onsdag 12 januari 2022

Idag har det sjungits

 Klart det blir skönsång på morgonen när maken fyller år! Det där med "morgon" ska man se som ett vitt begrepp eftersom maken sovit skruttigt, eller rättare sagt, inte sovit alls, på natten. Då kan man behöva sin skönhetssömn på morgonen, så det blev inte te och smörgås på sängen förrän Loppan, Poppy och jag hade varit ute och ränt runt i Botan på morgonen. Men sen blev det så klart jamåhanleva så att inget öga var torrt. Det kan ha varit mest jag som sjöng och vovvarna såg nog mest förvånade ut om vi ska vara sådär petnoga med sanningen. 

Poppy är här på pyjamasparty några dagar, och hon är så välkommen, det tycker både Loppan och vi.


Jag hoppas maken varit nöjd med sin dag. Det blev ingen present, ty hans hulda maka hade inte fått tummarna loss. Däremot lagade jag pyttipanna med vildsvinsfalu till kvällsmat, så det måste väl kompensera lite? Nu kan man ju tycka att det är lite torftigt med pytt till kvällsmat när en förträfflig make fyller år, men ovannämnde make hade lyckats planera in ett styrelsemöte i bostadsföreningen denna kväll, och det är därför vovvarna och jag sitter här alldeles själva, och maken och jag inte är på vår traditionsenliga middag på Mat och Destillat där vi häller i oss goda viner och smörjer kråset med delikat mat. 

Men imorgon blir det andra bullar! Eller tja, det lär väl inte bli bullar på Mat och Destillat som vi ska gå till en dag fel sådär, utan någon helt annan mat. Dock troligen inte pytt.

Hur som helst så vill man ju ändå fira sin egen make nu på hans födelsedag! Grattis på dig du, din hederspascha! Må ditt nästa år bli lite mindre bakteriefyllt och lite mer klackarna-i-taket.


måndag 10 januari 2022

D-vitaminhalten är påfylld

 Efter en hel räcka av helgdagar och lite lagom halvhelgdagar så är vi nu tillbaka i lite mer vanliga gängor igen. Tja, för min och makens del spelar det väl inte så stor roll, men när man då vaknar och inser att det ska bli en härligt solig dag, ja då kan man bege sig ut i naturen, utan att man hamnar i något som liknar folkvandringstiden där folk traskar runt i långa led. I torsdags, till exempel, då var det också sol och då var maken, Loppan och jag i Torup för att insupa lite frisk luft och njuta av naturen. Det var vi och halva Skånes befolkning, typ, så det var inte så mycket själfullt natursvärmeri över det hela. 



Men idag, ja idag åkte vi till Skanör. Där finns en gammal borgruin som man kan titta på om man är lagd åt det hållet. Det är maken. Själv tycker jag mest det såg ut som en gräshög, men för all del, man hade fin utsikt över havet och Loppan var nöjd med att speta runt och sniffa efter intressanta dofter.




När havet ligger så frestande nära, ja då vill man ju gå dit såklart. Och det var förberett med spänger och små broar för det är ganska sankt och blött innan man kommer ut till den mer rejäla blötan så att säga.

En eller annan var ute, mestadels sådana med hund, men det var lugnt och fridullt och Loppan kunde springa lös och sniffa så mycket hon ville.

Och när Loppan sniffat klart och vi fyllt på frisk-lufts-kontot och halten av D-vitamin rejält, ja då åkte vi hem igen och drack varm choklad. Sånt ska ju också till.



söndag 9 januari 2022

När man har en sån där dag

 Alltså, en sån där dag när man vaknar och tänker att jahaja, nu är det en ny dag. Vissa dagar vaknar man och fräser iväg upp, läser tidningen, löser dagens sudoku i rasande fart, sjunger tramsiga ramsor och störtar ut med en förvånad hund i släptåg. Andra dagar vaknar man och det bara fel allting, det pyser ur öronen lite grann och man snurrar in sig i sudokut utan att någonsin hitta ut - ja en sån där riktigt avig dag. Men så finns det de där dagarna som liksom smyger igång. Det känns som "jahaja" och det är ju ändå bättre än "nähänej". Det ligger liksom och väger.


Då finns det saker som man kan ta till som osvikligt gör en på bra humör. Djur, till exempel, de får mig oftast på väldigt bra humör, ja inte om de är fästingar eller mördarsniglar, men annars gillar jag de flesta. Och i all synnerhet gillar jag min egen lilla raggfia. Och raggfian och jag, vi traskade väl ut på morgonpromenaden och medan Loppan spanade på ekorrar pratade jag med dottern i telefon - ett fint teamwork måste jag säga. Och då hörde jag om Pyret som nu lagar mat till hela familjen så att det står härliga till, om Grynet som läser i rasande fart och får läsborgarmärken på löpande band. Alltså, nu tippade ju verkligen vågen över på Utmärkt Bra Dag så att det tjongade om det.


