söndag 17 oktober 2021

Någon snarkar


Det är Loppan som ligger på fotpallen och sover sött. Tidigare i eftermiddag låg hon i syrrans soffa och sov minst lika gott. Och vad är det då som fått Loppan så trött? Kan det vara tvåtimmarspromenaden i fredags morse med de två aussisarna av shepherdtyp och deras matte? (Inom parantes sagt så öppnade maken ett sömnigt öga i arla morgonstund och undrade om vi verkligen skulle ränna runt i skogen när regnet piskade mot rutan? Men en rutinerad hundägare viker ju inte ner sig för lite regn, i synnerhet inte om det vankas umgänge med aussisarnas matte, så det var nytt regnställ på och ut i naturen). 







Men nej, det är inte därför Loppan är lite trött, det är efter att haft kärkommet besök av två små flickor som sovit över. Loppan blev galen av förtjusning när de kom igår eftermiddag och for runt som en guttaperkaboll och slickade i förbifarten på alla kroppsdelar som kom i närheten! Sen har programmet varit fullt; vi har ritat och ätit köttbullar och lagt pärlplattor och pusslat och gått och handlat lördagsgodis. När vi gick till godisaffären passade vi på att lägga ett av morfars brev på brevlådan och då kom Grynet på den lysande idén att hon skulle också skriva ett brev, till mamma och pappa. Pyret hängde på! Så vi kreerade brev och i morse knallade flickorna, Loppan och mormor iväg för att lägga överraskningsbreven på brevlådan. Morfar? Han sov sött, trots att Grynet varit inne och frikostigt erbjudit frukost. Flickorna och jag hade mycket roligt när vi spekulerade över hur överraskade mamma och pappa skulle bli när det kom brev till dem i brevlådan! Nu kan man ju undra vad är jag för en fisig mormor som avslöjar allt om breven, men det kan vara så att när mamma och pappa idag kom för att äta lunch och hämta sina flickor, ja då var det två små damer som hade väldigt svårt att inte avslöja allt om överraskningsbreven. Men, som Grynet så klokt sa, det kan ju hända att det kommer några brev...eller också gör det det inte!






Vi har också pysslat lite julpyssel, för som Grynet, återigen så klokt, sade, så kan man visst pyssla lite julpyssel även om det är oktober! Om man nu tittar noggrant på Grynet, ja då ser man något nytt! En tappade tand! Och redan är den nya tanden på väg upp. Alltså har vi borstat tänderna alldeles oerhört noga för att hålla tandtrollen på behörigt avstånd. Flickorna är också noga med att tvätta händerna efter toabesök, men för Pyret får mormor hjälpa till med kranarna, för de sitter långt in, även om man står på en liten pall. Men då rycker mormor ut! - Ja du är ju jättegammal och har så långa armar, så du når mormor! säger Pyret då. 

Förra gången flickorna sov över så hade ju Pyret inte packat någon pyjamas, och då kan man ju undra hur det var med den saken den här gången? Men jo, visst fanns det pyjamas! Dessutom hade hon packat fyra klänningar och några kjolar och en tröja,för vem vet hur många gånger man får lust att byta kläder vid ett litet weekendbesök.

Det är mycket lärorikt att ha besök av sina barnbarn. När vi gick till postlådan imorse lärde jag mig hur man gör när man ska gå över gatan; "Ingen cykel, ingen bil, ingen krokodil!". Lyckligt nog mötte vi heller inga krokodiler, för då vet jag nog inte vad jag skulle gjort. Däremot mötte vi blodhunden Doris. Doris är jättestor och jättesnäll och lät sig villigt klappas av Grynet och Pyret. 

Så småningom kom dock mamma och pappa och hämtade sina flickor. Vi bjöd på överblivna köttbullar och korv och potatis, här kostar vi på minsann! Sen skulle flickorna ut i skogen och Loppan och jag besökte syrran och Poppy och sov lite i soffan som sagt. I alla fall Loppan.

Det är roligt med besök! ...och till sist får vi ju slänga in en bild på Kickan också, som nu växt i en av farmors stickade koftor och dessutom har upptäckt sina fötter. Tänk vilka fantastiskt fina och begåvade barnbarn vi har!






Inga kommentarer :

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.