Framåt med raska steg

Någon gång i höstas började vi sy väskor, syrran, dottern och jag. Ibland är det lite svårt att hitta gemensamma sytider när tre upptagna kvinnor ska träffas, men idag var det en sån dag! Mycket trevligt, det var ett tag sedan jag hade en dejt med min symaskin, och jag har saknat det. Och visst har vi kommit en bit framåt, även om det är en bra bit kvar. Fast det är ju vägen som gör mödan värd, eller hur det nu var.

Idag har vi ägnat oss åt att sy blixtlåsfickor. Och lite har vi sprättat också, om vi nu ska avslöja alla intrikata detaljer. Förvisso hade det väl gått snabbare framåt om man hoppat över det där sprättandet... fast då kanske man ska ägna sig åt att sy rätt från början?

Det är lite märkligt, det där med att sy. Först klipper man en himla massa bitar i olika storlekar och diverse tyger, och sen rätt vad det är så har man sytt sig en blixtlåsficka.

Huliganen var såklart med. Lika gastkramande som det är att bli uppburen till syrummet på ovanvåningen, lika gräsligt är det att bli nerburen tycker han. Men vad ska man göra om man vill vara med? Väl uppe ägnade han sig åt att sova under strykbrädan, ja när han inte försökte lustmörda Zoyas dyna förstås.

Man kan ju inte bara slita ut sig med att sy hela tiden, lite eftermiddagste blev det också. Och då noterade vi att syrran påskpyntat på det mest uppiggande sätt. - Vilka konstiga näbbar kycklingarna har, sa jag, varpå det visade sig att jag visst blandat ihop djurarterna lite. Kycklingar har inga långa öron heller visade det sig. Påskharar är det såklart! Och påskharar har minsann inga näbbar. Däremot har de blommiga inneröron och blommor på rumpan visade det sig.

Både dottern och jag blev såklart väldigt sugna på att göra egna påskharar nu när påsken närmar sig med stormsteg. Syrran plockade generöst fram alla attiraljer som vill till, filt, tyg, och broderitråd. Oj vad habegäret slog till när jag såg lådan med alla små broderigarnhärvor! Visst är det något tilltalande med att se alla fina färger uppsorterade i fina små fack? Men jag behöver inga broderigarner. Ingen låda. Inga små manicker att linda upp garnerna på. För jag broderar ju inte (mer än möjligen en eller annan påskhare då). Nej. Jag behöver inte. Inte, som i "här-köps-ingen-låda-med-garner". Nejnej, jag är en principfast kvinna. Så är det.