lördag 24 juni 2017

Danmark, var det ja

Det är midsommardag. Det regnar lite, helt enligt traditionen. Man tycker ju gärna att midsommar, det är blommor och sol och midsommarstång och vitbroderade klänningar och milda brisar och ibland är det ju faktiskt också så. Fast rätt ofta är det 14 grader, spridda skurar, moln och koftväder. Spelar faktiskt ingen roll, midsommar är bra ändå. Själva firade vi hos syrran och Zoya och alla var glada och vi åt jättegod mat och pratade hela kvällen lång. Även Zoya var glad, i alla fall de stunder den lilla terriern sov och var något mindre terrieristisk av sig.
 
Idag har det varit lugnt; lite hundpromenad, lite fläderblomssaftsmakande och lite stickning på Viggon. Det är ett danskt mönster och först så gör man ju som så att, ordentlig som man är, så läser man igenom mönstret, blir som ett stort frågetecken och säger "Que??!!", eller möjligen "hvabehar??" eftersom det nu är danska. Begriper något gör man i alla fall inte. Icke som i nicke och allt det där. Sen tänker man att "jamen jag stickar väl bara på, så får vi se" och då faller liksom det mesta på plats och man får till såväl vrlab som vrlaf vare sig det är vrang pinde eller ej.

Nu har vi ju då osökt kommit in på det danska temat och jag tänkte att man skulle kunna ta en titt på vad vi gjorde mer när vi var i Danmark? Tja, nu är det ju jag som knattrar på tangenterna så det är jag som bestämmer. Min blogg = jag är förste bloggmafioso.

Så på onsdagen, då åkte vi till Vordinborg. I Vordinborg finns en stor borgruin där många danska kungar och även gamle Absalon, den danske biskopen som grundade Köpenhamn och för all den även hade en lundensisk sejour, byggde och krigade och hade sig. I synnerhet Absalon förstod man, han tycks inte ha varit så mycket inne på det kristna kärleksbudskapet utan trivdes tydligen bäst med en stridsyxa i handen. När det gäller det där med kungar så kan man lugnt säga Valdemar..hmm.. och på punkternas plats harkla sig lite. Det är ju svårt att hålla reda på om det är den Store, Atterdag, eller Sejr som är aktuell, så om man bara sluddrar över det lite, så kan man framstå som någorlunda kunnig ändå. (Ja maken lurar man ju inte, han har full koll på Valdemarerna och vet lika väl att hans hulda maka slirar lite på kungar och århundraden och så).

Men Vordinborg, alltså. Där finns det ett fint museum som märkligt nog handlar uteslutande om vikingar och Hedeby, eller Haithabu, i Tyskland. Där var vi för några år sedan och det var kul och intressant, men medeltid, det är det inte. Fast det var kul ändå, och vi tittade på vikingar och glaspärlor och båtar och allt vad som bjöds.

 Sen gick vi ut och tittade på självaste borgen, där det inte fanns så himla mycket kvar men dock ett torn, nämligen gåstornet. Och gåsen, det var tydligen en gruvlig förolämpning mot tyskarna av Valdemar..hmm.. som ville visa ungefär vad han ansåg om dem. Ganska rart tycker jag, och som förolämpning betraktat får man väl säga att den står sig genom tiderna.

Gåstornet kunde man gå in i. Det gjorde vi och tog oss upp en trappa. Sen gick vi ut igen, maken för att han lider av ganska svår svindel och jag för att jag har ett knä som är jättedumt. Skitdumt, rent ut sagt. Så inifrån tornet finns det en enda liten fjuttig bild så den lägger jag väl ut här för att bevisa att vi ändå gjorde ett tappert försök.




 Det fanns en liten fin trädgård också, som hade en vacker planlösning, vackra rosor och fina häckar. Dock var den inte direkt i topptrim för övrigt, så jag nöjer mig med att visa rosorna. Och yours truly som står där och ser precis så glad ut som jag är när jag befinner mig i väldoftande rosors närhet.
Sen åkte vi tillbaka till hotellet och åt den mest fantastiska måltid jag någonsin ätit, men det får bli ett eget inlägg för nio rätter (för att inte tala om tio viner), ja det hastar man inte bara förbi så där i en bisats.

Sista dagen tog vi en tur till Sorö innan vi åkte hem. Vi tittade på kyrkan som var väldigt fin där det många av Valdemarerna för att inte tala om Absalon ligger begravda. Dessutom fanns det fina vapensköldar och maken blev ju överlycklig när det fanns en halländsk touch! Och en lundatouch, för Andreas Sunesen hade minsann också sin vapensköld där.

