Into the wild

Å så gick det en vecka och jag har levt vildmarksliv så det sprutat om det! Tampats med finska tallar och grillat korv och undvikit att bada bastu och doppa sig i en sval sjö. Det gick precis lika bra att sitta brevid och dricka vin kan jag meddela.

Och sen så var dags för Småland och kräftfiske! Vi är rutinerade kräftfiskare, jodå. För fem år sedan hemsökte vi Småland tillsammans med Ellenfamiljen och fiskade kräftor och nu, nu var det dags igen! Fulla av förväntan lastade vi in oss i bilen och åkte norröver. Vissa sov visst lite i bilen och vips! så var vi framme.

- Ut i skogen ska vi gå, jopphejdi, jopphejda! gnolade vi falskt men innerligt och rände ut i spenaten. Alla ingredienser fanns tillhands; korv och ved och ungar och vin och öl och småfisk och burar. Alla for runt som skottspolar och vissa, som visste vad de gjorde betade burarna och gjorde upp eld medans andra kanske var lite mer i vägen men fulla av iver.

En småländsk sjö i skymningen, det är väldigt vackert! Inte för att jag vet vad kräftorna tänker när de kravlar runt därnere, men ovanifrån är det alldeles oerhört stämningsfullt. Och i stort sett inga mygg?! Märkligt men välkommet. Vi lade ut håvarna och sedan rodde de som är lite mer våghalsiga av sig ut på sjön och släppte ner burarna. Båten heter Kreuger - och det vet man ju hur det är med det, det slutar med krasch och elände! Dock inte denna gång, det gick väldigt bra kan jag säga.

Sedan föll skymningen och vi grillade suddiga men goda korvar, satt runt lägerelden och hade det synnerligen behagligt. Det var så himla väl arrangerat; till och med en kyrka i bakgrunden. Förvisso en tämligen modern en, men man kan inte få allt här i världen.

Sedan blev det mörkt och det skulle ros  ut och hämtas upp kräftburar. Eftersom jag inte har några sjöben och helst bara åker båt om det är en kryssningsbåt på Rhen stannade jag kvar vid stranden och stod där i mörkret med min ficklampa och det var väldigt mysigt även om jag skänkte vildsvin och älgar en och annan räddhågsen tanke. Allt gick dock väl och vi kom hem lagom tills att de mer OS-benägna fick tittat på andra halvleken i damfotbollen. Då sov jag redan gott och drömde om kräftor! En sanndröm visade det sig, för när vi vittjade nästa omgång burar på morgonen blev fångsten god!

Sen, ja sen blev det svampplockning och jag tycker nog att vi vann på skrynkligast svamp! Och lite kultur klämde vi också in, och den här gången var det äkta 1100-tal och fantastiska takmålningar i Dädesjö gamla kyrka så maken blev rent tårögd av förtjusning.

Ännu mer förtjust blev man ju vid kvällens kräftskiva; champagne, Janssons, kräftor och gott sällskap; så otroligt trevligt! Vi är synnerligen tacksamma mot Ellenfarföräldrarna som bjöd oss på denna fantastiska helg.

Hur många kräftor jag fick upp av de 101 vi fick totalt? Tja. En. (1). Men en fantastiskt fin en, det vill jag ändå framhålla.

Imorgon är det måndag. Lite mindre jopphejdi över det känner jag, men ändå helt ok efter en sån bra helg.