fredag 29 april 2016

Spridda tankar en fredagskväll

Alltså, det där med "tankar" det låter ju som om jag vore djupsinnig, men nix; det är nog mest lite osorterade uppkast utan vidare tanke bakom.

Sitter med en nöjd Huligan vid fötterna som just lekt den roliga leken "hitta skinkbiten". En enkel, men vansinnigt rolig lek enligt hunden i huset.

Maken och jag har just varit en sväng på stan och köpt solglasögon till maken (ja man lever ju ändå på hoppet om en vår). Maken ville ha hjälp att välja och jag släpade in honom hos optikern och hojtade

- vi är på jakt efter solbrillor! Maken ska se cool ut! Som en 50-talsskådis, typ Cary Grant eller så!

Maken såg lätt generad ut men lät någorlunda godvilligt optikern och mig aptera diverse bågar på näsan. Sedan valde vi ett par som var synnerligen chica och som kommer att göra sig fint i sommar när jag har mina nya fräsiga kattglasögon. Därefter cyklade vi och hämtade en paket till maken som köpt sig en bunke nya böcker. Vi har ju huset fullt men vem vet, rätt vad det är kanske det uppstår en bokbrist? Och det vill man ju inte råka ut för. Skånelands medeltid. Orter och ätter är namnet på det rafflande verk som numera bor hos oss. Det kan hända att jag inte kommer att läsa dessa böcker.

Stan är full av studenter som redan nu börjat fira att det är Valborg imorgon. Jag har lärt mig att man numera fira Valborg flera dar i följd; Skvalborg, Kvalborg, Valborg och Finalborg. Tur att vi har investerat i öronproppar säger jag bara, vi som numera bor mitt i studentkvarteren. Det har transporterats hit Bajamajor, swimmingpooler och det ena med det andra. Lite synd att det kommer att bli kylslaget, men å andra sidan; de lär vara impregnerade med alkohol så det kanske inte känns. Ibland känner jag att det är så skönt att man är gammal nog att slippa galoppa runt som en berusad skalbagge när man mest vill ta det lugnt.

Maken och jag, vi firar också! Jodå minsann, vi cyklade inom Per Tutti och köpte glass med oss hem som ska serveras efter spenatrisotton och de bakade tomaterna ikväll, här slår vi klackarna i taket! Jag har förresten varit helt vild och galen idag, jag cyklade vantlös!! Inga yllevantar! Jamen förstår ni storheten i det hela, det är ju ändå bara 29 april!

Tja det var väl ungefär det; fler tankar blev det inte denna fredagskväll. Nu ska jag ut och baka tomater och göra risotto. Glad fredag!

torsdag 28 april 2016

Tiden för ljuva visor är förbi

Jag har inte alls lust att stå och kvintilera om blåsippan som ute i backarna står, jag fnyser åt tanken att brista ut i vårvindar-friska-leka-och-viska ; här viskas det minsann inte, här viner det om öronen om man nu inte förtänksamt tryckt ner yllemössan på skulten. Det är kallt, regnigt med inslag av snö och ja, jag vet att det är april och aprilväder och bla-bla-bla. Men då vill jag ändå framhäva att aprilväder, det ska väl vara en blandning av varmt-och-soligt och regnigt-och-kallt. Inte en blandning av kallt-och-uppehåll med jäkligt-kallt-och-snöslask.

- Hit me' våren! vill jag ryta och helst sparka någon på smalbenen. Jag är förbi att locka och pocka, jag vill beordra fram vårvärme och vårblomster på momangen! Tiden för lämpor har tagit slut, nu är det raka puckar, att peka med hela handen och tala i otvetydiga ordalag som gäller känner jag.

För jag menar, kolla! Jag har ju stickat en liten bomullsklänning och då, då vill det till att det blir lite soligare och varmare. Ungen ska väl inte behöva ikläda sig ylle, om än av alpackigaste och mjukaste slag, tills hon fyller 27?! Nu har mormor stickat i Onion organic cotton, och då får faktiskt vädret skärpa till sig och ta sitt ansvar. Mönstret är ur Lene Holme Samsoes bok "Babystickning på stickor 3" och var väldigt roligt att sticka. Samma mönster finns som kofta, och det ryktas om att det ska komma även i vuxenstorlek och jag kan ju säga att jag känner ett stort behov av att i så fall sticka en bladmönstrad kofta till mig. Och kanske en till Hjärtegrynet så kan vi vara matchade när vi går på promenad! Garnet däremot... njae. Alltså det är mjukt och det är härligt rosa och sådär. Men det splittar sig, utan att ta minsta hänsyn till att jag tycker att sånt är ett ofog och inte något som ett väluppfostrat garn ska göra, hur organiskt det än är.

