På upploppet

Av helgen, alltså. Herregud så fort det går! Man hinner knappt knoppa in i soffan på fredagskvällen innan det är söndagskväll.

Det har varit en bra helg. Inte så varm, men solig. Lite fröer har såtts, det är svårt att tänka sig av detta småttiga fnas  ska det (förhoppningsvis, om trädgårdsgudarna står en bi) bli vackra sommarblommor. Igår var Huliganen, maken och jag hos syrran och åt jättegod mat, drack jättegott vin (de tvåbenta alltså) och pratade om löst som fast. Stort som smått. Sedan knallade vi hemåt vid tiotiden (jodå, är man party animal så är man och då festar man natten lång. I alla fall till klockan tio) och sov som stockar. Vissa av oss snarkade till och med en aning.

Idag har maken gjort sig förtjänt av dagens ros! Trots en ganska bistert kylig vind har han tvättat hela altangolvet. Detta är en sån där tråkig syssla som är kall, blöt och slabbig, men samtidigt så vill det till att det blir gjort, annars känns det inte som om trädgårdssäsongen kan börja. Själv har jag utstött uppmuntrande tillrop och dessemellan röjt lite själv i trädgården. Med betoning på lite. Sen har jag i och för sig lagat coq au vin också, som maken ska utspisas med senare, det har han verkligen gjort sig förtjänt av.

Lite stickat har det också blivit. Vad har jag då på stickorna nuförtiden? Tja, det där rekorderliga med "ett-projekt-åt-gången" har ju helt gått åt fanders. Så jag har den turkosa koftan (ständigt denna kofta!), ett par strumpor åt maken (restgarn från sonens filt), en sommarschal till mig själv. Och en randig halsduksmackapär. Förra gången jag var på stickcafé var det någon som stickade en sån här Blonden från Lille Strik. Den var grön. Den var randig. Den hade rosa spetskant. Den ropade förföriskt till mig. Så eftersom det fanns materialsatser att köpa så gjorde jag såklart det. Fast tvärtom - min ska bli rosa-röd med grön spetskant.

Sen kom jag hem och slet förväntansfullt upp paketet och kastade mig över beskrivningen. Den var på danska. Nu är jag skåning och lever därför i villfarelsen att jag förstår danska. Det visade sig dock att danska sticktermer förstod jag inte. Ack och ve. Men när nöden är störst är hjälpen som närmast så vid nästa stickcafé fick jag klarhet i vad utd och sm och pind och andra intrikata termer betyder.

När jag var liten fick man absolut inte blanda rosa och rött! Det utsades inte klart att det var olagligt, men det var i alla fall minst anarkistiskt och samhällsomstörtande och verkligen inte comme-il-faut. Numera tycker jag det är en jättefin kombination och lägger man då till grönt; ja då är man hemma.

Än så länge är jag bara på det röda, men jag ser fram mot att komma fram till det randiga i sinom tid. Det kan hända att Blonden får följa med till Bryssel - lite stickning kan nog behövas mitt i allt konfererande.

Vilket påminner mig om att jag snart måste gå och packa lite. Verkligen inte min favoritsysselsättning, men ibland är det så. A girl's gotta do, what a girl's gotta do alltså.