Jag som egentligen inte gillar Mumin

Vilken bra helg det har varit! Jag inledde den med att ta ledigt redan på fredagseftermiddagen eftersom det väntades besök och då har man faktiskt annat för sig än att sitta där och fiffla med siffror hela dagen. I stället ägnade jag mig åt att baka kanelbullar och citronkaka för det kändes så mycket mer väsentligt. Jag bakade och fixade och i ett anfall av missriktad städnit städade jag även skafferiet och kylskåpet men detta straffade sig ögonaböj när jag slog sönder en glaskaraff och svor så att maken och hunden flydde fältet medan jag plockade skärvor och fick städa ännu mer.

Men shit happens och sen går det över, och när det gått över blir det lördag och då kom sonen och hans flickvän på besök. Flickvännen har nog aldrig sett Lund i solsken och det fick hon till att börja med inte den här gången heller. Jag tror att hon längst inne i sin värmländska själ misstänkte att Skåne, det låg nog närmre den arktiska tundran än det soliga Sydeuropa.

Rätt vad det var så slutade det dock att droppa och då tog vi en sväng i Stadsparken där fyrbeningen ville jaga änderna men inte fick det. Livet kan vara lite småkinkigt såtillvida. Sen traskade vi tillbaka hem där vi väntade ytterligare besök minsann. Och tänk då kom solen fram så att vi kunde sitta ute! Helt otroligt denna sommar, men det var bara att tacka och ta emot. I vår närhet växer det björnbär och både Grynet och Loppan visade stor talang att plocka björnbär och stoppa i munnen, fast på lite olika höjd så det blev ingen konkurrens där inte. Mormor ägnade sig åt att försöka ta en selfie med Grynet men det är inte det lättaste kan jag ju säga.

 När vi smällt i oss kanelbullar och citronkaka gick vi upp i lägenheten och jag fortsatte att laga mat till middagen; alltså jag gillar verkligen vår lägenhet men köket är i minsta laget. Det blir lite lagom kaos därinne när man rasslar runt med kastrullerna och varenda yta är upptagen. Och då ska man betänka att på de ytor som inte syns ligger resterna efter Grynets och Loppans framfart.

Sen åt vi och åt, och vissa somnade efter kvällsvällingen medan vi andra åt blåbärspaj och sen pratade vi litet till innan vi ramlade i säng. Loppan var mycket exalterad på morgonen när hon insåg att några gäster fanns kvar! Även om de stängt in sig i syrummet, vilket är mycket klokt om man inte vill få en liten terrier uppskuttandes i nyllet så fort man visar minsta tecken på att vara vaken på morgonen. Hon var dock beredd och låg på vakt utanför dörren tills de kom ut.

Efter frukosten åkte några till Köpenhamn medan andra hamnade i fåtöljen försedd med diverse intrikata historiska skrifter av det mest fotnotsdigra slag. En del beslöt sig för att gå på Kulturen där de har en Muminutställning. Här måste jag lite hädiskt erkänna att jag gillar egentligen inte Muminvärlden, jag har alltid tyckt att den var lite skrämmande och karg på något sätt. Men efter att ha sett Grynet komma loss bland Muminhattar och fiskebåtar och det ena med det andra så är jag beredd att ompröva min ståndpunkt. Vi hade så himla trevligt och Grynet var oerhört chic i hatt och försedd med varmkorvspinne och handväska som en riktig trendsetter!

 

Efter allt fiskande så blev man ju lite hungrig och då är det så klokt inrättat att det finns ett trevligt kafé på Kulturen. - Dit går vi! sa jag och släpade med mig dottern och Grynet, men jag får säga att de följde med alldeles godvilligt. Grynet klämde i sig pannkakor medan hennes mamma och jag åt kanelbulle och drack äpplemust. Vi behövde ju få krafter för att leka vidare på Kulturens lekplats! Det är en sån bra lekplats där man kan pumpa vatten och gräva i sanden och åka buss och sedan plaska lite mer med vatten. Alltså det där med vatten, finns det något roligare att leka med? Praktiskt också, för man blir ju ren och fin när man lekt i sandlådan. Okej, kanske lite blöt också, men vi klarade oss rätt bra ändå får jag säga.

 Sen, när vi var färdiglekta och mätta och nöjda promenerade vi hem igen och någon somnade gott med sin snuttefilt och med Muminpappa i ett stadigt grepp.

Jag får nog omvärdera det där med Mumin känner jag. För Grynet kan ju inte ha fel!