Att ställa ett ultimatum

Okej, nu har jag försökt. Jag har försökt att tänka utanför ramarna, prova något nytt och inte vara så inkörd i jag-tar-lite-rosor-och-brudslöja-tack, eller tulpaner-är-ju-alltid-vårigt-och-fint. Så jag slog väl till på en bukett liljor då härförleden.

Jag tycker de är fantastiskt vackra! Pampiga blommor, blommor med attityd, blommor som inte ber om ursäkt för sig. De är ljuvliga! På bild. Men i verkligheten, tja ingen kan väl kalla doften för tilltalande? "Stank" känner jag kommer närmare sanningen.

Så jag väste i mungipan till liljorna att "this lägenhet is not big enough for both of us" och sen red vi ut i gryningen och gjorde upp vid O.K. Corral. Kalla mig Wyatt Earp. (Man kan också tolka det som att liljorna nu är nerknölade i soptunnan, om man nu är så strikt sanningsenlig av sig).

Helgblommorna får nog bli rosor igen, känner jag. Man kan således kalla mig en Wyatt Earp som håller sig till det gamla beprövade.