Fredag på en lördag, och skånsk historia i bussform

 

 

Det har varit lite si och så med blomhandlandet på sistone, men så blir det ju på sommaren. Igår, då skulle det dock ske! Men så kommer det saker emellan. Som den åttionittonde punkteringen till exempel. Oh the joy of bo mitt inne i ett studentområde. Alltså fick det bli ett kånkande på cykeln till cykelreparatören i stället för att njuta av blomprakten på torget. Men eftersom jag är envis som en röd gris så skulle jag ha blommor, så var det bara! Alltså infann jag mig på torget strax efter kl 7 imorse, jo för vi skulle på utflykt med föreningen Ale lite senare och då får man stiga upp med tuppen. Nu står de där och pryder sin plats, rosorna, och jag är synnerligen nöjd.

Tja, sen åkte vi då iväg. Det är en ganska hög medelålder på deltagarna får man nog säga, men lusten att diskutera gamla tingplatser, och birkar och det ena mer historiska än det andra var i  motsvarande grad hög. Mycket hög. Vi hade allehanda högteknologiska hjälpmedel på plats! Pekpinne och liten karta till exempel.

Solen sken på oss och det var tämligen angenämt att strosa runt i det skånska landskapet och titta på kyrkor, broar och diverse högar. Oss emellan sagt så lämnar mig kanske tingshögar rätt så kallsinnig, men jag hade en stickning med mig, maken vid min sida och Indys uppfödare hade lagt ut en liten film på Facebook som jag kunde titta på. Och det gjorde jag ju, men inte mer än en sju-åtta gånger eller så. Det är gott gry i henne! Livet lekte, annat kan man inte påstå!

Det är alltid lika spännande att åka på utflykt med Ale eller Gamla Lund för den delen. Det körs lite fel, och man kommer inte fram och det har hänt att vi tappat bort en eller annan deltagare. Så inte denna gång! Alla kom både dit och hem och de som var någorlunda raska forcerade en kyrkogårdshäck (oj, inte trodde jag man var så, tja kriminell är kanske till att ta i, men lite lagom vandalartad i alla fall i historiska sällskap) och besteg en kulle utan för Bara kyrka. Där kunde man titta på en annan kulle som hette Blodkullen och det lät ju faktiskt ännu mer kriminellt får man säga.

Sen, sen åkte vi hem och grävde upp jordärtsskockor i grannens trädgård (med tilllåtelse skyndar jag mig att tillägga, det finns ju gränser för hur skumraskaktig man kan vara), lagade soppa och medan maken nu sitter och tittar på Zlatan som spelar fotboll funderar jag på att ta mig en liten titt på Indy igen.