Loppan och jag, vi inledde dagen med 1,5 timmes hyfsat rask promenad. Sen gick vi hem och drack kaffe och åt bulle, om utifall man nu tappat en kalori eller två. Det är ju viktigt med oss atleter att hålla krafterna uppe, så man inte blir svag och inte orkar.
Det visade sig nämligen igår att jag är en sån där atlet. Maken och jag, vi cyklade ner till badhuset och simmade den ena längden efter den andra, iförd illgrön badmössa (jag), reklambadbyxor från Skånetrafiken (maken). Okej, jag hade baddräkt också, inte bara badmössa. Förvisso var jag ung på det glada 70-talet, men lite blygsamhet har man väl ändå. Sen cyklade vi hem igen och när maken bar ner min cykel i cykelkällaren så funderade han lite och sa sen att om jag sprang från cykelkällaren till porten, ja då hade jag ju gjort ett triathlon; simma, cykla och springa.
Jag har ju aldrig sett mig som en sån där som njuter av att svettas och anstränga sig, så jag gjorde en bedömning av sträckans rimlighet. Men sen, ja sen gjorde jag det! Kastade mig iväg som en gasell (en ganska gammal coh lite stel gasell, men i alla fall) och sprintade bort till porten. Alla 10 metrarna.
Förmodligen var detta höjdpunkten i min idrottskarriär. För säkerhets skull kör jag nog vidare med min bulldietsuppladdning ändå.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.