Och medan vi väntade...

..så var vi ändå rätt flitiga.


För vad gör en blivande mormor när hon inser att här finns ju ett fantastiskt tillfälle att ta till såväl garn som stickor? Just det, hon beger sig huvudstupa mot närmaste garnbutik med det mjukaste alpacka och silkegarn i huvudet, som en målsökande missil hamnar hon vid hyllorna med det vackraste, ljuvligaste mest babyvänliga garnet.


- Mitt barnbarn ska minsann inte frysa! sa jag och stickade raskt en kofta. Sen tänkte jag att herregud, en fjuttig liten kofta, det räcker väl inte långa vägar? Så det fick bli en prickig också, eftersom den första var randig. Och sen, ja sen hittade jag väl ett mönster på en morfarskofta och det hördes ju på namnet att en sån måste det bli.

Därefter kände jag att just koftkontot var kanske välfyllt, men flickebarnet måste ju ha en mössa också! Eller två. Strumpor - och jag stickade små, små pyttenuttigafnuttiga strumpor som nu när jag mött Hjärtegrynet inser är gigantiska! Men hon lär växa i dem.

Man kan ju inte bara vara nyttig och sådär, lite ugglor måste det också till! An owl a day keeps the doctor away sa jag och nickade förnumstigt. För säkerhets skulle blev det tre ugglor. (Mönstret hittar man här).

Men nu är det ju så att det är ju rätt så länge man ska vänta innan bebisen ploppar ut (tur det inte var en elefantunge, säger jag bara, det är väl en 22 månader eller så, och det kan jag ju säga att det hade aldrig mina nerver klarat, eller mitt tålamod räckt till).

Så det syddes lite. Ett blått babynest (såna fanns inte på min tid, men jag tycker det verkar vara en rackarns bra uppfinning), och ett litet täcke till barnvagnen. Detta är noga kontrollerat av Huliganen och fick godkänt, så det är ju bra!

Medan jag sydde och stickade så att garntåtar och sytrådar flög som maskrosfjun i hela lägenheten var den blivande morfadern alls inte sysslolös.


När jag får garn i blick får maken böcker i blick, så är det ju. Alltså traskade vi en regnig lördag iväg till den lokala bokhandeln och provläste lite böcker. Maken beslöt raskt att här var inte läge för postmodernistiska arkeologiska teorier, ånej, här skulle det vara roligare böcker. Efter att ha hummat och funderat och grubblat har han nu inlett dotterdotterns boksamling med Max potta och Petter och hans fyra getter. Så väntar vi lite med Bourdieu och grabbarna.

Så nu hoppas vi ha fyllt basbehoven i alla fall. Men lyckligtvis inser vi ju att det kommer att behövas stickas mer...och köpas fler böcker... Underbart!