komma och hämta Grynet? Jag gav mig tid att hoppa ur pyjamasen och i ett par jeans och sen fräste vi iväg med håret på ända. Grynet var redan packad och klar med resväska och nussefilt när vi kom och hämtade henne och hon tyckte att det var alldeles förtjusande roligt med en liten utflykt sådär mitt i natten. Maken och jag kramade om dottern och önskade lycka till innan vi apterade Grynet i bilbarnstolen (pilligt men det gick) och sen lyckades vi dessutom montera ihop vagnen när vi var tillbaka hos oss och skulle ta oss från garaget till lägenheten, ännu pilligare men det gick det med. Triumfens ögonblick, skulle man kunna kalla det. Eller Seniorernas Seger över Tekniken skulle man också kunna säga.

När vi kom in var Grynet uppspelt och ville alls inte sova! Och i ärlighetens namn så hade jag också svårt för det, ens tankar fanns ju hos dottern för jag har ju minnen av hur det var då, när det var dags för mig själv. Och jag har också ett något mindre ärofullt minne av hur jag röt när sonen föddes som nr 2 att "hur i h-vete kunde jag vara så dum att jag gick på det här en gång till, nu åker jag hem så får någon annan ta över det här födandet, för nu skiter jag i det här!!!" Not my finest moment kanske, men det är ju så; oerhört jobbigt, men när barnet ligger där på ens bröst så sprutar lyckohormonerna och man hoppas lite försiktigt att det inte hört hur mamma svor och sa fula ord under resans gång. Man vill ju ändå försöka framstå som den Goda Modern, menar jag.

Men i alla fall, Grynet och jag läste lite böcker, och så småningom så övertalade jag henne att lite sömn nog ändå vore bra, så hon somnade vid 2-tiden och då tänkte jag att okej, då sover hon nog lite längre på morgonen... sen låg jag där och funderade och så pep det till i mobilen att nu, nu hade Pyret anlänt och allt hade gått så bra! Maken och jag blev jätteglada och funderade på hur hon såg ut och var jättelättade och känslosamma och allt på en och samma gång, fast i en dämpad ton för man vill ju liksom inte väcka det barnbarn som sover. Så sen kunde jag inte sova för jag var så lycklig och sen vaknade ett strålande glatt Gryn klockan fem och tyckte att "nu drar vi igång den här dagen, mormor!" Grynet gillar böcker och läste både för sig själv och för Loppan som tyckte att det var ju kul det där - men ska man verkligen inte tugga på böckerna? Bara läsa?

Grynet var till stor hjälp med nyårsförberedelserna; hon smorde formen till citronpajen vi hade till efterrätt, hon hjälpte maken att riva citronskal, hon kavlade deg och diskade och var allmänt en stor hjälp i köket. Det blev måhända lite sjöblött här och där men då blev det ju rent på golvet också och det är ju inte fel.

Och det blev dukat och maten blev fixad och strax innan syrran kom, kom jag på att oj, jag har ju inte hunnit borsta tänderna idag, så då fixade jag det och det var den nyårsaftonens make-up kan man säga. Jag bytte faktiskt också till en ren blus dagen till ära.

Somliga åt pasta och somnade sen som en stock innan vi andra åt gratinerad hummer och Coeur de filet Provencale och hade det himla trevligt även utan mascara och glittriga naglar. Maken hade botaniserat i vinkällaren och plockat fram en fin flaska Barolo från 2006 som vi sparat till ett särskilt ögonblick, för om det inte är det när man fått ett Pyre i familjen så vet då inte jag vad som ska till.

Sen kan det hända att jag snavade på målsnöret och inte riktigt orkade med tolvslaget men det blev en riktigt fin nyårsafton även utan att beskåda minsta lilla fyrverkeri! Det finns inte så många bilder från den, för det var liksom en av de där sakerna som försvann i hanteringen men den kommer att leva kvar i minnet så länge jag lever ändå.

Sen på nyårsdagen så var det dags för Grynet att åka hem till mamma, pappa och lillasyster igen och vi fick hälsa på den nya lilla dotterdottern och sagt allt det där som man säger som kanske inte år det mest revolutionerande och intellektuella och nyskapande, men som hör till när man träffar en ny liten människa för första gången;
- åh så söt!
- Så liten, herregud är de så små?,
- titta på de små pyttefingrarna!,
- halleduttingen då!

Som sagt; en nyårshelg att minnas!