söndag 14 januari 2018

Trött och belåten

För att vara helg så har den här varit av första sorteringen; den har innehållit allt man kan begära från vykort och lunch med gulligt barnbarn till långpromenad och stickning. Och lite choklad som en extra guldkant på tillvaron. Och mat! Mycket mat, god mat och mat i rättan tid. Maken och jag, vi inledde ju redan i fredags med att ha födelsedagsmiddag på Mat och Destillat, och det ankbröst jag åt där med rostade hasselnötter, purjolökstjofräs och bakat äpple var bland det godaste jag ätit på länge.

Alltså gällde det att inte låta sig övertrumfas, så igår gjorde jag flaeskesteg för att hedra makens danska rötter (och för att det är så gott). Det resulterade i en ganska nerstänkt ugn och massor av disk, men det var det värt! Såklart med alla garnityr; rödkål, äpplemos och houngsglacerad kålrot. Maken och jag åt tills våra respektive magar stod i fyra hörn.

 

För säkerhets skull hade jag bakat en citronkaka också; är det helg så är det. Och när man har hund så kommer man ju ändå ut och löper runt i det skånska landskapet så då kan man behöva styrka sig med lite citronkaka. Och skutta runt, det var just vad vi gjorde idag tillsammans med syrran och Zoya. Det blev kanske lite längre än vad vi tänkt eftersom vi hipp som happ höll på att hamna mitt inne i en koflock och då tänkte att det kanske ändå var bättre att fly än illa fäkta? Det gjorde alls inget, för det var en härlig promenad! För första gången så gick det riktigt bra med Loppan och Zoya; kanske den lilla terriern börjar mogna och bli lite lugnare? Annars brukar hon ju hoppa jämfota av lycka på Zoya och tycka att kom igen nu katten, det svänger ju! Och Zoya, som är en Fin Dam, brukar (utan större framgång) då försöka uppfostra den lilla ligisten. Men idag skuttade de faktiskt fram lugnt och fint sida vid sida utan större kalabalik.


Det börjar bli kallt, men vad gör väl det är man färdigställt sin Sörlandskofte? Nu kan jag linda in mig i ull från topp till tå och jag är alldeles makalöst mallig över att jag Färdigställt Ett Projekt! Och en hel kofta dessutom, i flerfärgsstickning. Fast sen är det ju så att har man stickat färdigt en kofta, då då får man ju börja på en ny... och det blir en liten en till ett gossebarn som vi alla väntar på ska komma hit och då behöver han ju också vara varm. Den stickar jag i Sömandsgarn och det är varmt och fluffigt och mjukt så det hoppas jag ska bli bra.

Nu är det snart dags för mat igen, det blir rester av flaeskestegen och kanske ett glas vin? Eller vadå "kanske", klart det blir! Sen blir det "Bron" och lite choklad och snart kan vi lägga den här helgen till handlingarna medan vi skänker den en tacksamhetens tanke. Bra helg!




fredag 12 januari 2018

Att fira en deltiolog

Idag fyller min egen nörd, Maken, år. Och det måste ju firas, såklart! Har man en make av prima slag så vill man ju att han ska känna sig uppvaktad och firad, man vill att han ska förstå att man älskar och uppskattar honom och alla hans nördiga intressen. Därför var Loppan och jag uppe i gryningen, rände runt en runda i Botan för att utföra det nödvändigaste och sedan plockade vi fram paketen och ställde upp oss på led.

- Nu ska vi värma upp stämbanden, sjung efter mig; mimimi, mumumu, lalala! trallade jag för att komma in i rätt stämning för ja-må-han-leva.

Loppan stirrade misstroget på mig och tänkte att é-hon-riktigt-klok?! och vägrade att sjunga överhuvudtaget. Å andra sidan ylade hon inte heller, eller stormskällde som Huliganen gjorde för att få tyst på eländet så det får man väl ändå se som beröm?

Maken uppskattade oerhört att bli väckt av skönsång och få paket och frukost på sängen. Men vad ger man då en make med en ny hobby? Såklart fick det bli ett nytt album och fickor till deltiologen, maken har ju på kort tid samlat på sig ett antal vykort med Lunda- och Halmstadsmotiv. Och inom parantes sagt - () således -  så får det nog bli ett vykortsinlägg framöver, för det är ju inte klokt vad folk skrev vykort förr!