Jag ska säga att det är himla svårt att fotografera gravstenar när man är 1.59 lång, man kommer liksom inte upp och får fågelperspektiv, utan det blir mest ett par stora fötter man ser och så ett litet, litet huvud längst upp. Knepigt det där. Lite lättare med Valdemar Atterdags granitkista får jag säga. Men jag gjorde mitt bästa och jag kommer inte riktigt ihåg vem som var vem, men det var väl Valdemar..hmm.. si eller så. Och fru Valdemar och litet barn Valdemar.

Det fanns en liten trappa också, som hade lett till munkarnas sovsal, som brunnit ner. Sovsalen alltså, ja faktiskt hela klostret. - Fotografera den! domederade maken, så då gjorde jag väl det. Jag är en medgörlig och på det hela taget en fantastisk fru om jag får säga det själv.








Sen gick vi ut och tittade på Sorö akademi, fotograferade en and till makens förvåning, pippi när det finns massor av kyrka i närheten, liksom?,  vi tittade inom konstmuséet och åt lite sill. Tja det var väl Sorö det.


I närheten låg Fjenneslev som är en liten sömnig ort. Föga anar man att det var ett maktcentrum i Danmark, då på medeltiden när den mäktiga Hvideätten huserade där. Och Hvideätten, ja de ägde större delen av Själland så de var helt enkelt skitrika. Och då bygger man sig ju en kyrka såklart. Med två torn, det var fint det! Och det som också var fint var att det finns en fin emporieläktare, så maken fick nästan tårar i ögonen av förtjusning! Och inte nog med det, man fick gå upp där också och titta ut, så då gjorde vi ju det. Svindel eller ej, finns det en empor att bestiga, ja då gör man det.

Vi tittade också på kalkmålningarna som är i original och som visar hur Asser Rig (passande namn får man säga) och hans fru Inge lämnar kyrkan till gud. På fotot syns det inte att kyrkan har tvillingtorn men det har den, och enligt sägen så byggdes kyrkan klar av fru Inge när Asser drog iväg och slogs någonstans. Innan han galopperade iväg så sa han till frugan att om det barn hon väntade blev en dotter skulle hon bygga en spira på kyrkan och om det blev en son skulle hon bygga ett torn (jädra mansgris, tycker jag, var fanns det feministiska tänket??), och tja, det blev två torn. Fast det är tydligen bara en sägen men lite kul ändå. Om än mansgrisigt, som sagt.




Utanför kyrkan fanns en liten minneslund där man märkt ut en del av den mäktiga Hvideättens släktgård (uppenbarligen ett källarrum), Fotografera! tjoade maken. Så då gjorde jag det, och sen åkte vi hemåt, mycket nöjda med vår Danmarkstripp.

fredag 23 juni 2017

Midsommarafton

Jag har varit och hämtat hem Loppan från hundpensionatet som hon besökt för första gången i sitt liv. Nu ligger hon och snarkar fridfullt, det tar på krafterna att vara på pang uppenbarligen. "Busig och rar" blev omdömet, och det känns som att jo, så är det nog.

Sen har jag varit på torget och köpt midsommarblommor, så nu är den nya Kählervasen invigd. Jag gillar att den är en flirtning till Svend Hammershöjs vas från tidigt 1900-tal.
Det går inte att undvika att tänka på hur det var för ett år sedan, när maken och jag traskade runt på stan iförda mörka solglasögon för att det inte skulle synas hur rödgråten man var. Att det gått ett år sedan Huliganen lämnade oss, det går inte att förstå.

Det går inte en dag utan att jag tänker på honom, hans busighet, hans personlighet, hans geist, det var helt enkelt massor av "go" i den hunden. Så många fantastiska minnen han gett oss.

Livet med hund, det är helt enkelt så mycket bättre! 




torsdag 22 juni 2017

Det er dejligt!

Först tänkte jag kanske ha "Raaaaap" som rubrik, men sen tänkte jag att det måhända låter lite ohyfsat och ohyfsad, det vill man ju inte vara. Men träffande, det hade det varit när man som maken och jag tillbringat några dagar i vårt västra broderland.

Danmark, alltså. De låter lite roliga när de pratar och jag har lite svårt att förstå det där med "en bajer" men annars är det så gulligt och pittoreskt och somrigt och vackert att man blir rent mjuk i knäna. Också har de mat. Mycket mat!

Vi ville bo på ett gulligt och rart litet hotell. Vi ville äta god mat. Vi ville dricka goda viner. Vad gör man då? Jo då kör man till Prästö som ligger långt ner på Själland och bokar in sig på hotel Frederiksminde.

Prästö, det är sådär barnboksrart att man förväntar sig att se Madicken komma skuttandes längs gatan (fast då hade hon nog vrickat fötterna, för det var kullersten av kullrigaste slag).

