Att tanka energi

De första månaderna på året är alltid lite tunga tycker jag. Februari är liksom så väldigt februariaktig. Inte mycket juni över den månaden, inte. Men så började det ju komma vintergäck och snödroppar och det kändes som att våren ändå anades bakom hörnet. Ja, jag vet att det är naivt, "det är ju bara februari och än så är det vinter" och allt det där som folk så snusförnuftigt säger. I alla fall så väcktes ett litet hopp. Ett hopp som brutalt dränktes i de mängder av snöslask som vräkte ner i går kväll. Inte torr, fin, pudrig snö, det var mer som att simma genom snösörja när Loppan och jag motvilligt plaskade oss runt kvarteret på kvällsrundan. Sen så frös det i natt och då var jag innerligt tacksam att jag  lärt mig att tråckla mig runt i vårt garage så att bilen var torr och ren och ingen skrapning behövde utföras i morse. Då klappade jag mig själv på axeln och sa att -det gjorde du bra Irene! Nu får du en stjärna i kanten! Bra kvinna berömmer sig själv.

Loppan och jag åkte till jobbet och det var som om Loppan gripits av helgfeeling; det var lite var e' partyt? över hela terriern. Det liksom spratt i hela kroppen på henne och jag tänkte med viss bävan på att hon ikväll ska passas av Hjärtegrynet och en speedad Loppa, ja henne tar man inte där man sätter henne.

Men så tittade jag ut där solen sken! Inte bara sken, den formligen gassade. Och det var lunchdags. Och mitt jobb ligger inte alltför långt från den lokala golfbanan....hm.... Min blygsamhet förbjuder mig att kalla mig genialisk, men jag hittar faktiskt inget bättre ord att beskriva mitt infall. Kort sagt; Loppan och jag drog ut till Kungsmarken. Det var vi och en massa Vasaloppswannabees därute och vis av erfarenhet gick vi inte i skidspåren utan vi freestylade rakt ut över greener och fairways. Skidåkare blir lite tjuriga när hundar springer över deras skidspår har jag tyckt mig märka.

Vissa hade snö upp till magen, andra hade det inte. Vissa tog sig fram medelst jämfotaskutt, andra flåsade fram på mer traditionsenligt sätt. Det var härligt! Endorfinerna spritt och spratt och man fylldes, trots tidigare nämnda flåsande, av en obändig energi.

Sen passade det ju så bra att kunna föreviga de färdiga ugglevantarna också i sin rätta omgivning! Klart ugglor ska vara ute naturen! Men hur och var skulle jag visa upp dem? Lite artistiskt sådär? Med ettans fairway i bakgrunden? På en gammal stätta? Sen kom jag på det; ugglor hör självfallet hemma i ett träd!

Snön var inte jätteplaskig, det var den inte. Men kram, det var den, och då ser en terrierflicka ut så här om baken. Snowboots har man ju hört talas om  - men snowleggings?

Loppan avsnöades, och sov sedan gott i sin kontorssäng. Jag hoppas att kvällen blir lugn...