fredag 23 juni 2017

Midsommarafton

Jag har varit och hämtat hem Loppan från hundpensionatet som hon besökt för första gången i sitt liv. Nu ligger hon och snarkar fridfullt, det tar på krafterna att vara på pang uppenbarligen. "Busig och rar" blev omdömet, och det känns som att jo, så är det nog.

Sen har jag varit på torget och köpt midsommarblommor, så nu är den nya Kählervasen invigd. Jag gillar att den är en flirtning till Svend Hammershöjs vas från tidigt 1900-tal.
Det går inte att undvika att tänka på hur det var för ett år sedan, när maken och jag traskade runt på stan iförda mörka solglasögon för att det inte skulle synas hur rödgråten man var. Att det gått ett år sedan Huliganen lämnade oss, det går inte att förstå.

Det går inte en dag utan att jag tänker på honom, hans busighet, hans personlighet, hans geist, det var helt enkelt massor av "go" i den hunden. Så många fantastiska minnen han gett oss.

Livet med hund, det är helt enkelt så mycket bättre! 




torsdag 22 juni 2017

Det er dejligt!

Först tänkte jag kanske ha "Raaaaap" som rubrik, men sen tänkte jag att det måhända låter lite ohyfsat och ohyfsad, det vill man ju inte vara. Men träffande, det hade det varit när man som maken och jag tillbringat några dagar i vårt västra broderland.

Danmark, alltså. De låter lite roliga när de pratar och jag har lite svårt att förstå det där med "en bajer" men annars är det så gulligt och pittoreskt och somrigt och vackert att man blir rent mjuk i knäna. Också har de mat. Mycket mat!

Vi ville bo på ett gulligt och rart litet hotell. Vi ville äta god mat. Vi ville dricka goda viner. Vad gör man då? Jo då kör man till Prästö som ligger långt ner på Själland och bokar in sig på hotel Frederiksminde.

Prästö, det är sådär barnboksrart att man förväntar sig att se Madicken komma skuttandes längs gatan (fast då hade hon nog vrickat fötterna, för det var kullersten av kullrigaste slag).

Vi snavade raskt inom Rådhuset där vi satt ute i solen på den gamla fängelsegården och åt en förträfflig lunch och där den kombinerade kafé- och turistbyrådamen försåg oss med inte bara sill och sånt, utan även broschyrer och goda råd. Efter maten besökte vi sedan den lokala kyrkan för att få upp ångan i turistandet. Kyrkan var - tja kyrkolik är nog rätt ord. De hade roliga kalkmålningar får jag säga och det skulle finnas en fin vapensköld av Antoniterna (? här känner jag en viss osäkerhet komma smygandes, men jag förväntar mig att min egen korrekturläsare och petimeter, alias maken, kommer att rätta mig).






Men kalkmålningar i all ära, nu ville jag checka in på hotel Frederiksminde! Så det gjorde vi, och eftersom det låg alldeles bakom kyrkan var det inte långt. Hotellet var litet och gammaldags och rart med synnerligen knarriga sängar och knarriga golv. Och med en kök som fått en stjärna i Guide Michelin så vi såg med stor förväntan fram emot onsdagskvällen när vi bokat in oss på en niorättersmiddag.




När vi packat upp knarrade vi ut och traskade runt i den fantastiska högsommarvärme som slagit till. Sommar när det är som bäst!

Dan därpå, efter en utmärkt frukost, ville maken se på fler kyrkor och gamla hus, sa han. Jag, som är en medgörlig fru, sa "ållrejt" och placerade mig i bilen där jag raskt stickade lite fel på en strumpa, bara sådär. Medan jag stickade fel åkte vi till Nästved, som har en kyrka som vi inte gick in i, men däremot har de välbevarade Bodar som inhyser ett museum där man bl.a. kunde titta på en klänning med lysdioder och en bunke tekannor i design Kähler, som grundades just i Nästved. Lite för var smak, kan man säga. Sen traskade vi runt och beundrade Boderna från utsidan också när vi ändå höll på. Dessa är från slutet av 1400-talet (väl? maken, hilfe!) och inte vilket kattskit som helst.





Men vad är väl ett museum, när man kan gå på två? Här fanns ju ett museum till, i Helgeandshuset så vi ångade raskt dit. På vägen lyckades jag fotografera det gamla rådhuset (?), och det var ju himla bra, för rätt länge stod det en lastbil placerad framför, som höll på att sabba hela blogginlägget. Ingen känsla för historiens vingslag där inte!