Maken fick faktiskt redan igår sitt kort, nuförtiden vågar man ju inte lita på att PostNord levererar kort över natten så jag postade det redan i onsdags. Förr kunde man med tillförsikt skriva kort på torsdagseftermiddagen att anländer med tåget kl 11.02 imorgon, var god möt mig med droskbil och lita på vykortet skulle nå adressaten i tid och att droskbilen skulle stå där utanför stationen. Det var tider, det!
Alltså skulle maken få ett vykort. Men man kan ju inte bara kuta in på pressbyrån och köpa ett modernt fjolligt kort. Gammalt skulle det vara - och då, då går man till Edv. Söderlunds Eftr på Östra Mårtensgatan, där tiden stannade någon gång för länge sedan. Innehavaren, vars far var själve Eftr. som övertog efter Betaniapastorn Söderlund som grundade affären 1908 och alltså på 110 år är den tredje ägaren, har en del gamla saker. Gamla vykort från början av 70-talet till exempel och ett sådant, med en tjusig vy över Tingshuset, införskaffade jag till det facila priset av 5 kr. Ja, jag fick gå dit tre gånger; först för att jag inte hade kontanter och sånt som att betala med kort eller ännu värre, swish, liksom inte hade införts än, andra gången hade innehavaren tagit en välförtjänt siesta och stängt lite hipp-som-happ men tredje gången gillt, då hivade jag upp slanten och fick mitt kort. Maken var mycket nöjd. Det är inte många som blir upplivade av en vy över Tingshuset från 70-talet men nu är ju inte maken som andra. Han fröjdade sig över förlag, över stämplar, över serier - ja jag tror nästan att han blev lika glad över kortet som jag blev över min Mulberryväska när jag fyllde år. Den kostade dock något mer än 5 kr.

Dock tror jag att det som verkligen blev pricken över i:et trots att det vare sig var frankerat eller kom från Lorens Larssons vykortsförlag, det var lunchen som han blev bjuden på av dotter och dotterdotter på Gamla Franska. Svärsonen fick tyvärr ägna sig åt förskolans trilskande varmvattensbehållare, så maken var ensam tupp på täppan och det trivdes han synnerligen väl med, och i ännu synnerligare grad när Pyret vaknade och ville komma upp och säga grattis till morfar.


 Eftersom det var makens födelsedag så fick han hålla först... men sen tyckte jag att det var min tur!

Mycket bra födelsedag det här, både för min egen deltiolog och för mig.

söndag 7 januari 2018

Söndagspepp

Alltså, man vaknar och är så himla pepp. Det ska ju bli sol, det har SMHI lovat. Och ja, jo, nu vet man ju att det kan bli lite hipp som happ det där med vad som sägs på väderleksprognoserna, men när Loppan och jag gick kvällspromenaden igår så var det märkbart kallare. Och klart! Alltså tror vi på det där med solen trots att det fortfarande är mörkt. Vi har bestämt att avnjuta solvädret tillsammans med aussien och aussiens matte så vi far som små popcorn ur sängen och störtar iväg. Tills vi kommer till garaget för då har nyckelhålet frusit så då poppar det inte så mycket om oss. Vi hyr ju en väldigt liten plats i källargaraget hos den närliggande studentnationen för en tämligen väl tilltagen månatlig summa och det är himla skönt att ha den där platsen, i alla fall nu när jag lärt mig att köra såväl ut som in utan att hyperventilera.

Men man kan ju inte köra ut om man inte ens kan gå in i garaget. Jag försökte en gång till men nä, det var tvärstopp. Då ringde jag akutnumret till studentnationen och väckte en stackars studentska som sa ähhh...va.... alltså jag vet nog inte så mycket om det där med garage, kan du ringa det här numret i stället? Så då ringde jag det numret och lyckades väcka en annan student som sa att han befann sig inte i Lund och kunde jag ringa tillbaka till nummer Numero Ett? Jag påtalade att jag hade en tid att passa (jag sa inte att jag skulle med flyget, men jag lät nog påskina att det var en oerhört väsentligt tid som jag skulle passa, och det var det ju; hundpromenader i SOL ska man minsann inte försumma) så det var synnerligen nödvändigt att jag kom ner i garaget.

Då skulle student nr 1 släppa ner mig i garaget inifrån studenthuset. En bra plan. Om hon hade hittat huvudnyckeln, eller rättare sagt om hon hade kunnat öppna kassaskåpet där huvudnyckeln befann sig.  Jaja, så småningom lyckades jag själv värma nyckeln så pass att det gick att ta sig in, och jag tröstade mig med att jag i alla fall lyckats väcka två studenter i ottan - det kan ju vara en liten kompensation för de vår och sommarnätter när man väcks av studenterna som sjunger serenader i spridda tonarter och atonala skalor vid småtimmarna.

