Skyddet

Man kan inte påstå att det blivit mycket sytt här de senaste månaderna. Men nu har jag i alla fall fått en viktig sak klar; balkongskyddet.

Vi har en mycket liten balkong, en som ligger på femte våningen. Detta är inte förvånande, lägenheten ligger nämligen just på femte våningen och då är det brukligt att balkongen ligger i ungefärlig närhet.

Balkongen sticker liksom rakt ut i tomma intet, och har förvisso ett räcke omkring sig, men ärligt talat; hur pass trygg känner man sig då om man lider av svindel?

Själv lider jag inte av svindel, i alla fall inte om den inte uppstår från rangliga stegar, men maken, som är en mycket modig make, är inte helt bekväm med att befinna sig högt ovanför marken med bara ett lite räcke mellan sig och tomma intet.

Alltså sydde jag ett skydd. Ett randigt ett. När jag sytt färdigt bankade maken i alla öljetterna, ivrigt påhejad av sin hulda maka (= undertecknad). Sen knallade jag ut på balkongen medan maken höll sig i dörrkarmen och hyperventilerade lite lagom. Väl ute snodde jag fast hela konkarongen, och när tillräckligt mycket tyg kommit upp vågade även maken sig ut.

Det är inte så att jag är modig, men det bekommer mig faktiskt inte och ibland känns det lite skönt att inte alltid vara den som tjoar ängsligt att saker går a) alldeles för fort, b) för snabbt, c) för vingligt och så vidare ända tills man kommer ner till o, p, q och sådär.

Nya pelargoner har kommit upp. Eftermiddagsfikat har dukats fram. Och min egen lille medhjälpare i syrummet har inspekterat. Först och främst muffinsen, men man måste ju prioritera.