Vi passade också på att titta på andra gamla hus, med skruvade skorstenar och allt. Inte vill man gå miste om något när man är turist! På museet i Helgeandshuset kunde man titta på gamla mojänger, ja ni vet, lite vikingamojänger och pilspetsar och sånt och det kan hända att jag liksom råkade ånga förbi det och fastnade vid hattarna i stället. Lätt hänt. Jag hittade också silhuettavlor med pompösa gubbar och stickande damer med fluffiga frisyrer. Man kanske skulle lägga sig till med lite mer fluff?





Sen tyckte jag det räckte med kultur och ville shoppa lite istället. Jag ville till exempel gå till Kählers för att titta på lite av deras gamla varor och kanske köpa mig en liten vas eller så. Nu är det så att jag har ny telefon och tänkte att det ska väl gå att ta oss dit med hjälp av den. Tja. Man kan säga att jag och kartor har ett hat/kärleksförhållande, jag är fascinerad av kartor! - men tyda dem? Nja. Och blandar det då in sig en modern telefon i ekvationen, ja då slutar det med att maken fick ta över. När jag muttrat färdig över värdelös teknik kom vi fram till Kählers och jag köpte mig en vas. Då blev jag glad igen.

Ännu gladare blev jag sedan efter en liten frokostplatte på en uteservering, då kände jag att livet lekte igen!

Tja, sen var det ju Gavnö. Slott, tavlor, kyrka (check!), rosor - en perfekt sysselsättning en solig eftermiddag i juni i Danmark. När vi satt där på en bänk i rosenträdgården tänkte jag ta en selfie, sånt är ju modernt och bra. - Ska du inte göra det med mobilen, sa maken som också ville visa sig modern. Men jag var lite putt på telefonen och tänkte att det går väl lika bra med en riktig kamera? Och ja, det gör det ju. När man väl ställt in den någorlunda.

Det fanns getter också, där på Gavnö. Små rara saker, så jag var ju tvungen att ta mig in och klappa dem lite. Maken tog några bilder, och jag kan väl inte påstå att jag tycker det är så smickrande på mig... så titta på getterna i stället!





 Tja, så ungefär var det de första dagarna i Danmark. Soligt, med kyrkor, rosor, getter och smörrebröd. Finemang, helt enkelt!

söndag 18 juni 2017

Bra start på semestern

Det började med sol, en runda på stan där vi bl.a.köpte årets första jordgubbar på torget, lite stickning, lite tvätt. Okej, det sistnämnda var väl kanske inte direkt slå-klackarna-i-taket-roligt, men det behövdes och rena lakan och rena kläder är ju ändå rätt bra att ha.

Sen skulle Grynet med föräldrar komma på besök, men Grynets pappa hade dragit kortaste strået i bataljen med ett tjurigt virus och låg nedbäddad. Så vi saknade honom, men Grynet och hennes mamma kom i alla fall och vi hade det mysigt i trädgården.

När Grynet bara var en liten, liten plutt tänkte jag att det skulle bli så roligt att köpa lite leksaker att ha i trädgården; hink och spade var väl det som närmast föll mig in. Då hade jag inte tagit en Loppa med i räkningen, en som jublar "en pryl!! Till mig!!! En sån som man ska tugga på! tuggeli-tuggeli-tugg". Så tja, man kan ju leka med hundleksaker också av mera tuggvänlig karaktär. I alla fall när man tröttnat på att jaga efter terriern och säga -den är inte till dig lille vän, släpp den!

Och Grynet är inte den som är den, hon tuggar lika gärna på Loppans saker.
Sen skulle vi äta: grillad vildsvinsfilé och potatis och sisådär. Grynet fick inte vildsvin, men däremot upptäckte hon vindruvorna! Hon börjar bli bra på att kommunicera den lilla damen; hon satt där i sin stol och pratade på (lite låter hon som Svenske Kocken i Mupparna om vi ska vara ärliga) och knackade bestämt med pekfingret på sitt bord när hon tyckte att mormor skulle placera en vindruva just där.

När mormor var lite sölig av sig (hon försökte ju smyga in en eller annan vildsvinsbit emellanåt) ville den lilla damen ner från sin stol, kilade raskt över till morfar och plockade åt sig klasen och försåg sig själv. Bra Gryn reder sig själv, med andra ord.

