Mera kyrkor, mer vin

Nu när man har hamnat med en duns i verklighetens förtretligheter igen, såsom punkteringar, tidiga morgnar och sådär, så är det ganska skönt att tänka sig tillbaka till dagar med ett lugnare tempo (kanske väl lugnt emellanåt, de grå håren stod som spön i backen på deltagarna kan jag ju säga).

Vi var ju till exempel i Würzburg där vi traskade runt och tittade på residenset, kyrkan, en rokokofasad (där besserwissern i sällskapet höll en onödigt lång utläggning) och lagom tills regnet började droppa kom vi till Juliuspital, där vi tittade på blå får (tänk så praktiskt, redan färgad ull!), ett barockapotek samt skulle ha vinprovning. Detta kloster/sjukhus var nämligen en av de större vinproducenterna i området och förvisso var det skrutt till provning (man fick smaka ett av två viner) men det var roligt att se deras fantastiska vintunnor.

Dock visade det sig vara stört omöjligt att få tag i lite choklad en söndag i Würzburg, var det söndag så var det stängt. Ungefär som i Sverige på 50-talet föreställer jag mig. Nu är jag rätt ihärdig när jag har choklad i blick, men till och med jag fick känna mig slagen.

Dock hade man en fin bro med statyer på, så det fick väl lite kompensera den där chokladbristen tänker jag.

Måndagen inleddes med omelett och croissant enligt den utomordentliga rutin som vi nu kommit in i och den här dagen kunde det behövas för vi besökte Bamberg. Mycket vackert och sevärt. Men backigt. Mycket backigt. Först gick man upp, sen gick man ner för att sedan gå upp igen och då, då kan det vara bra att ha stärkt sig med en croissant.

Bamberg har minsann en domkyrka med två absider! Varför nöja sig med en, är man kan ha två tänkte de nog. Sedan hade de ett väldigt charmerande rådhus som låg på en liten konstgjord ö mitt i vattnet. I närheten fanns det en staty över deras skyddshelgon, Kunigunda. Eftersom vi propagerat för (kanske inte helt seriöst) att lilla dotterdottern skulle få heta Kunigunda fick vi ju föreviga henne. Jag tror i och för sig att Hjärtegrynet nog är rätt tacksam för att hennes mormor och morfar inte fick bestämma namn.

I Bamberg fick vi inte heller tag i choklad, det var rena chokladöken! Men å andra sidan placerade vi oss strategiskt vid ett kafé med utsikt över rådhuset och åt glass vilket ju faktiskt gick himla bra det med.

På tisdagen vaknade man till gråmulet och småregnigt väder. - Det blir nog bättre sedan! utropade jag optimistiskt, men tog för säkerhets skull paraplyet med när vi åkte in till Nürnberg vilket visade sig vara ett snilledrag. Ibland är jag så genialisk att jag förvånar mig själv.

Först var vi och tittade på Parteitagsgelände, området där Hitler höll sina tal bland annat och det kändes mycket märkligt att stå där på tribunen och titta ut över området. Det är så beklämmande att mänsklig ondska frodas lika mycket idag. Ibland tappar man nästan tron på mänskligheten.

Jag visste inte att Nürnberg har en väldigt fin stadsmur runt gamla stan, men nu vet jag! Vi trotsade regnet och tittade på borgen, på Albrecht Dürers hus och på St. Sebaldskyrkan - hur skulle det se ut om vi hade en dag utan kyrksightseeing?! Tanken svindlar.

 Dessutom tittade vi på en kaninstaty. Uppenbarligen har Albrecht Dürer gjort en väldigt fin teckning/etsning/nånting av en kanin och vid ett eller annat tillfälle utlyste man en tävling om att göra en staty till Dürers åminnelse. Denna skapelse vann. Jag tycker den ser lite ilsk ut, det gör jag. Vi beskådade ytterligare en St Göran och draken och jag vidhåller att jag tycker nog att Göran tar till mer våld än nöden kräver. Draken ser avgjort ansträngd ut.

Vi tittade även på klockspelet klockan 12 - men som lundabo får jag nog säga att man inte var överdrivet imponerad. Lokalpatriot som jag är så tycker jag vårt är finare. Deras lurblåsare orkade ju bara vifta lite på lurarna, inte lyfta dem högt. Klena typer.

Å andra sidan ska jag inte vara elak mot Nürnberg för där hittade vi faktiskt choklad! Både fin- och fulvarianten, så sedan kunde man slappna av. Även när vi åkte i slussar med 25 meters höjdskillnad.

 Hur trevligt den än är att sitta här och blogga om choklad och kyrkor och drakar så måste jag ändå dra mig tillbaka nu. Det är OS-tider och jag har en make som behöver passas upp med mat och omvårdnad, så är det bara.