Spretig fredag

Och med en förtjusande regelbundenhet så blir det fredag, varje vecka. Som idag t'exempel. Man studsar ur sängen med ett jubelrop! Eller rättare sagt, det kunde man ha gjort om man inte a) sovit som klubbad, b) haft ont i foten. Men annars så. Det där sovande beror på att jag ägnade nattens mörka timmar åt att fundera på Skatteverket och det, kan jag säga, är inte befrämjande för nattsömnen.

I vilket fall som helst, man ramlade ur sängen, greppade vovven och fräste iväg till jobbet. Det är ju nog så bra, men man kunde ändå skruva till förträffligheten lite mer kände jag och tog kreativt kompledigt i eftermiddag. - Jag tar ledigt, ifall ni skulle sakna mig, informerade jag mina kollegor om. Dessa svarade dock okollegialt att de inte alls skulle sakna mig, men däremot lilla Loppan.

Jag ägnar en del av denna lediga tid åt att tvätta, men jag är ju modern och multitaskande så jag har minsann varit på apoteket också. Samt köpt fredagsblommor.

Blommor, det är bra för själen. Vilket kan behövas eftersom det även har druckits eftermiddagskaffe här. Nu vill man ju inte klämma i sig kakor i tid och otid. I all synnerhet inte eftersom det stramar betänkligt både här och där, så det bullades inte upp vare sig kardemummabullar eller flapjacks. Ånej. Det blev några rutor choklad i stället, som jag placerade på bordet.

- Choklad! sa Loppan då, som uppenbarligen inte läst hur farligt det är med choklad för hundar. Hon studsade som en galen känguru med sockerabstinens upp och försökte sno åt sig chokladrutorna varpå jag i min iver att hindra henne (det var ju min choklad!) välte ut kaffekoppen. Då blev jag lite upphetsad och Loppan lade sig i sin säng och skämdes en mikrosekund eller så. En väldigt kort mikrosekund.

Sen har min fina overlockmaskin också kommit fram och luftat sig. Nu är det så länge sedan jag försökte sy kläder så jag har liksom kommit av mig lite. Och så får man skrämselhicka när man läser instruktionsboken hur man ska trä en sån här mackapär. Inte blev jag klokare av den instruktion den lokale symaskinsprånglaren gav mig. Maskinen levererades dock trädd, och dessutom har jag nu tittat på Youtube, så jag hyser visst hopp om att fixa tråderiet så småningom.

Sy ville jag dock, och vad lämpar sig då bättre än gröna snigelbyxor i storlek liten? Jag känner att detta är ett måste i varje garderob. Så roligt att sy såna små byxor och snabbt går det också, vilket passar mig vars ordspråk är "fort men fel". Eller, ja, det får gärna gå fort men inte fel, Men lite fel, äsch vad gör det?

Det ser ju så proffsigt ut! Man blir ju stum av beundran över sin egen insats, även om jag väl får erkänna att alla sömmar kanske inte blev lika jämna. Nu ska byxorna bara kortas en aning. Hjärtegrynet brås på sin mormor och har inte så långa ben. Inte än i alla fall. Och sen, ja sen får vi se vad som ska sys. Dock inga snigelbyxor till mormor, för det räcker inte tyget till.