När man tänker vara lite otrogen

Nej käre make, du kan ta upp hakan från golvet nu. Det är inte otrogen som i otrogen på det sättet alltså, alltså med galanta män, svandun och sexpack (muskler, inte öl).


Men lite pirrigt känns det. Ska man våga? Ta språnget? Tänk om... jag har ju i så många år enbart låtit en man vidröra mitt inre. Eller okej två då. Tre, om man räknar noga.


För det är så, när jag var tjugo började gå hos Gilbert. Gilbert var tandläkare. Och sen har jag varit denna tandläkarmottagning trogen i en alldeles våldsamt massa år. Efter Gilbert kom Bo. Och sen blev det Mats. Och jag har varit ganska nöjd med det, faktiskt.


Men så idag, när jag åt en alldeles harmlös ostmacka så sa det pjong!!! Eller vad det nu var, hur ska jag veta vad tänder säger? Rätt vad det var så var det ett stort, vasst hålrum i nederkäken. Ja, käre Petimeter, hålrum kan visst vara vassa, i alla fall det här! Ni vet, man måste dit och kolla med tungan; är det verkligen ingen tand där? bara vassa rester av en gammal fyllning av mumieartad ålder? Sådär så att det skaver rejält på tungan och man undrar oroligt hur länge de där amalgamresterna tänker klamra sig fast.


Då ringde jag till den mottagning jag försörjt genom en väldig massa år. - Du kan få en tid den 23:e, svarade de vänligt. - Men, men... sa jag då, - den 23:e, det är ju om två veckor, och förresten åker jag till Bryssel då och ska gå på konferensmiddag och smörja kråset och hur smörjer man ett krås när gebisset är bristfälligt? Va?


Detta hade tandsköterskan inget svar på, men hon meddelade att någon tidigare tid inte fanns att uppbringa. Jag lade moloket på. Eller rättare sagt; jag tryckte moloket ner samtalet, den tid när man lade på telefonluren är ju sedan länge förbi (ja kära eventuella troskyldiga barn som läser det här, det fanns en tid när en telefon var en svart mackapär som satt fast i väggen och man hade en petmoj att snurra på och lur att lägga på när tandsköterskor inte hade några tider åt en - fast nu vimsar jag visst in mig).


Men sen tänkte jag Det måste finnas fler tandläkare i Lund! Vågar jag? Kan jag? Ska en vilt främmande karl få komma med krokar och petmojer och sugar och allt vad det är (borrar! glöm inte borrarna!) och peta i mina tänder?


Och jo, jag gjorde det! Helt wild-and-crazy. Imorgon kl 10.20 kommer jag att vara dentalt otrogen. Minsann.