Vi snavade raskt inom Rådhuset där vi satt ute i solen på den gamla fängelsegården och åt en förträfflig lunch och där den kombinerade kafé- och turistbyrådamen försåg oss med inte bara sill och sånt, utan även broschyrer och goda råd. Efter maten besökte vi sedan den lokala kyrkan för att få upp ångan i turistandet. Kyrkan var - tja kyrkolik är nog rätt ord. De hade roliga kalkmålningar får jag säga och det skulle finnas en fin vapensköld av Antoniterna (? här känner jag en viss osäkerhet komma smygandes, men jag förväntar mig att min egen korrekturläsare och petimeter, alias maken, kommer att rätta mig).






Men kalkmålningar i all ära, nu ville jag checka in på hotel Frederiksminde! Så det gjorde vi, och eftersom det låg alldeles bakom kyrkan var det inte långt. Hotellet var litet och gammaldags och rart med synnerligen knarriga sängar och knarriga golv. Och med en kök som fått en stjärna i Guide Michelin så vi såg med stor förväntan fram emot onsdagskvällen när vi bokat in oss på en niorättersmiddag.




När vi packat upp knarrade vi ut och traskade runt i den fantastiska högsommarvärme som slagit till. Sommar när det är som bäst!

Dan därpå, efter en utmärkt frukost, ville maken se på fler kyrkor och gamla hus, sa han. Jag, som är en medgörlig fru, sa "ållrejt" och placerade mig i bilen där jag raskt stickade lite fel på en strumpa, bara sådär. Medan jag stickade fel åkte vi till Nästved, som har en kyrka som vi inte gick in i, men däremot har de välbevarade Bodar som inhyser ett museum där man bl.a. kunde titta på en klänning med lysdioder och en bunke tekannor i design Kähler, som grundades just i Nästved. Lite för var smak, kan man säga. Sen traskade vi runt och beundrade Boderna från utsidan också när vi ändå höll på. Dessa är från slutet av 1400-talet (väl? maken, hilfe!) och inte vilket kattskit som helst.





Men vad är väl ett museum, när man kan gå på två? Här fanns ju ett museum till, i Helgeandshuset så vi ångade raskt dit. På vägen lyckades jag fotografera det gamla rådhuset (?), och det var ju himla bra, för rätt länge stod det en lastbil placerad framför, som höll på att sabba hela blogginlägget. Ingen känsla för historiens vingslag där inte!

Vi passade också på att titta på andra gamla hus, med skruvade skorstenar och allt. Inte vill man gå miste om något när man är turist! På museet i Helgeandshuset kunde man titta på gamla mojänger, ja ni vet, lite vikingamojänger och pilspetsar och sånt och det kan hända att jag liksom råkade ånga förbi det och fastnade vid hattarna i stället. Lätt hänt. Jag hittade också silhuettavlor med pompösa gubbar och stickande damer med fluffiga frisyrer. Man kanske skulle lägga sig till med lite mer fluff?





Sen tyckte jag det räckte med kultur och ville shoppa lite istället. Jag ville till exempel gå till Kählers för att titta på lite av deras gamla varor och kanske köpa mig en liten vas eller så. Nu är det så att jag har ny telefon och tänkte att det ska väl gå att ta oss dit med hjälp av den. Tja. Man kan säga att jag och kartor har ett hat/kärleksförhållande, jag är fascinerad av kartor! - men tyda dem? Nja. Och blandar det då in sig en modern telefon i ekvationen, ja då slutar det med att maken fick ta över. När jag muttrat färdig över värdelös teknik kom vi fram till Kählers och jag köpte mig en vas. Då blev jag glad igen.

Ännu gladare blev jag sedan efter en liten frokostplatte på en uteservering, då kände jag att livet lekte igen!

Tja, sen var det ju Gavnö. Slott, tavlor, kyrka (check!), rosor - en perfekt sysselsättning en solig eftermiddag i juni i Danmark. När vi satt där på en bänk i rosenträdgården tänkte jag ta en selfie, sånt är ju modernt och bra. - Ska du inte göra det med mobilen, sa maken som också ville visa sig modern. Men jag var lite putt på telefonen och tänkte att det går väl lika bra med en riktig kamera? Och ja, det gör det ju. När man väl ställt in den någorlunda.

Det fanns getter också, där på Gavnö. Små rara saker, så jag var ju tvungen att ta mig in och klappa dem lite. Maken tog några bilder, och jag kan väl inte påstå att jag tycker det är så smickrande på mig... så titta på getterna i stället!





 Tja, så ungefär var det de första dagarna i Danmark. Soligt, med kyrkor, rosor, getter och smörrebröd. Finemang, helt enkelt!