Något försenade träffade vi sedan såväl aussien som hennes matte och sen vidtog närmare två timmars promenad i sol! Alltså, fatta, vi var ute hur länge som helst och Loppan var inte det minsta lerig efteråt!!

Med en sån start på dagen kan det ju inte bli annat än en bra dag; det har varit Tour de Ski, det har stickats och jag närmare mig upploppet på min Sörlandskofte! Framkanterna är stickade och nu ska bara midjeresåren stickas och sen ska koftan tvättas och blockas. En (nästan) färdig kofta således. Ett halleluja moment av rang får man nog säga.

Ikväll blir jag dessutom bjuden på mat av maken som gör köttfärspaj och hans köttfärspaj den kommer att sitta som en smäck efter promenader och stickning och allt. Även maken har promenerat jo för Loppan och jag lockade med honom på en eftermiddagstur genom Lund där vi tittat på statyer och innergårdar och Wåhlins astronomiska ur; ska man locka med maken på promenad är det inte så mycket vyer över ekar och fälader som gäller, nä en staty över Kilian Stobaeus slår detta med hästlängder. Tycker maken.

Nu tror jag snart det är pajdags, så nu har jag inte tid att sitta här och blogga längre. Bra söndag det här, får man säga.


lördag 6 januari 2018

På helgupploppet

Trettondagen. Trettonhelgen känns som en rätt avslappnad helg, lite sådär bonusledigt när jul- och nyårsfestligheterna är över. Själv tänkte jag inleda den med att besöka såväl sjukgymnast som tandläkare på trettonafton. Sjukgymnasten för att det redan var inbokat (och välbehövligt), tandläkaren lite mer akut sådär. Jag har sedan långt före jul haft ont, inte direkt i en tand utan mer ner i käkbenet under en krona. Detta åtgärdade jag på mitt vanliga sticka-huvudet-i-sanden-sätt; ignorera. När Den Molande Värken bara fnös åt mitt ignorerande så kom jag på att det måste bero på att jag var så förkyld. - Ha! Där fick du! sa jag till DMV. Sen gick förkylningen över och DMV satt där fortfarande och hånflinade åt mig, så då fick jag ju krypa till korset och högst motvilligt ringa tandläkaren som raskt bokade mig igår. Att gå till tandläkaren är ju aldrig direkt roligt, det är inte så att man skuttar hoppsa-steg dit precis och den här gången måste jag erkänna att jag oroade mig för rotfyllning. Tanden som fått en krona hade en väldigt djup fyllning som går nästan ner till pulpan och den har jag varnats för förr. Sen måste jag ju också säga att är det något som jag är rädd för (ja mer än slalomåkning, höga hastigheter, köra in i trånga garage och så) så är det rotfyllning. Har aldrig fått gjort en sån och har ingen lust att bryta denna fina tradition.

- Säger han att "här måste vi visst rotfylla lite!" så biter jag honom och springer, tänkte jag för mig själv. Det är ju alltid bra att ha en plan, menar jag.

Innan jag hann fram till tandläkaren ringde det i min mobil, och det var dottern som undrade om hon, maken och flickorna fick komma på besök! Alltså vilken onödig fråga, klart de alltid är välkomna! Mycket vältajmat telefonsamtal, jag kände att nu, nu kunde jag tampas med vilken tandläkare som helst.