Sen somnade Grynet och vi andra drack te och åt hallonmuffins och sen var den första semesterdagen slut. En bra start får man säga.

fredag 16 juni 2017

Sista dagen på veckan

Det har regnat. Inte ett sånt där stilla, varmdoftande sommarregn där man har lust att dansa fram längs kullestensgatorna under ystra skutt som i en deodorantreklamfilm, allt till grannarnas förundran. Nä, mer rejäla skurar som i syndaflod, tänk mer "hår-klistrat-i-pannan-mascara-i-ögonen-tjipptjipp-i-skorna"-blöta.
 
Och det är som det ska vara, ty det är sista dagen före en hel veckas semester och då rycker man bara lite franskt på axlarna och säger so what. Vem bryr sig? Dessutom är det ju så att jag just idag var och handlade hundmat på lunchen och då var det tydligen kampanj, så man fick välja på en solstol eller ett paraply som bonus. Klok som jag är tog jag paraplyet, det känns som ett säkrare kort. Kalla mig gärna genialisk, det har jag absolut inget emot.
 
Det är ju inte bara semestertid, det är piontid och fläderblomstid och det är underbart att strosa längs gatorna med Loppan i skymningen och känna doften av lavendel och fläderblom. Nu tror jag kanske i och för sig att Loppan mest går och snusar efter om lille Zeus eller ännu mindre Urax, eller rentav stora Doris varit ute, men det spelar mindre roll. Var och en för snusa efter vad den vill tycker jag.
 
För Loppan, hon rockar, så är det bara. En och annan sko ryker i processen, hon hyser en stor benägenhet för att käka upp det mest som ser lockande ut, men hon är en stor källa till glädje, den vovven.
 
Och nu, nu är det semester!



måndag 12 juni 2017

När SMHI inte levererar

Enligt SMHI, i alla fall när jag kollade imorse, skulle det vara uppehåll idag. Rentav en eller annan solglimt. Då undrar man ju varför regnet har hällt ner som en syndaflod vid under några tillfällen under dagen? Och i synnerhet varför syndafloden skulle dränka just mig när jag i allsköns ro skulle promenera med Loppan på lunchen? Aningslöst och naivt tog jag på mig solglasögonen och knallade iväg. Det hade varit bättre om jag tagit på mig grodmansdräkt. Förvisso har jag ingen sådan, men OM jag hade haft en så hade den varit ett bättre val.

Fy böfvelen så blöta vi blev! Skorna var fulla av vatten, jackan var genomsur, tröjan likaså och jeanskjolen droppade det om. Nu kunde jag som tur var sno åt mig en av vår reklamtröjor så då blev jag i alla fall någorlunda torr om överkroppen, men en blöt jeanskjol, den torkar liksom inte i en handvändning. Jag blev i och för sig erbjuden en labbrock, men njae...

Alltså blev jag blöt och kall och var ganska trött när jag cyklade hem. Men något ska man ju roa sig med ändå, så mina blickar föll på den lilla lurvhunden. Hmmm.....

Vi har ju börjat spåra lite grann, men kanske man skulle börja klicka in spårapporterna tänkte jag för mig själv. Sagt och gjort, jag tärnade vildsvinsstek, hämtade klicker, apporter och dessutom några koner så kunde vi klämma in lite "runda" också när vi ändå höll på.
Medan jag donade och fixade var Loppan högeligen intresserad. Allt som inbegriper vildsvinsstek (om än i fjuttigt små bitar) måste ju vara intressant, tänkte hon säkert.

Och trots att det är måndag, och trots att matte var kall, frusen och trött, och trots att Loppan aldrig så mycket som sett en spårapport i vitögat förut så var hon jätteduktig.

- Aha! du vill att jag ska nosa på den fyrkantiga pinnen? Nemas problemas! sa Loppan och markerade apporter som om hon aldrig gjort något annat. Sen travade hon runt koner, lite som "så går vi runt ett enebärssnår, enebärssnår, tralala..." fast inte med solsken i blick som Mors lille Olle (här blandar vi visor utan hämningar) utan med vildsvin i blick.

Efter passet arrangerade jag pryttlarna på köksbordet för att ta en liten bild till bloggen för sånt ska ju också till. Och då behövde jag ju spara några bitar vildsvinsstek till det. Det tyckte Loppan var onödigt, sa hon. Så hon saken i egen tass och det är märkligt hur lång en Loppa kan bli när hon verkligen vill.

söndag 11 juni 2017

Balkongsöndag

Det är märkligt hur himla nöjd man kan bli av ganska litet. Hur duktig man kan känna sig av att man gjort något tämligen litet. Hur man klappar sig på axeln och säger - det gjorde du bra, du är en hyvens kvinna! bara för att man äntligen fått tummarna loss och satt upp det där balkongskyddet som man tvättade tidigare i vår. Och ska man vara ärlig så satte jag inte ens upp det själv, utan maken var behjälplig och även Loppan. Även om nu hon mest var i vägen, om man nu ska fortsätta på det ärliga temat.

