Nyttsytt och färdigstickat

Emellanåt slår min rekorderliga sida till och jag blir En Sån som Gör Färdigt. A doer, helt enkelt. Alla vet ju att det är så himla roligt att sätta igång nya stick- och syprojekt att det är så lätt hänt att vissa saker aldrig blir färdiga för att man redan galopperat vidare mot nya mål med stickorna i högsta hugg.

Sen slår Samvetet till med full kraft och rätt vad det är har man stickat färdigt sin Happenstance som jag visade för ett litet tag sedan. Men jag hade ju en schal till på gång, en som jag startade förra sommaren när vi kryssade runt på Rhen och Donau. Den har jag stickat i tunt och ljuvligt Misti Alpaca Lace och då blir det många, många maskor och det är lätt att det trasslar sig lite i spetsdelen. Så den schalen har legat och skämts i en projektpåse i många månader, men när vi nu skulle köra upp till Karlstad så blir det ju många timmar i bilen, och vad är väl bättre då än att sticka lite på sin schal tänkte jag och packade inte med några andra projekt som hade kunnat avleda mig från den rätta vägen. Den som leder fram till det saliga ögonblick när man maskar av och är klar! Hela vägen hem från Karlstad (med undantag för timmarna vi tillbringade på Bohus fästning) höll jag på med picotavslutningen och strax efter det att vi passerade skylten "Lund" så var den sista lilla picoten stickad och sen återstod bara blockning och nu är jag jätteglad att jag tog mig i kragen och gjorde färdigt den här schalen. Jag gillar allt med den; den är lätt och ljuvligt mjuk, den har milda färger i ljungnyanser och naturvitt och jag tycker den har potential att bli en riktig favorit. Plus att jag då känner mig så himla rekorderlig som gjorde klart den! Klapp på axeln får det bli.

Nu är det min ullkofta som står på tur och med lite god vilja ska den bli klar tills en förhoppningsvis avlägsna tid när koftor i rejäl gammaldags lite lagom kliig ull är bra att ta på sig.

Jag har inte bara stickat, jag har sytt också! Nu när overlocken är trädd (alltså, det är jubelklang på det!) så har jag sytt klar en tröja som jag började på i vintras och som hängt på provdockan och bara väntat på de sista sömmarna i flera månader. Nu är väntans tid över! Tröjan är klar och jag börjar bli så belåten med mig själv att det gränsar till odräglighet.

Ett litet syprojekt till har det blivit, och det var ett rent och skärt njutningsprojekt. Det går så fort att sy till ett litet Gryn och dessutom kan man använda upp lite spridda rester av tyg från tidigare projekt. Här pratar vi alltså rekorderlighet i kubik.

Tyget räckte inte till ärmarna, så de fick bli lite smågulrutiga men jag tycker det blev fint. Nu ska det bli kul att se vad Grynet tycker om klänningen.

Också börjar det väl bli dags att dra igång lite nya projekt? Ja jag tror bestämt det.