Skogens guld

Loppan och jag har varit på morgonpromenad i duggregnet i Botan. Ganska skönt, men det börjar komma lite höstkänningar vilket ju på sitt sätt är underbart för en höstälskare som jag, men som ändå känns lite tidigt. Lite mer sommar vill man väl ändå ha?

Men det finns ju bonusar, svamp till exempel. Ingen kan beskylla maken och mig för att ränna  ut i svampskogen ideligen, ideligen. Senast var väl en 7-8 år sedan. Skörden brukar också bli tämligen mager. Häromdagen hade vi dock planerat att eventuellt åka och bada, men temperaturen gjorde detta inte direkt lockande. - Vi åker ut och plockar svamp! sa maken som har ganska svårt att förstå det där med att vara ute och bara gå utan mål och mening med färden. Traska runt så där planlöst, liksom? tycker maken och ser ut som ett jättestort frågetecken. Antingen går man och tittar på kyrkor och/eller slott, eller jagar en golfboll eller så kan man leta svamp. Om inga av dessa kriterier uppfylls, ja då gör man bäst i att sitta med näsan i en bok. Tycker maken.

Loppan och jag, vi var på! Uti skogen ska vi gå, hej och  hå, traska på! gnolade vi falskt och innerligt. Vi har inga direkta bra svampställen, men vi körde ut mot Silvåkra, där har vi tidigare hittat lite svamp. Vi spejade! Vi spanade! Fulla av förtröstan att vi snart skulle fylla korgen med skogens gula guld. Mest tittade vi neråt. Svamp växer ju som bekant på marken så det hade ju varit rentav fånigt att gå och titta upp i trädtopparna.

Dock lyste hela klanen Kantarell med sin frånvaro. KarlJohan låg fortfarande och trynade med mossan över örat och trattisarna slumrade väl någon annanstans. Hur vi än spanade och letade så hittade vi inte minsta lilla kantarellknopp. Jag gissar att det varit lite för torrt och att regnet ännu inte lockat svampmycelet att med ett jubelrop börja växa? Ja inte vet jag, någon svampexpert är jag verkligen inte.

Det gjorde inte så mycket ändå, vi fick en skön promenad, jag fick invigt mina nya gummistövlar och eftersom vi faktiskt hade ett syfte med utflykten var även maken nöjd. Även om det ju hade varit ännu roligare med en kantarellskörd såklart! Nu har vi dock plockat lite i svamphyllan i affären och jag har börjat träna Loppan att markera kantarelldoft. Det tar kanske ett tag, men tänk sedan så praktiskt att knalla runt i skogen och bara låta henne sköta uppletandet så att man lite behagfullt bara behöver böja sig ner och rafsa åt sig bytet sen, och slipper gå som en ostbåge hela tiden. Det tackar nog min kiropraktor för.