Ny adress

Jodå, ni har kommit rätt. Västgötaspetsen har blivit stadshund och vi har numera utsikt över kyrkspiror och takåsar - innanför de gamla stadsvallarna. Så då fick bloggen byta namn, och processen är väl bara påbörjad. Några bilder får det bli. Sedan, när tiden finns och det finns en router. Just nu har vi en datortåt att dela på för att komma ut på internet, och dessutom har vi fortfarande ca 60 packlådor böcker att tömma.

Men vi är på plats, med Huligan och allt!

Nu känner jag att jag har flyttat färdigt, att flytta efter drygt 30 år i samma hus är liksom inte gjort i en handvändning. Men vi gapade förundrat när flyttgubbarna kånkade våra tunga möbler upp till femte våningen. Hissen är liksom väldigt dekorativ - men liten. - Äsch det är inga problem, sa flyttgubbarna  men fortsatte sedan - det som är jobbigt är alla era tunga boklådor (man hörde nästan ett underförstått #"!?+%!! framför "boklådor"). Nu står de i alla fall här, och as we speak (ja i bokstavlig mening då, jag knattrar ju på tangenterna för mig själv ut i cyberrymden) håller maken på att sortera in böcker i de nya bokhyllorna. Närmare 2 ton böcker kom vi fram till och det kan ju vara lite knivigt att få i ordning. Men inte om man är en excelmatador och har förberett sig på ett mycket kompetent vis. Det verkar gå bra. Vissa kör ju mer på inspiration, och det är därför köksskåpen ser ut som de gör. Lite anarkistiska, sådär.

Vi har också börjat pilla på alla maskiner här; jag är inte en digital person känner jag. Herregud förr visste man precis hur man satte på ugnen och spisen; nu poppar det upp menyer till höger och vänster och det tar en halvtimme bara att ställa klockan på ugnen! Diskmaskinen plingar och plongar och det är ju nog så bra, men jag bryr mig ju faktiskt mest om att den diskar. Det gör den. När man väl petat på rätt knapp.

Igår kom dottern på besök i den underbart ljumma sommarkväll som man fick som en liten present sådär. Vi satt i trädgården och drack vitt vin, och sedan drog vi oss upp till våningen, åt ost och charkuterier och åt franska kanelbullar alltmedan skymningen föll utanför burspråket. Idag flyttar dottern så hon behövde nog en paus ifrån flyttkartongerna tror jag.

Maken var på disputationsmiddag, vilket han i och för sig tyckte var trevligt, men han hade lite svårt att förstå hur någon kan ge sig till att disputera när han har ett bibliotek att organisera? Märkligt, får man säga.

Nu ska jag gå och se om premiärtvätten har tvättats, eller om det mest har varit pling och plong där också.

Vi kommer tillbaka, härifrån innanför vallarna.