Ha! Nu kan man kanske tro att detta blir ännu ett simmarinlägg, att jag blivit så fokuserad på det våta elementet att jag inte kan skriva om något annat, men då tror man fel. Fel, fel, fel. Detta inlägg, det ska handla om uppnådda mål, ett språkligt nirvana och om att säkra historiens vingslag så att de flaxar vidare i nästkommande generationer. Lite handlar det om Grynet och Pyret också, det är ju så lätt hänt.
Grynet och Pyret har alltså sovit över hos mormor och Loffar igen. Vi har gungat, fikat i trädgården, pärlat, pysslat, ritat, limmat, klappat hunden, ätit köttbullar, busat, skrattat och pratat, pratat, pratat. Helst samtidigt, men inte alltid om samma ämnen, ånej, här tränar vi mormors simultankapacitet!
Maken, a.k.a. Loffar, deltog i samtalen men helt plötsligt såg jag hur det glimmade till i ögonen. Nu när Pyret också pratar som en smärre pratkvarn - eller, förresten, stryk "smärre" - så var det ju dags att ta upp den gamla käpphästen. Maken har ju sedan flickorna var små ihärdigt försökt få dem att säga "fideikommiss", för varför begränsas sig till "lampa", "vovve" och sånt? Grynet och Pyret har välvilligt klämt ur sig "miss!" och med det har maken låtit sig nöja. Men nu, nu var det ett tag sedan, Corona satte ju under en period p för denna språkliga bildning. - Kan du säga "fideikommiss"? frågade alltså maken Pyret, som medgörligt svarade "miss!" och trodde att hon kom undan med det. - Bra, men kan du säga f-i-d-e-i-k-o-m-m-i-s-s? artikulerade maken vidare så att gomseglet kom i självsvängning. Och kan man tänka sig, då tittade Pyret entusiastiskt på maken och sa, som man bara behövde lite god vilja att tolka, "fideikommiss!"
Maken suckade saligt. Och ännu saligare blev han när Grynet tittade upp och drillade "fideikommiss" som om hon aldrig gjort något annat. Såna begåvade och historiskt intresserade barnbarn vi har!
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.