Triumfens ögonblick

När jag fyllde år fick jag ju en fantastisk present av den yngre generationen; en overlockmaskin! Samtidigt som jag blev oerhört glad blev jag också lite lätt skräckslagen - jag såg ju "Hela Sverige syr" för något år sedan och såg då hur hon som i och för sig sedermera vann bröt ihop när hon skulle trä sin overlock och det bara inte gick. Det var då jag insåg att en overlock, det är himla roligt och det blir jättefint när man syr, men den kan också orsaka sammanbrott, hysteriska anfall och rent allmänt katastrofer av gigantiska proportioner. Nu ska man ju också tänka på att jag och instruktionsmanualer, vi har liksom aldrig riktigt klickat, det är inte så att jag lugnt och sansat närmar mig en sån där skrift där man ska koppla ihop A med y3 och sedan peta in XzB däremellan, det är mer så att jag slutar kallsvettig och upphetsad och ryter att det är väl själve den också att ingen människa kan skriva en vettig instruktion!

Sen läste jag ju varningen om att "denna apparat inte får användas av personer (inklusive barn okej, den biten klarar jag tänkte jag) med reducerade fysiska, sensoriska eller psykiska färdigheter...osv i långa haranger.

Hjälp! tänkte jag då och nöjde mig ett tag med att ha overlocken som en prydnad på sybordet. I och för sig gick jag till den lokala symaskinsmånglaren som skulle visa hur den fungerar... vilket han gjorde i 190 och det var pincetter och trådar och knivar och gudvetevad så man blev ännu mer konfys och gick därifrån med glasartad blick.

Lille 644D, som maskinen heter, var ju dock trädd och det var gott om tråd på rullarna så jag började sy och det blev så fint! Jag sydde och sydde och tänkte lite lättsinnigt att jaja, det ordnar sig nog, någon gång i framtiden.

Häromdagen när jag sydde ett par pyjamasshorts till maken möttes jag dock av denna gastkramande syn! Gulp! tänkte jag och sydde fort som f-n så att tråden skulle räcka.

Till och med jag inser att detta inte i längden är en hållbar metod så idag, när det ändå regnar och man kan ägna sig åt mer inomhusaktiviteter, tänkte jag att nu, nu ska det ske! Tråd, det hade jag.

Jag gick ut hårt med att läsa instruktionsboken. Då såg jag ut ungefär så här ???? i nyllet. Sedan tittade jag på tre olika instruktionsfilmer på youtube och kände att jamen kanske... ändå...

Tydligen kan man knyta trådarna och liksom dra igenom hela konkarongen och om knutarna håller så har man sitt på det torra. En av instruktionsfilmerna poängterade noga att man måste knyta på ett särskilt sätt så att knutarna inte blev f.d. knutar mitt i processen. Medan hon knöt visade filmen en helt annan del av overlocken, så det blev lite svårt att se hur hon gjorde.

Men till slut så! Jag gjorde det! Jag drog och jag knöt och jag pillade med pincetten. Just när man skulle klippa av den gamla tråden var det oerhört nagelbitande spännande vill jag tala om.

Generös som jag är till min natur bjuder jag även pnå en bild på knutarna efter genomdragningen, för jo de höll! Och den lilla trådflätan, jamen titta, är den inte så vacker så att man kan gråta av ren och skär fröjd?

J

Jag gjorde't! I did it! Herregud, nu är jag så stolt och mallig och känner ungefär att the sky is the limit. Och nu, nu ska det sys, jajamen.