Tja, sen visade det sig att det (som det ser ut nu i alla fall för att inte ropa hej! och sådär) så behövs ingen rotfyllning. Uppenbarligen har jag gnisslat tänder i sömnen väldigt hårt och tryckt på krona, som tryckt på fyllningen, som tryckt på pulpan - ja det är lite som katten-på-råttan över det hela. En slipad krona (och många andra kronor) senare stegade jag ut från tandläkaren och kunde koncentrera mig på livets väsentligheter. Som att städa undan granen till exempel, nu när vi köpt ett litet satsbord på auktion eftersom jag fått för mig att det kunde vara behändigt om man vill dra fram ett sånt när man sitter i en fåtölj och vill ha en plats för en kopp te. Eller ett glas vin. Eller en chokladpralin för delen. Jag känner mig flexibel på den punkten.
Nu står bordet där och jag har dammsugit upp ungefär 234 000 granbarr men säkert missat några. Sen så kom Grynet och Pyret och föräldrarna och vi fikade och läste bok och hade dragkamp med Loppan som i vanlig ordning blev så exalterad av att få Besök! att hon blir skvatt bindgalen av lycka. Hon snusade lite försiktigt på Pyret och såg lätt förvånad ut, men ägnade sig sedan åt att busa med Grynet med stor frenesi. Grynet hade dock inte tid att busa hela tiden, för hon skulle ju hjälpa Morfar med potatisen också. Väldigt praktiskt så skulle vi ha Boeuf Bourgoginone (alltså, jag lär mig aldrig hur det stavas och det måste vara eftersom det ingår ett geografiskt område i namnet. mvh Den Geografiska Idioten) och en gryta räcker ju långt. Men potatis ville ju till, så morfar skalade och Grynet la i grytan och saltade. Mycket bra saltad potatis blev det, måste jag påpeka.
Sen var den lilla familjen trött och åkte hem, maken och jag tittade på På Spåret och tänkte för oss själva att det här, det blev en sjutusan till Trettonafton; ingen rotfyllning. Granen utslängd. Lite nytt på möbelfronten. Fint besök. Enda smolket var väl en avgrävd kabel så att vi var  utan internet i rätt många timmar, fast vi hade ju ändå inte tid när vi hade så mycket annat bra på gång.



onsdag 3 januari 2018

Nu är det dags för lite jubelfanfarer igen!

Nu står de som spön i backen, födelsedagarna! Det kan ju möjligen vara därför som det spöregnar? frågar man sig. Varje år den 3 januari brukar jag påtala att den 3 januari 1985, då var det minsann snorkallt och snöigt och Kung Bore hade Lund i sitt grepp så det behöver jag kanske inte nämna idag? Jag kan ju nöja mig med att konstatera att oavsett om det är snö eller regn så har vi all anledning att fira!
 
Grattis på dig, käre son! Jag är helt säker på att du blir vederbörligen uppvaktad idag däruppe i de Värmländska nejderna, och kanske det rentav är snö hos er?
 
Vi skålar för dig ikväll och vill också säga att din födelsedagspresent, den får du när ni kommer ner. Det har ju visat sig att det är synnerligen opålitligt att försöka använda PostNord eller Cervera som överlämnare av paket, så du får tåla dig ett litet tag till.
 
Må din dag vara fylld av roligheter; kanske ett gäng rotfyllningar om det nu är kul? Alltså jag tror ju aldrig det är roligt för den som ska rotfyllas, men för själve borrmaskinisten är det kanske hur lajbans som helst?
 
 

tisdag 2 januari 2018

En annorlunda nyårsafton

Under rätt så många år har våra nyårsaftnar varit väldigt trevliga, men ganska lugna; med en hund som var hysteriskt skotträdd får man planera för att man kan dra sig undan och försöka stänga ute alla ljud, det är liksom inte läge för tjosan-hejsan och klackarna-i-taket och nu-dricker-vi-bubbel-som-om-det-inte-fanns-en-morgondag.

Men man har ju ändå velat duka fint, äta gott, klä sig lite tjusigare, ha lite make-up och skratta och prata och sen möjligen titta lite på fyrverkeriet inifrån. Den här nyårsaftonen var väl tänkt att gå ungefär efter denna mall, även om nu Loppan inte hetsar upp sig över fyrverkerier. Syrran och Zoya skulle komma, menyn var klar, dukningen skulle fixas och festklänning och mascara skulle appliceras... men så ändrades ju planerna när dottern ringde 23.30 kvällen före och meddelade nu, nu var det dags så om vi kunde komma och hämta Grynet? Jag gav mig tid att hoppa ur pyjamasen och i ett par jeans och sen fräste vi iväg med håret på ända. Grynet var redan packad och klar med resväska och nussefilt när vi kom och hämtade henne och hon tyckte att det var alldeles förtjusande roligt med en liten utflykt sådär mitt i natten. Maken och jag kramade om dottern och önskade lycka till innan vi apterade Grynet i bilbarnstolen (pilligt men det gick) och sen lyckades vi dessutom montera ihop vagnen när vi var tillbaka hos oss och skulle ta oss från garaget till lägenheten, ännu pilligare men det gick det med. Triumfens ögonblick, skulle man kunna kalla det. Eller Seniorernas Seger över Tekniken skulle man också kunna säga.

