Det är inte semesterns fel

...att det bloggas lite sparsamt här.

Problemet är (förutom bloggerskans inneboende lathet) av en mer teknisk natur. En teknisk natur som är datorrelaterad - den värsta sortens tekniska problem alltså.

I sex år har jag varit mac-människa, men nu var det dags för Mac:en och mig att gå skilda vägar. Den hade börjat ta sig friheter! "Vad är det här för ful bild du tänker spara, nu låser jag mig" sa den. Sen hade den synpunkter på vad jag skrev; "fy för sören vad trist och tråkigt, nu låser jag mig" sa den illvilligt. Man kan ju inte låta sig styras av en dator, så jag köpte mig väl en ny.

- Det får bli en pc, sa jag. - Man vet ju hur en pc fungerar, liksom. Hemtamt och sådär.

Maken, som är en ordentlig make, läste recensioner och kollade runt och kom med ett utlåtande. Nu har den nya datorn landat. Men känner man igen sig? Nähä, för den har Windows 8.1 och jag är van vid 7.0. Vad är det här för larv? frågar man sig med många utropstecken efter.

Vi blänger misstänktsamt på varandra, datorn och jag. Cirklar runt varandra, ungefär som två boxare som försöker komma på när man ska sätta in nådastöten.

Min första instinkt är att sätta datorn i ett hörn och inte låtsas om den. Sen petar jag lite försiktigt på den och är beredd att hoppa undan om den anfaller.

Fast nu tog jag ändå mod till mig och lyckades skriva premiärinlägget - är man viking så får ju det gamla vikingablodet svalla och man kan inte låta sig skrämmas till tystnad.

Det blir nog bra det här. Ocb rätt vad de är lyckas jag kanske också peta in en bild eller två? Vad vore bloggen utan ett par, tre huliganbilder i varje inlägg?