Sen traskade vi upp till maken igen och utspisade honom med kaffe och sen tittade vi på skidåkning och stickade nya vantar. Ja det kan ju varit mest jag som stickade, men så är det ju också vantar till mig själv som står på programmet. Och Shetlandsull, det är också verkligen humörhöjande! Nu är det ju inte den enda shetlandsullen i min närhet, ånej, jag har ju faktiskt stickat färdigt min Fetlar Scarf. Vilket inte är direkt samma som att den är klar...




Men det kommer den att bli så småningom, för om vintern slår till med full kraft, ja då kan man minsann behöva linda in sig i många lager ull.



Julgranen har gjort sitt och är numera nedklippt och bortforslad till återvinningsstationen. Lite tomt blir det, men då kan man ju å andra sidan gå loss på tulpanerna, så Loppan och jag tog en promenad ner till torget i fredags. Förvisso har jag en hyacint och några amaryllisar kvar, men några tjusiga papegojtulpaner känns ändå som en bra start på 2022 års blommor. De fick pryda sin plats på bordet i fredags kväll och det känns skönt att vi nu är tillbaka i lite mer normalläge när vi kan återgå till våra fredagsmiddagar med god mat, en flaska vin och långa diskussioner. Det blir liksom inte riktigt samma fredagsfeeling med vatten, och det känns också lite tamt att äta vildsvinsfilé med ugnsrostad potatis och whiskysås och sitta där och klunka i sig kranvatten. Näe.

Jag känner nu att den här dagen, den har tagit sig i kragen ordentligt och förhoppningsvis fortsätter den på samma goda sätt. För säkerhets skull har jag dock umgåtts med lite fler djur.



En blå uggla som nu är färdigstickad och som ska överlämnas till Grynet och en tax som av någon outgrundlig anledning har en kalkon på ryggen. Märkligt, men vill mönsterskaparen ha det så, ja då får man väl brodera dit den. Så länge taxen inte har invändningar så ska väl inte jag sätta mig på tvären.



måndag 3 januari 2022

Nystart

 Jamen så var det dags igen! Start på ett nytt år, 2022, och det känns ju liksom lätt att komma ihåg. Massor av 2:or. Ännu enklare hade det varit med 2222, men när det året inleds, ja då lär vare sig jag eller bloggen finnas kvar. Men än så länge finns vi kvar och då finns det ju saker att skriva om.

Till exempel hur man inleder ett nytt år på bästa sätt. Jo, genom att utbrista i ett hjärtinnerligt jamåhanleva, jo för nu fyller han ju år igen, sonen! Och nu i uppgraderad version, inte bara (vilket i och för inte är så "bara") son och make, numera också pappa! 

Det blir inget gratulationskort från Loppan med familj, för det har varit lite slarvigt med att skicka sådana, och det är lite långt för att kila förbi och slänga ett i brevlådan på morgonpromenaden. I all synnerhet som det regnar idag också. Men många gratulationstankar blir det från Lundahållet och vi tror säkert att Kickan och hennes mamma har sjungit för dig idag! Vi hörs lite senare.

Innan dess ska jag dock tvätta, gå ut med Loppan, ringa och klaga på Coops matleverans, ringa och fixa med bordsbokning till makens födelsedag i nästa vecka, sticka, knyppla, brodera. Ja det är lite sånt som är inplanerat. Städning har jag dock inte planerat in, man kan ju inte hinna med hur mycket som helst, och då får man prioritera. 

Sen kan det hända att jag inledde året på ett något annorlunda sätt än att tänka glada och vänliga tankar om födelsedagsjubilarer. Det kan hända att jag när året var väldigt nytt hotade någon med polisanmälan och det känns ju inte så fryntligt direkt.





Nu hade vi avslutat 2021 (förra året!) på ett utomordentligt sätt hos syrran. Det var goda drycker! God mat! Gulliga vovvar! Loppan var något bekymrad över det där med raketer, men det gick faktiskt ganska bra, och vi party animals, vi åkte hem före 12-slaget för att inte vara ute i det värsta smällandet.

Man hoppade i sin sköna pyjamas, borstade bissingarna och hoppade vidare i säng. Då fann studenterna på Lunds nation det för gott att så smått börja fira ordentligt, och okej, de är ju inte pensionärer och tänker kanske inte så mycket på att det finns en morgondag också... men när det hela eskalerade och de vid tre-tiden på morgonen började fyra av raketer på innergården så att Loppan höll på att a) krypa ur skinnet, och när det inte gick b) försöker gräva sig ner under husses kudde, ja då rann sinnelaget och jag ringde ansvarig störningsjour (som jag lyckades väcka, för han befanns i tydligen inte i Lund, och jag måste erkänna att det lenade lite, det gjorde det) och då kan det hända att jag möjligen hotade med om att det blev tyst pronto, ja då skulle jag polisanmäla dem. Då blev det faktiskt tyst tämligen snabbt.

