När man fick lite pepp

Hur det än är, så är det alltid lite blä:igt när man känner att sommaren börjar gå mot sitt slut och det är mer slit i grottekvarnen som gäller. Inspirationen och entusiasmen är kanske inte på topp. Man känner sig definitivt beige:ig och trist och jag började skriva ett blogginlägg häromdagen och kom inte på något intressant alls att skriva. För det mesta så lägger jag fingrarna på tangentbordet och väntar på att se vad som kommer fram på skärmen. Den här gången blev det totalt tomt och innehållslöst, typ nada, nichts, rien,  så jag stängde ner igen och väntade på inspirationen.

Den kom idag! I form av en liten dam som behövde passning en liten stund och då traskade morfar och jag till Stadsparken med Loppan och Grynet. Att gå med Loppan i koppel är rackarns roligt tycker Grynet och Loppan följer snällt med - men mormor håller också i kopplet ifall terriern skulle få för sig att göra några skutt av ren livsglädje som möjligen kunde fälla den lilla koppelhållerskan.

Det var en fin kväll och det var fullt av barn och föräldrar på lekplatsen. Grynet åkte tåg och grävde i sandlådan där hon helt sonika snodde åt sig lite spridda leksaker - nästa gång får mormor ta med hink och spade känner jag.

Under tiden blev Loppan klappad av diverse barn och hon uppförde sig exemplariskt och slickade dem bara lite på näsan.

Sen traskade vi hem igen och lagade laxlasagne tills Grynets mamma och pappa kom och helt plötsligt  kände jag att den där augustiblueskänslan som legat som ett våtvarmt omslag över mig de senaste dagarna bara försvann. Och hur kan det vara på annat vis när Grynet demonstrerar att hon vet vad såväl hunden som lammet som ormen säger? - Vad säger morfar? frågade jag och det visade sig vara ungefär vad ormen säger: "issss". Vilket uppenbarligen kan betyda både fideikomiss och ormväs och det är ju praktiskt och bra.

Nu kom jag på att lite inspirerad har jag nog ändå varit i augusti. Jag har börjat virka en katt! Loppan fnös ihärdigt när hon insåg vad det var jag virkade. Katt? Varför i hela friden då?! såg hon ut att tänka och vägrade envetet att titta på katteländet.