Vi inledde söndagen med att spela en halv runda golf tillsammans med goda vänner och labben Lisa. Indy och Lisa, de är en ren fröjd att ha med sig på golfbanan! Ett eller annat skutt efter en sork i ruffen, ett eller annat glädjehopp - men annars är de så lugna och ordentliga så man knappt tror att det är sant. Så det finns en del att glädja sig åt, mellan duffar och toppar och slicar och allt annat man kan ägna sig åt på en golfbana.

Sen åkte vi hem och jag passade på att köpa lite pelargoner till balkongen nu när penséerna börjar se lite bedagade ut. När jag smetat in både mig och köket och allt inom närområdet i jord så insåg jag att man kan ju inte prångla ut nya pelargoner utan att ha satt upp skyddet. Så då gjorde jag väl det. Med hjälp, som sagt. Kom sen inte och säg att jag inte är en ärlig bloggare!

Sen tillbringade jag stora delar av eftermiddagen där. Jag läste lite. Drack citronsaft och åt kanelbulle på balkongen Hade sällskap av Loppan. Åt kvällsmat och drack ett glas vin. (Okej; två. Ärlig is my middle name).

Jag har stickat också, på Rasmillas Viggo, den som ska bli en tröja till Grynet. Igår satt jag utanför Tant Huldas då det var World Wide Knitting in Public Day (de' ni!) i bästa sällskap, bland annat av Ida från Wien och vi hade så himla trevligt och folk traskade förbi och tittade storögt och undrade "va' gör ni?!", idag så stickade jag lite mer för mig själv på Viggon, men det var trevligt det med.

Nu är det söndag kväll och måndagen börjar liksom ligga och morra lite vid horisonten, men än är det söndag. Och balkongskyddet är uppe. Och Loppan är raggig och ljuvlig och Viggon växer. Allt är som det ska vara, med andra ord.



lördag 10 juni 2017

Det där med nycklar


I vår familj är det jag som är den som är nyckelbortslarvaren. Det är jag som rusar runt i sista stund och ylar - var är de, var är de, jag hittar dem inte!?!

Maken och Loppan, de rusar minsann inte runt och ylar. Den ene för att hon inte bryr sig om såna futiliteter, den andre för att han har koll, är en sån där förarglig person som är systematisk och lägger saker på sin plats. Ja ni vet, en sån där präktig typ som man får lust att sparka på smalbenen när de (åter) påpekar att om man nu alltid la nycklarna på därför avsedd plats så skulle man veta var de befann sig.

Döm om min förvåning när jag 04.20 (I kid you not) vaknar av att maken sätter sig käpprak upp i sängen och börjar fumla med täcket. Han klappade på det, han petade på det och jag funderade ett slag på om det var för att sängen var full av smulor från den helgfrukost jag serverade så sent som i tisdags på nationaldagen?

Till slut kunde jag inte hålla mig längre utan undrade (med viss rätt tycker jag nog) - va' gör du?!

- Jag letar efter mina nycklar, jag trodde jag la dem här, svarade maken då och klappade vidare på täcket.

- Här finns inga nycklar, sa jag, - lägg dig och sov!

Maken damp omedelbart ner på kudden och snarkade sött. Kvar låg jag klarvaken och undrade vad denna nyckelletariver kommit ifrån? Det tog ett bra tag att somna om, och det är därför maken sitter, pigg som ett nötkärna, i sin säng och äter frukost och läser tidningen, medan jag sitter här med påsar under ögonen som hänger ner till knävecken ungefär.

Fast lite skönt var det ju att det för en gångs skull inte var jag som var av med nycklarna. Även om de nu inte var försvunna trots allt.

onsdag 7 juni 2017

Planer

Det är ju alltid himla trevligt när en liten extra ledig dag dimper ner sådär från ovan. I all synnerhet såhär i försommartider när livet är lite enklare, lite varmare. Inte så mycket yllevantar och mössor till exempel, nog för att jag gillar ylle men omväxling förnöjer. Inget direkt fel på en bomullströja heller.

