Wow-faktorn

Nu har det faktiskt varit wow! här i hemmet innanför vallarna; titta bara! Ända sedan vi var på visningen av lägenheten har jag tjatat om att jag ska gå på stan på fredagar och köpa blommor på torget. Första fredagen här, ja då höll vi som bäst på att slå oss fram med machete bland alla kartonger så då kom jag för sent och torghandeln hade packat ihop för dagen. Andra fredagen var jag i Helsingfors och då blev logistiken för svår. Men igår! Då var det midsommarafton och torghandeln var i full sprutt redan strax efter kl sju såg jag när Huliganen och jag var på morgonpromenad. Alltså galopperade vi hem igen, slängde i oss frukost, slet upp maken ur sängen och innan han hann säga vare sig bu eller bä befann han sig på torget, inhandlandes jordgubbar, gräslök, dill, persilja... och blommor!

- Det är fullbordat! sa jag och kände mig högtidlig och nöjd. Nu har jag liksom flyttat in rejält.

Det var ju inte bara fredag igår, utan vi firade dessutom midsommarafton. Till sedvanligt väder. Spridda skurar och en eller annan solglimt. Tanken var ju att sitta ute länge, länge i vår nya lilla trädgård i en ljum sommarkväll, men eftersom det droppade från ovan så dukade vi inne och åt sill och potatis i sällskap av rosorna.

Vi hade fått fint besök av syrran och Zoya (som dock inte ville ha sill), och jag vill framhäva att syrran var pigg och glad även om hon ser aningens tveksam ut på bilden. Man kan även notera att vi nu har börjat få upp en eller annan tavla på väggarna! Det räknas som wow! nr 2.

Vi åt sill och drack (mycket lite) snaps och blev tämligen mätta och belåtna. Då kom solen fram!

- Vi äter resten i trädgården, sa maken som gripits av midsommarkänslor så det sprutade om det. Jag stretade emot. Att släpa glas och vin och mat och tallrikar - för att inte tala om två hundar! - fem trappor ner kändes onödigt, för vem vet om det inte skulle komma en skur igen? Eftersom det ändå var misommar så vill jag ju inte rakt ut säga att han var en idiot, och på ett eller annat vis så hamnade vi ändå där nere i trädgården och nu får jag krypa till korset och erkänna att det var ändå mysigt att sitta ute ett tag. Inlindad i diverse filtar så gick det så bra! Vovvarna spankulerade runt och vi åt wästerbottenpaj och drack ett gott Sancerre-vin. (Ja jag vet, den som nu hoppar högt när det står wästerbottenpaj och tänker har människan inget kalendersinne?, den har helt rätt. Jag blandade lite ihop det där med kräftskiva och midsommar, så det blev wästerbottenpaj. Den blev god - men jag kan ju säga att efter sill och nypotatis så orkade man inga större utsvävningar i pajväg.)

Tredje wow:et således; utesittande under blå himmel en midsommar! Så småningom drog vi oss ändå in igen - till jordgubbar, vaniljglass och sedan te och små goda chokladtryfflar som syrran haft med sig. Och tänk - det fanns faktiskt utrymme för det också!

Vissa ville inte ha tryfflar heller, vissa ville hellre ta igen sig en stund. Och var gör man det bättre än i en stickkorg? I alla fall om man är liten och smidig, maken somnade så småningom i soffan i stället. Han hade aldrig fått plats i min stickkorg.

Nu ska jag vara en storsint fru och erkänna att det var väldigt mysigt att sitta ute - inte minst för att jag fick se klematisen blomma så fint i vårt lilla äppleträd. Wow! på det också.