Jag önskar att jag kunde skriva att jag var en lång, vältränad, begåvad person med en stor mängd talanger av de mest skilda slag.
I verkligheten är jag en tämligen kort och knubbig figur utan djupseende, med obefintlig hals och med en förmåga att snava över de mest obetydliga hinder.
Jag är i grunden en tämligen bekväm person som gärna skjuter upp saker till morgondagen. I synnerhet tråkiga saker, har man tur försvinner ju behovet att göra dem helt. Min begåvning ligger åt hållet att jag är fantastiskt bra på att äta såväl kardemummabullar som choklad. Jag svingar även ett glas vin med stor ackuratess. Jag är en jäkel på att shoppa garn och garntillbehör, jag är bra på att baka (och äta upp det bakade). För övrigt är jag en social person som också har ett stort behov av ensamtid.
Från att ha bott i ett gammalt hus med stor vildvuxen trädgård bor vi nu innanför vallarna i Lund, i en gammal lägenhet med ljus och rymd och med Botan utanför knuten. Där ägnade Huliganen och jag en stor del av vår tid med att gå runt och njuta av blomsterprakt (jag) och pinka på buskar (han). Edit: Numera är det Loppan och jag som håller koll på änderna i Botans dammar medan Huliganen håller ett vakande öga på oss från hundhimlen.
Jag är mycket lyckligt lottad med att ha en fantastisk hund, fantastiska barn med lika fantastiska respektive och tre ljuvliga barnbarn - och så har jag ju Maken som med stort överseende finner sig i att bli uthängd med jämna mellanrum i bloggen. Man kan inte annat än älska en sån man!
