Flyttkartonger

Jag  är den förste att erkänna att flyttkartonger har sina fördelar. Det blir prydliga högar av dem, de spretar inte ut åt alla håll (förutom när man försöker vika ihop dem), de är effektiva och rejäla och allt det där. Men är de särskilt sexiga? Egentligen?

Fortfarande är mitt hem belamrat av flyttkartonger, men numera gudskelov mestadels i tömt och hopvikt tillstånd, och nästa vecka ska de flesta levereras tillbaka till flyttfirman. Jag kommer att vinka au revoir! till dem och hoppas att vi slipper ses fler gånger. Men rätt ska vara rätt; de ska ha credit för att de gjort sitt jobb.

 Först kan man packa en oherrans massa prylar i dem. Det är märkligt hur många prylar man kan samla på sig under 31 år - och hur många det blir kvar, trots att man blivit stamkund på återvinningscentralen och man vinkar bekant åt de som arbetar där.

Sen när man packat och packat och drömmer mardrömmar om kartongerna så kommer de fyra starka grabbar och hivar in hela ens hem inklusive 100 kartonger i en flyttbil.

Sen är man på plats och blir lätt överväldigad av hur mycket kartonger det är överallt... det känns som om de förökat sig likt ett gäng synnerligen aktiva kaniner som käkat viagra de senaste månaderna.

Det är ungefär i det skedet som man mest vill gå och dra något gammalt över sig och sen gå i ide den närmaste månaden eller så. Fast man ska inte ge upp hoppet! För inom de närmaste dagarna kommer snickar-Lars och hans hjälpreda och börjar montera bokhyllor så att det är en ren fröjd att se.

Sen började det roliga tyckte maken. Med hjälp av sitt Excellent Exceldokument började han, utan att darra på manschetten, att sortera in alla 60 kartongerna med böcker på rätt hylla. Det var ett högtidligt ögonblick när den första boken kom på plats! Huliganen och jag torkade en tår ur ögonvrån, så rörda blev vi.

Förvisso höll det på att bli en liten kris när maken helt plötsligt kom på att han hade glömt Nordisk Familjebok i sitt Excellenta Exceldokument, men rådig som han är så löste sig även det. Själv var jag mest tacksam för att sonen kom på besök och prompt sattes i arbete med att hjälpa till att tömma kartonger och räcka böcker och släpa upp andra kartonger på vinden.

Efterhand som kartongerna tömdes vek vi upp dem igen (och slogs med dem, herregud så bångstyriga flyttkartonger kan vara när de sätter den sidan till, ungefär som ett gäng västgötaspetsar) och la dem i en prydlig hög i mitt syrum. Eller pigkammaren som maken envisas med att kalla det. Då låtsas jag inte höra. Nu ligger de där och väntar på att köras tillbaka till flyttfirman, och då ska jag möblera klart i mitt rum. Stickfåtöljen ska på plats och strykbrädan ska få lite mer utrymme.

Det ser jag fram emot. Och sen hoppas jag slippa se en flyttkartong i vitögat på många år...

Jag inser att det blir en himla massa inlägg som är flyttrelaterade, men det är nog så det blir när man drar upp bopålarna efter så många år i ett och samma hus och förflyttar sig till ny boplats. Så det är kanske inte slut än... men nu ska jag gå och sätta upp en eller annan tavla.