Nya dörrar öppnas

Idag är jag trött ända in i benmärgen - trots att själva flytten inte sker förrän imorgon. Trött - men glad! För idag fick vi nycklarna och vi har tillbringat dagen med väsentliga saker. Som att flytta ner lite krukväxter till lägenheten. Ett litet köksbord och några stolar - vilket gjorde mig oändligt tacksam att det inte är jag som ska släpa alla möbler och 1,5 ton böcker upp till femte våningen, med tanke på att inte ens det lilla köksbordet fick plats i hissen. Maken och jag gjorde dock en heroisk insats och kånkade det uppför alla trapporna.

Det känns så bra - det känns som hemma. Det är ljust och fint. Imorgon kommer det att se annorlunda ut, då kommer det att finnas flyttkartonger överallt, precis som i huset. Men idag var det skönt att se ytorna och ljuset!

Viktiga saker har också skett; den första buketten har kommit. Dottern kom nämligen förbi och hade med sig både delikata bullar, blommor och grekisk honung. Dottern är välkommen närhelst hon vill!

Nu är vi tillbaka i huset igen, sista natten ska jag sova här, jag och maken. Huliganen snarkar väl förmodligen på hundpensionatet. Men imorgon åker vi tillbaka dit igen, i sällskap med 100 flyttkartonger och spridda kassar. Då ska det in lite möbler i mitt framtida syrum, det som tidigare var jungfrukammare. Det tar kanske lite tid innan det sker några storverk vid symaskinen där (om någonsin?), men snart ska det dit lite garner, lite tyger och andra prylar. Det kommer inte att bli så rent och ljust och tomt, men förhoppningsvis mysigt.

Nu ska vi lära oss alla nya maskiner, herregud vad krångligt det är i den digitala eran! För visste man precis hur man satte på ugnen. Spisen. Diskmaskinen. Nu måste man läsa instruktioner tills ögonen går i kors och sen petar man med viss försiktighet på diverse knappar. Nåja, det ska nog gå bra.

Nu är det dags att gå och ha en date med John Blund känner jag. Om jag hittar sängen bland alla flyttkartonger vill säga.