Detta känns dock som ett mindre bekymmer än det där som har mage att kalla sig vårväder. Skärpning!


tisdag 26 april 2016

Det är mitt fel

... att det utanför fönsterna häller ner snöblandat regn och är 3 härligt kylslagna grader. Bara att erkänna; vad skulle jag hämta mina nya solglasögon för?! Hade jag avhållit mig från detta så hade det säkert varit sol och en 17-18 grader. Minst.


För övrigt är det tisdag. En synnerligen tisdagsaktig tisdag. På jobbet ringer det folk och är besvärliga i telefon. Men bryr jag mig? Icke sa Nicke. Jag har nämligen numera det ultimata vapnet.
Jag har min egen lilla torped. Liten, men naggande god. Om folk är för hopplösa tänker jag att jag mailar över den här bilden med en text som säger "Tjafsa inte med min mormor, för då får ni en snyting!"


Det borde väl lära dem. Och blir de inte så rädda att de skärper sig bara därför, så blir de så till sig över att få se ett så vackert barn att de slutar dumma sig. Lite så är min plan.

söndag 24 april 2016

I en rasande fart

...går den. Helgen alltså. Huliganen och jag, vi spankulerar mest i maklig takt, det är inte så mycket "rasande fart" över det kan man säga. Ett smärre raseri utbröt dock när jag hamnade bakom en Ovanligt Skuraktig Person som blockerade den gata totalt där jag skulle fram, då rasade det faktiskt lite. Invektiv och sånt från min mun till exempel.
 
Men annars så har det varit en bra helg; man kommer hem på fredagen och det är städat och blommor och sånt är på plats, både inomhus och utomhus. Inomhus är det rosor och fresior, utomhus börjar magnoliorna slå ut för fullt. Det gör de väldigt rätt i, jag älskar magnolior, i synnerhet när jag slipper försöka få dem att trivas i min trädgård. Det kan vara så att magnolior är känsliga små rackar som tycker jag är alldeles för burdus.

Men nu, nu kan jag njuta av dem både på dagen och kvällspromenaden! Det blev en hel del Botan i helgen, igår träffade jag Karin-Ida och då visade vi stort prov på kvinnlig simultankapacitet! Vi både pratade, stickade, fikade och promenerade! Däremot lyckades vi inte ta någon bild på oss, så därför blir det bara på makens strumpa. Ni kan dock lita på mig; bredvid mig satt Karin-Ida och stickade på sin strumpa! Med flätor och allt. Maken får inga flätor, han får vara nöjd ändå.
 
Märkligt nog var det sol; SMHI hade lovat regn och kallt och eftersom det alltid regnar när jag ska visa Karin-Ida mitt vackra Lund så var jag inte förvånad. Men SMHI hade lyckligtvis fel.
Huliganen fick inte följa med eftersom det skulle fikas. Det tyckte han var synnerligen orättvist och ingen kunde missta sig på hans melankoli över detta faktum. Han tittade mycket dystert under lugg på sin hårdhjärtade matte. Han hade dock sällskap av sin skära gris (och maken, som inte är någon skär gris) så det gick rakt ingen nöd på honom.
Idag skulle det vara 4 grader och snöblandat regn hade SMHI vidare utlovat. Vi hade planerat golf; årets första runda för min del. - Det blir nog ingen golf för min del, sa jag moloket till maken. Jag är en avgjord fint-väderspelare och förstår liksom inte tjusningen med att plåga sig runt banan i snöglopp och snålvind. Men tja, SMHI hade fel igen! Så det blev 9 hål och eftersom det var årets första runda hade man ännu inte kommit på hur svårt golf egentligen är, så det gick riktigt bra.
Huliganen, han fick inte följa med nu heller. Han har lite svårt för det där med att man ska vara tyst på en golfbana nämligen. Det tyckte han var alldeles oerhört orättvist och försökte se riktigt bedjande ut. "Jag är jättesnäll och jättetyst och skäller aldrig på några andra golfare". Typ. Men nä, han fick stanna hemma för hans matte har nämligen varit med förr.
 När jag kom tillbaka efter några timmar hade han hämnats genom att pricksäkert kräkas på både hallmattan och matsalsmattan. Lille plutt, det är inte lätt att ha ont i magen! Så nu har matte torkat mattor, ska gå en liten runda med Huliganen, ifall något som inte kommit ut där fram behöver komma ut där bak, så att säga, och sedan ska det bli stickning för hela slanten. Och en tur på tippen. Jomen, i den här familjen kan vi roa oss minsann!

