November kom. Först med en himla massa blåst så man nästan blåste ner i Nissan på hundpromenaden, men vad gör det? Man trycker ner mössan över hårtestarna som virvlar runt huvudet på en och beger sig ut i skogen där det var relativt läigt, även om det susade friskt i trädkronorna.
Maken och jag, vi tänkte att vi gör väl ett nytt litet försök att plocka svamp, hösten har ju ändå varit solig och varm så det kunde ju tänkas finnas en eller annan liten svamp kvar? Det ska erkännas att hoppet var väl inte på topp, men en promenad i grönskan är ju ändå inte fel.
Men ser man på! Rätt vad det var, så snavade maken över ett litet gäng trattkantareller - och sen ett litet gäng till...och ett till... Trattkantareller är uppenbarligen inte eremitsvampar. "The more, the merrier" tycks vara trattkantarellenas paroll. Trevliga svampar, det där. Så det blev ändå en hel del trattisar som nu ligger på tork. Och det var nog i elfte timmen, det, för på natten blev det frostgrader.
Imorse vaknade man således till strålande sol och kallt och nästan vindstilla, så den där mössan, den fick komma på igen till morgonpromenaden. En utmärkt dag för en liten utflykt, tyckte svärdottern och jag. Svärdottern packade väskorna fulla med kaffe och blöjor och extratröjor och tvättlappar och barnmuggar och vuxenmuggar, tja lite av varje. Sen packad hon in två barn i bilen och fräste iväg och hämtade mig som hade packat en påse bullar och mig själv. Ja, också Loppan såklart.
Vi åkte ut till stadsbondgården där det fanns getter! Hästar! Grisar! Roliga gångar och massor av löv! Vi tittade, och hoppade, och sprang och red och fikade och hälsade på kaniner och hönor och en gris.
Sen ville svärdottern ta ett kort med båda flickorna och farmor och Loppan - och tja, det här var väl det som kom närmast till att alla kom med. Personligen ska jag säga, så satt jag snällt där jag satt, men såväl Loppan som flickorna har ju lite mer kvicksilver i benen, och är inte stilla i många sekunder. Efter en väldigt fin förmiddag åkte vi hem igen, fulltankade av sol och frisk luft. Båda flickorna somnade i bilen och Loppan somnade på mattan så fort vi kommit upp. Förmodligen drömde hon om den där grisen som hon varit så fascinerad av.
Man kan ju inte leva av bullar allena, så maken och jag, vi knallade iväg till den lokala vinbaren och
