Målsnöret

 Nu är det inte långt kvar tills vi spränger målsnöret på detta OS. Och man får ju säga att trots en eller annan missräkning så har det ju ändå gått som på räls - ja åtminstone för damerna. Herrarna har ju haft det lite tyngre även om Ponsiluoma klippte till med ett guld. Vi har numera utnämnt honom till hedersdam.

En som verkligen sprängde målsnöret idag på absolut bästa sätt, ja det var Ebba Andersson det på 5-milen. Vilken prestation! Det kan ju tyckas att det kanske inte var så spännande när det var nästan 2 minuter till tvåan och en hel näve minuter ytterligare till 3:an. Men spännande, det var precis vad det var, för vem vet om man orkar hålla ångan uppe i 5 mil och dessutom på smala, hala skidor i en massa backar. Det gick ju bra, och så väldigt välförtjänt får man säga efter förra lördagens bedrövliga vurpa. Idag vurpades det minsann inte. 

Och visst är det spännande och roligt med OS - men ibland kan det ju ändå kännas som att det vore skönt med lite omväxling. Nu när vi har det så förspänt med lägenhet i Halmstad också, så fanns det ju verkligen möjlighet till miljöombyte. Alltså drog Loppan och jag iväg till Halmstad, ett Halmstad som visade sig från sin vintrigaste och vackraste sida. Vi skulle förvisso ha fått sällskap av Kristina också, men hon hade drabbats av barnbarn, eller mer precist av deras baciller, så i stället för att njuta av promenader vid havet och lunch på Fyr och sällskap av Loppan så fick hon ligga nerbäddad. Så Loppan och jag promenerade på egen hand, tog det lugnt och tittade bara lite lagom på OS. Sprintstafetten till exempel. Också en nagelbitare. 

Nu kan ju fråga sig vem som tog hand om maken medan hans OS-support så lättsinnigt drog sin väg? Men lugn, bara lugn, maken är fullt kapabel att laga en stadig omgång ugnsbakad alukorv med potatis och purjolök som räcker i tre dagar. Bra karl reder sig själv om än utan kulinarisk omväxling. Fast jag får ju också säga att bland det första han sa när vi kom hem igen efter att ha kramat om både mig och Loppan var "vad ska vi äta imorgon kväll?" (Det fanns nämligen fortfarande falukorv kvar, som han fick njuta på egen hand). Och jag tror han blev nöjd med lite hjort och svampsås och sånt.

Det är inte bara OS, det är sportlov också, så jag passade på att hämta Grynet och Pyret på fritids, det kändes att det var alldeles för länge sedan vi sågs. "Får vi komma hem till er när morfar tittar på OS?" undrade flickorna, vars mamma hade underhållit dem med berättelser om hur det var när hon var liten och det var OS... men jodå morfar ville gärna ha sällskap av dotterdöttrarna i tv-soffan!

Fast först tog vi en sväng om Kulturen och tittade på den nya utställningen om Madicken, ja efter att ha styrkt oss med chokladboll på caféet först. Det var en fin utställning, men eftersom den bara varit öppen en veckan så var det massor av barn som fräste runt, som barn ju ska göra, men det var kanske lite väl trångt när man skulle undersöka allt så vi har kommit överens om att det kan bli ett nytt besök lite längre fram. 

I skrivande stund sitter maken och tittar på hockeyfinalen. Loppan håller honom sällskap, men själv känner jag att jag har nog uppnått mitt quantum satis av sport för ett tag. Inga svenska damer är med heller och hur spännande blir det då?