Det tar på krafterna

Trots att det varit en på alla sätt grå och fuktig helg får jag ändå säga att den varit bra på många sätt. Jag får myror i kroppen av att bara sitta inomhus, jag måste ut på helgerna och har man då hund, ja då kommer man ut. Har man då sällskap av hundsällskap - så mycket bättre!

I lördags rände vi Flyinge runt med aussien av shepherd-typ och hennes matte och pratade böcker, hundar, hundträning, jobb och det mesta mellan himmel och jord. Medan mattarna pratade sprang aussiesarna så att pälsen vajade i vinddraget. Jag är mycket stolt över lilla Loppan som avbröt sig i en jakt på en hare och vände tillbaka till matte när hon ropade. All inkallning med åtföljande godis har uppenbarligen satt ett avtryck i den lilla terrierhjärnan. Sedan kilade vi inom stallet i Flyinge för att titta på hästarna också. Hästar, det är stora djur, tänkte Loppan och bestämde sig raskt för att hon inte såg dem, allt enligt devisen att det man inte låtsas se, det finns inte. Det är lite som när jag städar och knör in allt i garderoberna precis innan gästerna kommer.

När vi kom hem igen var vi trötta och nöjda. Och leriga. Här blev det premiärdusch för Loppan! Hon var lite frågande men fann sig i det hela med sitt sedvanliga jämnmod och sen somnade hon gott i mattes famn inlindad i en filt för att inte frysa. Det kan hända att matte somnade också, och det kan hända att maken förevigade detta med sin mobil. Jag kan inte påstå att detta är världens mest smickrande bild på matte, men lite får man bjuda på som bloggare känner jag.

Sen fortsatte dagen i samma behagliga tempo; det stickades lite, det lästes lite och så åt vi hjortgryta och åt ost med hjortronsylt. Ja jag sa ju det; en mycket bra helg!

Idag var det åter dags att ge sig ut i den skånska naturen, den här gången tillsammans med labradoren Lisa som är tio dagar äldre än Indy. Att jag lyckades fånga båda på en och samma bild där de för en mycket kort sekund är stilla, ja det är faktiskt en smärre triumf. För det sprangs! Och hoppades! Förutom när vi passerade genom ett viltreservat där hundarna var kopplade och gick tyst och fint. Enligt mitt promenadsällskap brukade de se både dovhjortar och vildsvin inne i hägnet och jag vet inte om jag är besviken över att vi inte såg minsta lilla galt - eller om jag är lite lättad så där i hemlighet? Spännande var det i alla fall!

Spännande, det var det också att sticka på mina senaste ugglevantar (mönstret heter Grey Eyed av Rebecca Tsai och finns för gratis nedladdning på Ravelry om någon är intresserad). Märkligt nog är båda vantarna färdiga och har plats för tummar på rätt ställe! Ja det är så att man baxnar och möjligen skulle man ha en liten triumferande trumvirvel här. Jag har inte heller missat någon mönsterrapport. (Att jag inte alls stickat fel, det har jag däremot inte sagt). Idag har jag stickat tumme, och hur fort jag än har stickat så är det bara att inse att garnet kommer inte att räcka till tumme två. Så det blir till att köpa lite mer garn, ack-ack-ack. Fast i ärlighetens namn, att köpa garn ser jag inte direkt som ett tungt ok att bära.

Man kan ju inte sticka hela tiden, lite omväxling får man ju ha! Så det har blivit eftermiddagsfika.

- Hoppa nu inte upp och försök sno några muffins! förmanade jag lilla Loppan.
 - Skulle jag?! Sno muffins? Nä vet du vad! sa Loppan och såg sårat på mig med sina pepparkornsögon. En bild av Den Sårade Oskulden. Ibland har hon stora likheter med Huliganen.

Det får vara hur det vill med den saken, men muffinsen förblev oantastade, i alla fall av den lilla terriern.

Sen har vi klickertränat också. Vi tränar på 'ligg' och det går framåt får jag nog säga. Sen försökte jag blanda in lite 'high five' också, men där stötte vi på patrull - har man nu lärt sig 'ligg' ja då tycker Loppan att det är det som gäller så hon lade sig stolt så fort matte bara antydde att det var dags att utföra något för att få klick-å-godis. Vi får jobba vidare på det där.

Sen var Loppan trött och ockuperade mattes stickfåtölj. Då är hon så söt så det får bli en närbild också bestämmer jag enväldigt - det är ju ändå min blogg menar jag.