Idag är vi dock på fryntligaste humör och har än så länge inte hotat någon alls med vare sig det ena eller det andra. Nix, idag tänker vi gratulationstankar och har inte alls för avsikt att besudla dagen med sånt som städning, idag är en glädjens dag!

fredag 31 december 2021

Målsnöret i sikte


Nu galopperar vi i raskt takt mot 2022! Vågar man hoppas på ett mindre virusbesmittat år? Nåja, om det som krävs är att man vaccinerar sig med jämna mellanrum mot omikrom och delta och alla andra covidvarianter så må det väl vara hänt.

Men nu ska vi inte prata elände, inte heller ska vi riktigt än gå in på det där med nyår och sånt. Förutom att jag vill säga att det där med att nyårsafton är regnig, grå och blöt, ja det gör susen det för folks trängtan att förpesta sin omgivning med smällare. Det tackar Loppan och jag för.

Imorse hade vi egentligen tänkt promenera bort till Pyrets hus för att lägga ett gratulationskort i brevlådan, men då var det kanske ändå aningens för fuktigt. Efter knappt halva vägen var jag blöt genom jackan och Loppan tyckte mest att "ska vi inte gå hem igen och torka? va? Jamen nu då?!". Så då vände vi, jag avlämnade den fuktiga hunden och körde sedan bort och lade kortet i lådan. Inte så miljövänligt, men klart att Pyret ska ha ett kort nu när hon fyller år. Fyra år! Är det klokt det? Det känns som det inte var så länge sedan Grynet firade nyårsafton hos mormor och morfar och syrran medan mamma och pappa var på BB och tittade på sin nyaste lilla dotter.






Och nu fyller världens raraste lilla yrväder fyra år! Sprallig, spänstig, rar och pysslig. En som alltid hjälper till i köket, en som har våldsam energi och far fram som en skottspole, en som gärna vill pyssla om nya lilla kusinen, en som serverar familjen osminkade sanningar... så tomt livet vore utan vår sprallfia! 


För övrigt har nyårsafton gått i ett behagligt tempo, allt från det Loppan och jag ramlade ur sängen (ja, alltså, bildligt talat, och det är ju en himla tur. Brutna ben vill vi inte ha). Då sitter vi i morgonmörkret och läser tidningen och väntar på att husse ska vakna till, innan vi kliver ut i det saliga smällarhämmande regnet. Ja alltså, husse följer inte med, om nu någon trodde det. Morgonpromenader, fuktiga eller ej, är inte makens melodi.


Sedan har diverse nödvändiga aktiviteter stått på schemat; brodera lite på en tax till exempel. Nu kan man tycka att förvisso har taxar korta ben, men saknas det ändå inte något? På det kan jag bara svara att taxen är inte fullbordad. Den har ju inte heller någon bakdel, förutom svansen då. Men det kommer, var så lugn! Man vill ju inte ha en stympad tax i sin bonad.


Sen kan det vara så att när jag var på Akademibokhandeln före jul och köpte en kokbok till 4-årsjubilaren i julklapp, ja då snavade jag över en bok. Den gick inte att motstå. Jamen kolla bara omslaget liksom. Och knökfull med franska bakverk! Nu har jag redan gjort en Tarte au Citron, men idag, det kände jag tydligt, idag var dagen då man skulle baka Sablés Breton. Vilket, om jag förstår det hela rätt, är en sorts franska shortbread. Jag är anglofil, så är det bara, men är det något jag emellanåt ställer mig lite tveksam till så är det de engelska kakorna. Alltså fruit cake, som är så alkoholstinn att man blir berusad bara man råkar gå förbi en bit och som dessutom har korinter i sig? För att inte tala om suckat?! Njae. Men det finns sånt som får mig mild och god och glad och det är till exempel shortbread. Ser inte så fancy ut, men oj så gott det är. Så nu kan man då baka en fransk variant, varför inte? Eller pourquoi pas, om vi nu ska vara lite fransyska av oss. De är ännu inte avsmakade, men det hägrar en liten eftermiddagsfika när damerna ska köra i Tour de Ski om någon timme. 