Eftersom jag varit lite trött på sistone sa jag till maken att "nu ska det bli en lugn dag, inget ska planeras in".
- Ållrejt, sa maken medgörligt och meddelade att han för sin del kunde ta det lite extra lugnt och inte rusa upp ur sängen i arla morgonstund. Han kunde rentav tänka sig få frukost på sängen för det är ju lugnt och skönt och likt den scout han en gång kortvarigt varit i en avlägsen forntid så ställde han upp! Så frukost på sängen fick han, för det får han alla helgdagar. Själv kan jag inte tänka mig något värre än att dela säng med en hord smulor så jag är glad om jag slipper.

Morgonen var vacker så då passade det ju bra att ränna ut i skogen och spåra! Loppan och jag medförde torkad blodkorv, vimplar och spårsele och fräste iväg. Det var ett tag sedan men Loppan var väldigt duktig och klippte galant vinkeln som jag lagt in som en liten överraskning åt henne.

Sen tog vi en promenad och njöt av livet, kanske inte av myggen så mycket, men mygg ska väl också finnas antar jag. Det finns säkert någon liten myggnörd någonstans som gråter av fröjd när blodsugarna surrar kring öronen på dem.

Jag tog en bild på Loppan i spårtagen. Den blev suddig för det är inte lätt att fotografera när modellen har fått upp spåret på blodkorv kan jag ju säga. Jag tror inte att de som fotograferar för de stora franska modehusen har samma problem, faktiskt. Min modell är nog något mer egensinnig av sig. Också är det ju det där med blodkorven, jag tror nog att det får modeller mer vilda än om man viftar med ett salladsblad framför nosen på dem.

Sen åkte vi hem och då hade maken kommit på att vi skulle ju kunna inviga vår nya cykelhållare till bilen och ge oss ut och cykla. Mycket bra idé kände jag, så vi prånglade på dragkrok, hållare, cyklar och Loppa och åkte ut till kusten. Hade jag laddat kameran kunde ni fått stämningsfulla bilder av undertecknad i motvind, men nu hade jag inte det, så det får bli en liten bild av Loppan som badar fötterna i Öresund. Hon är, till skillnad från matte, ingen badkruka den vovven! Hade inte flexit tagit emot så hade hon säkert fortsatt mot Köpenhamn.
Efter det var planen att äta glass vid Långa Bryggan i Bjärred där det finns en välplacerad liten glasskiosk. Dock visade det sig att alla andra hade gripits av samma glassätarlust, så köerna ringlade sig långa. Maken och jag blängde betänksamt på horderna av glass-spekulanter och kände att nja, nog för att glass är gott, men att köa tills mossan växer på en? Tveksamt. Dessutom är det ju så väl inrättat att vi bor nära Per Tutti glasscafé i Lund, så det fanns en plan B att ta till. Således trampade vi tillbaka till bilen (i medvind den här gången vilket jag får säga var behagligare än att kämpa sig fram i styv motvind), apterade alla doningar igen, ångade mot Lund och traskade bort till Per Tutti.

Mätta och nöjda spankulerade vi sedan hem och jag sa till maken att nu, nu tänker jag inte gå ut mer idag, mer än möjligtvis för att plocka några sommarblommor i trädgården och gå sista kvällsrundan med Loppan såklart. - Nu är det dags att ta det lugnt! utropade jag och såg framför mig hur jag satt där, lugn och harmonisk, och stickade på Grynets tröja (alternativt snarkade i fåtöljen, för det kändes som en stark runner-up).

Då ringde det i mobilen och det var dottern som undrade om jag och Loppan ville ta en sväng i Botan med henne och Grynet? Plötsligt kände jag att det där med att ta det lugnt, är det inte lite väl överskattat? Livet, det ska levas! inte snarkas bort i en fåtölj kom jag raskt fram till. Så det blev en liten runda i Botan där vi tittade på änder, sorterade småsten, spankulerade runt och i största allmänhet njöt av sommarkvällen. Sen njöt jag igen när jag kom in och maken stod och lagade köttfärspaj till mig, och sen hade vi en lugn kväll med färsk lundasparris, paj, lite amarone och sådär ända tills det blev strömavbrott - men det är ju rätt lugnt det med, att sitta i stearinljussken och prata, det är ju faktiskt inte kattskit det heller.

Så blev det med den lediga dagen; kanske inte så lugn, men väldigt trevlig och man kunde checka av alla de ingredienser som ligger högst upp på favoritlistan;

- träna med hunden
- äta glass
- träffa Grynet
- cykla vid havet
- bli bjuden på mat, prat och vin av maken
- lite stickning på det

Typiskt bra dag, får man säga.