Med Loppan på roadtrip

Det var alldeles för länge sedan vi träffade sonen och hans flickvän, och dessutom länge sedan vi besökte Värmland så vad passade bättre än att packa bilen full med väskor och pinaler och dra iväg genom ett snöigt Sverige? Som stickare ser man ju inte 6 timmars tråktid framför sig, nej man ser massor av sticktid! Så jag packade min Sörlandskofte och såg med tillförsikt fram emot massor av tid med att prata med maken och sticka flerfärgsstickning så att stickorna glödde. Tyvärr packade jag ingen kamera, hur tänkte jag där? Så det får bli lite mobilbilder. Nu vill man ju inte vara en ojust fru, så jag erbjöd mig generöst att köra i början, så kunde maken läsa tidningen eftersom vi körde i ottan. Detta var dessutom listigt uträknat för på morgonen är det mörkt och då vill man inte riskera att trassla in sig bland maskorna. Man får inte vara dum när man är stickare.

- Jag vill följa med sa Loppan som kände ett stort behov av att se Världen - och då i synnerhet Karlstad. - OK, sa jag, du får följa med, men du får inte jaga kaninen. Inte tugga sönder saker. Inte tigga. Inte kissa på mattor. Ållrejt? - Hmm, sa Loppan och det tog jag som ett instämmande.

 

Det var alldeles väldigt trevligt att komma på besök! Det blev tid att sticka lite, ta igen sig i soffan, gå på promenader i vackra Karlstad och dessutom rasslade sonen och flickvännen runt i köket och utspisade oss på bästa sätt!  Lammracks, tårtor, pajer... vi åt tills vi blev fyrkantiga och nöjda och glada och blida till sinnes. Ännu blidare än vad jag brukar vara, menar jag.

 

Det begriper ju vem som helst att när man ätit så mycket, ja då behöver man röra på sig, så vi gick på en del promenader också. Trevliga promenader. Sådana där man råkar ramla inom stickaffären och köpa lite extra garn. - Hur många projekt har du på gång? undrade maken på ett inte så finkänsligt sätt, men det kontrade jag raskt med att undra hur många böcker han har igång och läser. Det fick tyst på honom kan jag säga, och därför köpte jag strumpgarn till honom. Nejnej, det är inte det turkost/gul/gröna, man får gå ut lite fint och köra på randigt i grått och blått annars blir väl maken helt konfys.

 

Karlstad har många fina broar. Hit och dit över Klarälven går de, men den finaste av dem alla, den är bara till för bussar, hur konstigt är inte det? Så den fick man titta på på avstånd. Här kan man gärna observera hur obesvärat jag svänger mig med geografiska termer, "Klarälven" minsann, jojo, det kanske kan bli en normalt geografikunnig även av mig? Jag medger att det är en minimal möjlighet, men ändå.

Alla vi som är Karlstad-kännare vet ju att Sola i Karlstad, det syftar minsann inte på sol, utan på en värdshuspiga som var solig och glad. Det får vara hur det vill med den saken, solen sken då och då på oss i alla fall, och det var ju trevligt. Den sken även på de som körde i Svenska Rallyt, vilket de säkert uppskattade. Fast det var kanske därför han som ledde körde in i en trave däck och så var det roliga slut (för honom i alla fall)?  Vi nöjde oss med promenadtakt och vi gick t.ex. runt Sundsta tjärn eftersom det ligger i närheten. Loppan ville rysligt gärna ranta ut på isen, men jag kände mig mer tveksam till hur den skulle hålla, så jag var tråk-matte och sa att vi fick hålla oss på fasta land. En smal terrierflicka, det är en sak - men en stadig matte i sina bästa år? Tveksamt. 

Imorse när vi vaknade var det -13 grader. Jag kände att det inte ens var lönt att fråga maken om han ville följa med på morgonpromenad utan vi pälsade på oss, Loppan och jag och knirr-knarrade iväg. Det fick bli rosa täcke med tanke på kylan och hon var väldigt söt. Funderar på om jag skulle sticka en rosa pussy hat till henne, men med tanke på hennes fäbless för att tugga på stickat hade den väl inte levt så länge så det får nog vara.

Loppan var mycket nöjd med sitt Karlstadbesök! Hon blev gullad med, hon fick ligga i soffan, hon fick gå på trevliga promenader. Vad mer kan man önska? Och hon jagade inte kaninen, och kissade bara en liten gång på mattan. En gång, det är ju så gott som ingen gång. Däremot har jag inte sagt att hon inte grävde i krukväxterna som stod på golvet, för det vore en evig lögn.

Hon lärde sig också att i Karlstad har man märkliga statyer; första gången hon fick syn på den var när flickvännen, Loppan och jag var på kvällspromenad och då blev hon synnerligen misstänksam. En jättekatt! Som såg ut att ha vaknat på helt fel sida dessutom. Imorse när vi passerade den var hon dock beredd och traskade dit med bestämda steg och sa - passa dig hörredu, jag har ögonen på dig!

Alldeles för snart var vårt besök slut och vi körde till Lund igen. Nu väntar mer spartanska tider och jag tror inte vi möter så många lodjur på våra promenader. Inte lär vi bli så uppassade heller!

En sak som var märklig, det är att på vår TV, ja där är det Zlatan i tid och otid, när man än ser något på skärmen som fladdrar förbi, ja då är det Zlatan. - Det har vi inte på vår tv, sa flickvännen, men tänk! rätt som det var så dök han upp där också, är det inte konstigt? Jag undrar om han stalkar maken?