På helgupploppet

Trettondagen. Trettonhelgen känns som en rätt avslappnad helg, lite sådär bonusledigt när jul- och nyårsfestligheterna är över. Själv tänkte jag inleda den med att besöka såväl sjukgymnast som tandläkare på trettonafton. Sjukgymnasten för att det redan var inbokat (och välbehövligt), tandläkaren lite mer akut sådär. Jag har sedan långt före jul haft ont, inte direkt i en tand utan mer ner i käkbenet under en krona. Detta åtgärdade jag på mitt vanliga sticka-huvudet-i-sanden-sätt; ignorera. När Den Molande Värken bara fnös åt mitt ignorerande så kom jag på att det måste bero på att jag var så förkyld. - Ha! Där fick du! sa jag till DMV. Sen gick förkylningen över och DMV satt där fortfarande och hånflinade åt mig, så då fick jag ju krypa till korset och högst motvilligt ringa tandläkaren som raskt bokade mig igår. Att gå till tandläkaren är ju aldrig direkt roligt, det är inte så att man skuttar hoppsa-steg dit precis och den här gången måste jag erkänna att jag oroade mig för rotfyllning. Tanden som fått en krona hade en väldigt djup fyllning som går nästan ner till pulpan och den har jag varnats för förr. Sen måste jag ju också säga att är det något som jag är rädd för (ja mer än slalomåkning, höga hastigheter, köra in i trånga garage och så) så är det rotfyllning. Har aldrig fått gjort en sån och har ingen lust att bryta denna fina tradition.

- Säger han att "här måste vi visst rotfylla lite!" så biter jag honom och springer, tänkte jag för mig själv. Det är ju alltid bra att ha en plan, menar jag.

Innan jag hann fram till tandläkaren ringde det i min mobil, och det var dottern som undrade om hon, maken och flickorna fick komma på besök! Alltså vilken onödig fråga, klart de alltid är välkomna! Mycket vältajmat telefonsamtal, jag kände att nu, nu kunde jag tampas med vilken tandläkare som helst.

Tja, sen visade det sig att det (som det ser ut nu i alla fall för att inte ropa hej! och sådär) så behövs ingen rotfyllning. Uppenbarligen har jag gnisslat tänder i sömnen väldigt hårt och tryckt på krona, som tryckt på fyllningen, som tryckt på pulpan - ja det är lite som katten-på-råttan över det hela. En slipad krona (och många andra kronor) senare stegade jag ut från tandläkaren och kunde koncentrera mig på livets väsentligheter. Som att städa undan granen till exempel, nu när vi köpt ett litet satsbord på auktion eftersom jag fått för mig att det kunde vara behändigt om man vill dra fram ett sånt när man sitter i en fåtölj och vill ha en plats för en kopp te. Eller ett glas vin. Eller en chokladpralin för delen. Jag känner mig flexibel på den punkten.

Nu står bordet där och jag har dammsugit upp ungefär 234 000 granbarr men säkert missat några. Sen så kom Grynet och Pyret och föräldrarna och vi fikade och läste bok och hade dragkamp med Loppan som i vanlig ordning blev så exalterad av att få Besök! att hon blir skvatt bindgalen av lycka. Hon snusade lite försiktigt på Pyret och såg lätt förvånad ut, men ägnade sig sedan åt att busa med Grynet med stor frenesi. Grynet hade dock inte tid att busa hela tiden, för hon skulle ju hjälpa Morfar med potatisen också. Väldigt praktiskt så skulle vi ha Boeuf Bourgoginone (alltså, jag lär mig aldrig hur det stavas och det måste vara eftersom det ingår ett geografiskt område i namnet. mvh Den Geografiska Idioten) och en gryta räcker ju långt. Men potatis ville ju till, så morfar skalade och Grynet la i grytan och saltade. Mycket bra saltad potatis blev det, måste jag påpeka.

Sen var den lilla familjen trött och åkte hem, maken och jag tittade på På Spåret och tänkte för oss själva att det här, det blev en sjutusan till Trettonafton; ingen rotfyllning. Granen utslängd. Lite nytt på möbelfronten. Fint besök. Enda smolket var väl en avgrävd kabel så att vi var  utan internet i rätt många timmar, fast vi hade ju ändå inte tid när vi hade så mycket annat bra på gång.