Det kan tyckas märkligt

...att man när värmen slagit till och det redan på morgonen är 25 grader varmt ställer sig att baka. Då kan man tro att man blivit komplett galen, mer än vanligt alltså. Okej, jag har inte bara bakat (eller, för den delen tillbringat tid i tvättstugan på vinden där det också är svindlande varmt), jag har lagt rätt mycket tid på att inte göra många knop alls i trädgården. Inte mer än ligga på soffan och läsa och vifta på tårna. Möjligen dricka lite citronsaft, men i ett mycket makligt tempo.

Det är inte semester än - men det känns som semester när det är över 30 grader på dagarna. Det kändes faktiskt så mycket semester att jag i fredags råkade ta en extradag ledigt, det är lätt hänt.

Vi strosar runt i mycket sakta mak, Huliganen och jag. Vi går ner till torget och köper melon och platta persikor, och jag tänker att det är rätt skönt att han nu är så gammal och lugn. Vi provade att gå på torget när han var unghund också, och jag kan säga att han hade rätt mycket synpunkter då, på folk som köpte tomater och blommor. Nu sätter han sig i skuggan under disken och låter folk handla vad de vill, och det känns vilsamt får jag säga.

Vi har umgåtts med vänner också; syrran var här och grillade med sonen, den enda kvällen i veckan när det faktiskt regnade lite, men har man ett stort parasoll så klarar man sig. Dottern, svärsonen och sonen var här och åt ankbröst med god aptit. Ellenfamiljen var här och provade vår hiss som utföll till stor belåtenhet. "Den är snabb!" sa Ellen, och vi tog det som beröm. Fast egentligen tycker vi att vår hiss i originalskick från 1930 nog inte hade gjort sig i Turning Torso till exempel. Inte om man har bråttom upp till översta våningen för att gå på toa och det är lite kris på den fronten.

På tal om toa, så hade vi en egen liten kris igår morse. Jag smög upp i gryningen och besökte det lilla rummet. Sedan när jag skulle gå ut igen fick jag handtaget i näven! Då blev jag lite förbluffad, minst sagt. Som tur är, låg maken fortfarande och sov, en timme senare och han hade varit på golfbanan. Men nu kunde jag med hjälp av ett brölande väcka honom så att han kunde släppa ut mig. Handtaget är nu rejält fastskruvat igen, så man vågar stänga om sig. Och det är ju rätt så bra på en toalett kan jag tycka.

I eftermiddag ska vi ha kafferep för de av grannarna som inte är på semester; vi har världens trevligaste grannar och jag tänker som så att om jag blir lika pigg och intresserad när jag är i 90-årsåldern så kommer jag att vara jätteglad.

Men det är därför jag bakat; ska man ha kafferep så krävs det ju lite bullar och muffins. Och lite vin och snittar för den delen.