När vi kom in var Grynet uppspelt och ville alls inte sova! Och i ärlighetens namn så hade jag också svårt för det, ens tankar fanns ju hos dottern för jag har ju minnen av hur det var då, när det var dags för mig själv. Och jag har också ett något mindre ärofullt minne av hur jag röt när sonen föddes som nr 2 att "hur i h-vete kunde jag vara så dum att jag gick på det här en gång till, nu åker jag hem så får någon annan ta över det här födandet, för nu skiter jag i det här!!!" Not my finest moment kanske, men det är ju så; oerhört jobbigt, men när barnet ligger där på ens bröst så sprutar lyckohormonerna och man hoppas lite försiktigt att det inte hört hur mamma svor och sa fula ord under resans gång. Man vill ju ändå försöka framstå som den Goda Modern, menar jag.

Men i alla fall, Grynet och jag läste lite böcker, och så småningom så övertalade jag henne att lite sömn nog ändå vore bra, så hon somnade vid 2-tiden och då tänkte jag att okej, då sover hon nog lite längre på morgonen... sen låg jag där och funderade och så pep det till i mobilen att nu, nu hade Pyret anlänt och allt hade gått så bra! Maken och jag blev jätteglada och funderade på hur hon såg ut och var jättelättade och känslosamma och allt på en och samma gång, fast i en dämpad ton för man vill ju liksom inte väcka det barnbarn som sover. Så sen kunde jag inte sova för jag var så lycklig och sen vaknade ett strålande glatt Gryn klockan fem och tyckte att "nu drar vi igång den här dagen, mormor!" Grynet gillar böcker och läste både för sig själv och för Loppan som tyckte att det var ju kul det där - men ska man verkligen inte tugga på böckerna? Bara läsa?


Grynet var till stor hjälp med nyårsförberedelserna; hon smorde formen till citronpajen vi hade till efterrätt, hon hjälpte maken att riva citronskal, hon kavlade deg och diskade och var allmänt en stor hjälp i köket. Det blev måhända lite sjöblött här och där men då blev det ju rent på golvet också och det är ju inte fel.

Och det blev dukat och maten blev fixad och strax innan syrran kom, kom jag på att oj, jag har ju inte hunnit borsta tänderna idag, så då fixade jag det och det var den nyårsaftonens make-up kan man säga. Jag bytte faktiskt också till en ren blus dagen till ära.
Somliga åt pasta och somnade sen som en stock innan vi andra åt gratinerad hummer och Coeur de filet Provencale och hade det himla trevligt även utan mascara och glittriga naglar. Maken hade botaniserat i vinkällaren och plockat fram en fin flaska Barolo från 2006 som vi sparat till ett särskilt ögonblick, för om det inte är det när man fått ett Pyre i familjen så vet då inte jag vad som ska till.

Sen kan det hända att jag snavade på målsnöret och inte riktigt orkade med tolvslaget men det blev en riktigt fin nyårsafton även utan att beskåda minsta lilla fyrverkeri! Det finns inte så många bilder från den, för det var liksom en av de där sakerna som försvann i hanteringen men den kommer att leva kvar i minnet så länge jag lever ändå.

Sen på nyårsdagen så var det dags för Grynet att åka hem till mamma, pappa och lillasyster igen och vi fick hälsa på den nya lilla dotterdottern och sagt allt det där som man säger som kanske inte år det mest revolutionerande och intellektuella och nyskapande, men som hör till när man träffar en ny liten människa för första gången;
- åh så söt!
- Så liten, herregud är de små?,
- titta på de små pyttefingrarna!,
- halleduttingen då!


Som sagt; en nyårshelg att minnas!

måndag 1 januari 2018

I all hast

 Vi har ju haft en nyårshelg som varit lite utöver det vanliga; lite mindre klackarna i taket och lite mer innerlig glädje och barnbarn. Det kommer ett längre inlägg när jag fått sova ut lite, men jag måste ju bara säga att visst är det fantastiskt att det från denna mage på julafton kommit ett litet perfekt Pyre på nyårsafton! Pyret vägde 3080 gram (eller om det var 3060, men 20 gram hit eller dit, vad spelar det för roll vänner emellan) och var 48 cm lång; perfekt i alla hänseenden alltså.

Välkommen till oss Pyret; du är omgiven av föräldrar, världens bästa storasyster, farföräldrar, morföräldrar, faster, morbror och farbror som inget annat gör än älskar dig. Du har verkligen givit 2017 en helt fantastisk final!