Ännu lite senare ska Loppan och vi till syrran och Poppy för nyårsfirande och det ser vi fram emot. Känns som att den här dagen, den sköter sig utmärkt, med regn och allt.


onsdag 29 december 2021

Julfirande

 Idag är det åter väldigt grått och dimmigt. Dagen har ägnats åt att promenera fram och tillbaka till Bilia, för ett trasigt lampglas skulle åtgärdas. Vi körde dit och promenerade hem, och när vi varit hemma i ca 20 minuter ringde de och sa att jobbet var klart, så då var det bara att traska iväg igen, till Loppans förvåning. Själva arbetskostnaden var 4 000 kr. Så säger de att advokater har så hög timtaxa, nej bilreparatör ska man nog bli. Sen har jag ägnat mig åt att baka bröd, tvätta, hänga tvätt, servera maken kaffe och snart ska jag nog greppa tag i stickningen. Fast jag har också tittat i den fina bok jag fick igår i julklapp "Brodera på stickat" - och ska man då brodera ja då får man ju sticka färdigt först!

Ja just det, jag har också för första gången beställt mat för hemleverans, och det var ju lätt frustrerande men nu ska vi se imorgon hur det har funkat. Men varför jag inte kunde beställa mjölk för hemleverans, det begriper jag inte? Jaja.

En ganska lugn dag med andra ord, om man bortser från den upphetsning som uppstod när jag helt plötsligt inte kunde boka en tid för leverans, inte ens långt in i januari? Men det löste sig, fast jag får nog hävda att det var en himla dumt upplagd sida.

Igår, då var det andra bullar! Ja, i och för sig blev det inga bullar, men muffins och flapjacks och porterfile och en Tarte au Citron och det gick nog bra det med. Jo för vi hade ju besök av hela familjen! Barn och barnbarn i långa banor. Alla flickorna var så fint klädda i julklänningar. Jag hade också klänning, en grön. Pyret påpekade dock att på jul ska man ha röd klänning så det var väl en liten miss från min sida, och så fin som Grynet, Pyret och Kickan ja det var jag ju inte. Men det är ju heller inte möjligt.




Först åt vi mat, och för första gången fick Kickan sitta med vid bordet i barnstolen som nu kommit fram från vinden igen, tredje dotterdottern  (jaja, maken, min egen petimeter har ju så klart varit framme och i vad som nog mest kan betecknas som en tämligen förarglig ton sagt att "har du tre dotterdöttrar, jag har bara två". Och det har ju jag också, TVÅ dotterdöttrar och EN sondotter, Så klart.  Men när det är så söta flickor så kan man ju bli lite kollrig i huvudet och då blir det som det blir, vilket alla säkert förstår. Även maken, som dock inte försitter ett tillfälle att retas) som sitter i den! Porterfilé fick hon dock inte, men hon var nöjd ändå med ett snöre. Vi andra som inte fick snören var nog rätt nöjda vi med.

Sen var det ju inte så att hon fick sitta still där hela tiden, rätt vad det var kunde inte faster behärska sig utan var tvungen att gulla lite. Det kan hända att även farmor hävdade sin rätt också.

Grynet och Pyret visade stort tålamod med att det skulle ätas, även om de säkert tänkte att nog skulle det väl bli en eller annan klapp också? Klart det blev! Tomten hade ju lämnat ett brev till dem, som Grynet läste med stor ackuratess, möjligen var ordet "städskrubb" lite svårt, men hur ofta behöver man använda ett sånt ord egentligen? Men i städskrubben fanns det kassar med paket och sen delades ut paket till höger och vänster, Måhända mest i riktning åt tre små söta flickor.










Kickan var först lite fundersam till det där med julklappar, men rätt vad det var satt hon också på golvet och slet upp paket. Loppan ville rysligt gärna hjälpa till, men hon är lite väl ivrig när det gäller paket, så henne fick man mota i grind. Av sonen, sonhustrun och Kickan fick hon ett gult pipande lejon och det var väldigt roligt. Men som lejon betraktat var det nog lite ynkligt, för det gick en snabb död till mötes i Loppans käftar.




Mormor/farmor hade såklart stickat och än så länge är flickorna i den härliga ålder när de blir glada för hemstickat - i all synnerhet som det är katter i mönstret. Kickan fick dock små kaniner, och de hoppas farmor ska hålla hennes händer varma i vinter, precis som jag hoppas att Grynet och Pyret inte ska frysa om halsarna.


Man blir ju hungrig av att öppna paket, så sen var det dags för saffransmuffins och flapjacks, och när man ska jobba i köket, ja då får man alltid hjälp av Pyret som är synnerligen hjälpsam. Tänk vilken tur för en mormor att ha en sån hjälpreda!

Sen ville mormor ha ett foto på alla flickornad i soffan, och i vanlig ordning så blir det inte så stelt uppställt och tillrättalagt när det är fotodags. Mormorfarmor har skrattat mycket åt fotona.




Tänk vilka rara barnbarn vi har! Hur kan vi ha haft sån tur? Så spännande det ska bli att se hur Kickan utvecklas, nästa jul kommer det att bli verkligt livligt tror mormorfarmor... Underbart är rätta ordet.