Och helt plötsligt blev det semester igen. Två veckor den här gången och tanken är att det ska bli lite blandat; lite kringresande, lite sightseeing, lite slappande, lite vin, lite choklad, lite vila, lite stickade - ja ungefär så. Och blandat har det redan blivit, blandat sol och regn.
Igår till exempel, då hällde det ganska frikostigt ner över en när man traskade ut med den lilla terriern, så både hon och jag blev tämligen blöta. Detta på grund av min totalt ogrundade optimism att det nog bara duggregnade lite.
Men det har varit soligt också och nu kan man njuta av stockrosorna som blommor som om det inte fanns en morgondag. Man kan således sluta sig till att maken inte varit framme med ogräsmedlet här, det som jag gärna påminner honom om - att jag envisades med att plantera stockrosor och aldrig förstod varför de inte tog sig? Ända tills maken lite fåraktigt sa "är det de där? Jag trodde det var ogräs och sprutade lite på dem". Här blommar det i alla fall, och såvitt jag vet blommar det även i trädgården, nu när maken är på betryggande avstånd.
Loppan och jag vi traskar runt och njuter. Utanför Skissernas museum har de en rolig vägvisare så den får man ju ta en bild på. Loppan begrep inte varför, men tyckte att okej då, blir du glad av det så varför inte?
Det jag också blir glad av, och mallig! dessutom, är att jag varit en seriös monogamstickare och faktiskt är klar med min Happenstance. Den är tvättad och blockad och färdig, med instickade fel och allt. Lite fel, det hör ju till, i all synnerhet när det är spetsstickning. Det är märkligt vilken otrolig skillnad det blir när man blockar något stickat. Från att ha varit något lite knörvligt blir det helt plötsligt så mycket mer färdigt och ser till och med lite jämnt och prydligt ut? Mycket trevligt tycker jag.
I denna ordentliga anda av "här stickar vi klart minsann" har jag nu återgått till den schal jag påbörjade förra sommaren när vi var på kryssning och jag har nu repat upp några varv (det där med fel som sagt...) och har också kommit på varför den fått ligga och skämmas i en påse några månader, ja förutom felstickningen då - det är ärligt talat rätt trist att mala på med superlånga varv i ett jättetunt garn med samma mönster. Få se hur länge min ordentliga monogamådra håller i sig. Det kan hända att jag redan börjat snegla så smått på andra projekt... kanske...
Men medan jag funderar på det traskar vi vidare på våra promenader här i Lund i stockrosornas tid, Loppan och jag. Det är semester och det är minsann inte kattskit det.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.