torsdag 21 april 2016

Genialisk torsdag

Det finns torsdagar av mer ordinärt snitt. Ni vet, jobba, jobba, jobba. Och sen lite hundpromenader, lite städning och lite restaurangbesök på det. Inget fel på det, tvärtom. Men ibland blir det annorlunda. Idag blev det annorlunda. Jag skulle nämligen få håret tillklippt och sen var det ett bankärende åt bostadsföreningen. Inget märkligt med det heller, men så slog det mig! Såsom på huvudet alltså; om jag nu ändå måste ta lite ledigt, varför inte slå till med en  hel semesterdag på en gång?! Ja jag vet, ren och skär genialitet. Det är inget att hymla om.

Så dagen inleddes med en solig och sval promenad genom Lund innan jag galopperade ner till min bestämda frisör som kapade av lite här, smetade in lite där och sen släppte ut mig i solen igen. Då blev det blommor på toget, fresior och rosor och sen rände jag hem, fräste runt med dammsugaren och tvättade en maskin eller två.
Jo för sen väntades det finbesök! Inte nog med min snillrika plan på en helt ledig dag, hjärnsynapserna slog till med en ytterligare förbättring; träff med Hjärtegrynet och hennes mamma. Så fick det bli!

Morfar blev då så avundsjuk att han stannade hemma lite extra för att gulla med barnbarnet innan han med en djup suck cyklade tillbaka till böckernas dammiga värld. Men jag, jag fick göra det som jag längtat efter! När man är ute och promenerar i Botan ser man då och då en stolt mormor som drar barnvagnen medan mamman går bredvid och lilla barnbarnet vilar i vagnet (antar jag, jag brukar ju inte kontrollera innehållet, men låt oss säga det). Och nu, nu var det min tur. Dottern fick transportera runt Huliganen, medan Hjärtegrynet lät sig köras av mormor.

Och tänk, det var precis lika roligt som jag föreställt mig! Sedan gick vi hem och fikade med kanelbulle från Brunius och det var nog så bra, men egentligen var eftermiddagen redan perfekt.

Det här, det gjorde jag bra!

tisdag 19 april 2016

Promenader

Var är vårvärmen? frågar man sig, och inte bara "sig" utan även vädergudarna. Jamen vi är ju beredda! Vi har plockat fram utemöblerna från den blå presenningen, vi har köpt ett litet bord till balkongen och jag har till och med knäskurat nämnda balkong. Alla två kvadratmetrarna. Alltså är man ju nu redo att inleda ett liv i sol och värme, med tekoppar, chokladpraliner och ett eller annat glas vin.
Vad får man? Iskalla vindar, det är tacken det för knäskurandet. Kan det vara så att det är det som är felet? Man skulle liksom bara ha skjutit upp allt i gammal god stil och då skulle vårvärmen helt illslugt ha slagit till när man inte var beredd. Mea culpa.
Värme eller ej, skurande eller ej - promenader med Huliganen vill det ju ändå till och det är ju ändå rätt vackert när man traskar runt. Det är inte så att jag rantar runt med den stora kameran, men till och med jag har ju numera insett att åhå! för att inte säga aha! man  har alltid en liten kamera med sig i mobilen. Jodåsåatt, man är väl med sin tid. Instagrammare och allt är jag också, jag är helt förbluffad över hur "med" jag är. Och se hur imponerad fyrbeningen är! (Okej, det kanske mer ser ut som att han tänker att "jamen TA nu den eländiga bilden någongång så att vi kan snusa vidare längs kullerstenarna).



