Behagligt trött

Det har varit en bra helg. För säkerhets skull och för att ge helgen de bästa förutsättningar tog jag ledigt i fredags. En tredagarshelg måste ju per definition vara så mycket bättre än en tvådagars dito kan man tycka. I fredags var det dessutom symässa i Malmö, så jag åkte dit med en av mina bästa vänner. Något lite fick väl följa med hem, men jag var väldigt återhållsam. Det kan vara så att vi var alldeles för upptagna med att prata, för vi var kanske inte övermåttan imponerade av utbudet. Men vi traskade runt, nöp i garner, petade på tyger, filosoferade över pärlor, föll för stickor med röda kablars frestelse.

Sen gick vi och fikade. Sånt är ju nog så viktigt.

För övrigt har helgen tillbringats på bästa sätt; maken och jag gick på auktion och lyckades ro hem en servis i 74 delar för drygt 600 kr. Billigt får man nog säga. Sen fikade vi med dottern, var och valde fröer till årets trädgårdsäventyr, träffade svärsonen, åt äpplekaka, umgicks med goda vänner.

Vi åt och vi drack vin (pinot gris, fast maken trodde han plockat fram riesling, så kan det gå när inte haspen är på). Till efterrätt blev det fransk chokladtårta. - Oj vilket tungt fat, sa Susanne. - Det är inte fatet, det är liksom det som är uppepå, upplyste jag vänligt då. Ja ni vet, massor av choklad och smör och det ena med det andra, det väger en del.

Idag har jag torkat årets första tvätt ute, det är en viss känsla med det. Ikväll ska jag gå och lägga mig i vindblåsta lakan, det är också en viss känsla med det. Sen har jag städat växthuset, är nu fröerna inköpta så ska det ju inte fallera på att växthuset är ostädat. Det gror säkert bättre i ett nyputsat växthus. Som tur var kom maken hem när det var dags att tvätta rutorna i taket, är man 1.59 så är de inte så lätt att nå upp. Maken nådde upp. Tur man har honom.

Tja, sedan har det ju varit hundpromenader. Lite stickning. Och sen tänkte jag ta ett varmt bad, det känns i musklerna av det ovana trädgårdsarbetet.

- Herregud, det är bad på gång! sa Huliganen och började prompt hyperventilera, krafsa i mattorna, propsa på att gå ut och skälla upphetsat, allt på en och samma gång. Då stängde jag ute honom i hallen och tänkte han kunde ta det lugnt där medan jag badade, att han liksom skulle inse att det inte var han som skulle plaska runt i badvattnet. Detta såg Huliganen som ett grovt övergrepp, och satt igång att skälla ännu mer för att upplysa grannskapet om vilka hundplågar esom döljer sig i det gula huset. Då släppte maken ut honom igen och in honom i badrummet hos mig. Det är lite svårt att koppla av i ett bad när det sitter en västgötaspets och tvärblänger på en kan jag säga.

Nu är dock badtraumat över för denna gången och snart blir det kvällsmat.

Bra helg det här. Det blir nog en tidig kväll, i vindtorkade lakan.