På bild ser det ju dessutom så soligt och fint ut, med strålande blå himmel. Att man är inklädd yllevantar märks ju inte alls.

Andra morgnar är det dimmigt, och dimmigt måste det vara i hjärnkontoren på Lunds kommun; HUR tänkte de här? Enkelriktat men med pilar för cyklande i båda färdriktningarna? Det känns ju lite som att ha både hängslen och livrem, det gör det.


Vi traskar vidare. När Dekanhuset byggdes bekymrade man sig inte så himla mycket om enkelriktat, jag tror man var rätt så nöjd om man halkade någorlunda rätt bland lera och gatsten. Allt var inte så himla rätlinjigt och tillrättat, det lutar hit och det lutar dit och visst har det sin charm? Eller också är det runt, som trapphuset till Kungshuset, där filosoferna höll till förr, innan det nya Lux-huset byggdes. Moderna bekvämligheter i all ära, men visst känns det som att man borde kunna tänka mycket djupare och mycket mer filosofiska tankar i det gamla Kungshuset?
Fruntimmersföreningen... det låter rätt rejält får man säga, men det där med pappaledighet kan inte ha slagit igenom då när det begav sig. "Herrföreningen" - nä man associerar inte till barnavård precis, mer till cigarrer och fröken Vera, kan vi få en halva punsch till?










Jag och Huliganen trivs ganska gott med våra Lunda-promenader. Men jag som inte är iklädd naturlig päls (ja om man bortser från de orakade benen), tycker nog att lite mer vårvärme hade satt extra sprutt på dessa.

fredag 15 april 2016

Lärdomar



De senaste veckorna har jag gått i artrosskola på vårdcentralen. Meningen är att man ska få lära sig vad artros är, hur lederna fungerar, hur man ska träna och vad man ska äta. Vi har ännu inte kommit till dietföreläsningen, så än så länge lever jag i förhoppningen att nya rön ska visa att kanelbullar, lakrits och choklad är en utmärkt diet för gnissliga leder. Man lever på hoppet, sa loppan.

Det vi har lärt oss än så länge är att det inte är farligt att det gör ont, att man ska träna på och belasta lederna ändå och det är en bra och nyttig lärdom, det är jag den första att skriva under på.


En annan sak som jag lärt mig är att jag inte passar in i såna sammahang -  jag retar mig på att tiden inte utnyttjas effektivt, att folk sitter och pratar en massa ovidkommande strunt och att man inte bara kan galoppera in, riva av den viktigaste informationen och sedan rusa ut igen. I gruppen är det mest äldre personer och den absoluta majoriteten är pensionärer som ser det här som en liten social sammankomst. Jag biter mig i kinden och försöker se vänlig ut, jag tänker på pappa som säkerligen också hade tyckt att en sån här aktivitet var ett utmärkt tillfälle att prata gamla minnen och umgås.


Ibland tänker jag att om alla bara vore jag som jag, tänk så effektivt, organiserat och bra det vore då! Fast sedan tänker jag att om alla vore som jag, då skulle jag ju bli tvungen att umgås med mig själv hela tiden och vore det egentligen så himla kul? När jag försöker föreställa mig ett Lund (först tänkte jag skriva "en värld" men sen tänkte jag att det vore ju som om jag strävade efter världsherravälde och det vore ändå lite väl storhetsvansinnigt) som bara var befolkat att Huliganmatte-kloner så inser jag att det är nog ändå bäst ändå att vi är olika. Olika är bra, om än något ineffektivt emellanåt.

Sen är det ju så att det är som i sången "ute i backen blåsippan står, niger och säger att nu är det vår"; ja om man ersätter blåsippa med Huligan och finner sig att han aldrig i livet skulle niga, före det vore under hans värdighet. Å andra sidan är han så kortbent att det ser ut som om han niger ändå. Och vår, det är det!

Så summa summarum; lärdomarna är att ledsmärta är inte farligt, att jag är en alldeles för otåligt typ som mår bra av att lugna ner mig lite grann. Och så hoppas jag få lära mig nästa vecka att choklad och lakrits är en utmärkt diet. Åtminstone en liten kanelbulle då och då.