Åter en solig dag, och soliga dagar, de ska inte slösas bort med att putsa fönster eller något annat trams i den stilen. Själv bakade jag kanelbullar, och maken avnjöt solen inifrån Halmstad stadsarkiv. Each to their own, så att säga. Men det var ju på förmiddagen det, så jag föreslog att vi kunde kasta oss ut i grönskan på eftermiddagen, och kanske rentav ha en al fresco-fika? Beundra grönskan och möjligen beskåda djurlivet?
Maken var helt med på grönskan och djuren och det, men lät förstå att fika, det görs bäst i sittandes i en bekväm stol. Jaja, jag ska nog nöta ner hans motstånd mot friluftsfika vad det lider.
Vi gick en bit längs Fylleån där vi gått tidigare när det inte var så grönt och skönt - men det var det nu! Loppan, hon greps av såna vårystra känslor att hon kutade ner i ån inte mindre än två gånger, medan maken och jag beundrade vattenporlet lite mer från sidan så där.
Vi gick och vi gick innan vi vände och gick tillbaka. - Titta! utropade jag plötsligt och pekade med ett ivrigt pekfinger. - Ser du nu hur trevligt det är att sitta ute i naturen och äta!
Maken höll med om att det såg ju väldigt mysigt ut - men var inte bullarna, kopparna och alla de andra attiraljerna lite i minsta laget? Man får väl ändå medge att han hade en poäng i det, så då gick vi in på Inez & Greta och drack kaffe där i stället. Väldigt mysigt det med. Och kanelbullarna håller sig ju till kvällskaffet tänker jag.
Djurlivet då? Tja, det var väl inte så rikt förekommande. Vi hörde fåglar som kvintilerade, vi mötte en eller annan hund, men det var nog det.
Fast nu har vi ju ett eget lite zoo hemma, så vi klarar oss. Jodå, både räv och uggla och ekorre har vi, dock i broderad form. De har alldeles nyligen ramats in av den lokale rammakaren. - Jag vill ha guldiga ramar, sa jag till rammakaren. - Tänk lite fransk bordellboudoir så där, det är den feelingen jag vill ha på vår gäst-toa.
Den tatuerade rammakaren såg inte ut som om han direkt kunde förställa sig hur en fransk bordellboudoir såg ut, eller varför man ville ha det så på gästtoan, men han ramade snällt in såväl ekorren, som ugglan som räven i gyllene ramar. Jag tycker nog att de pryder sin plats.
Jag har dock lite svårt att bestämma mig för om räven ska hänga överst, eller om det är ugglan som ska hänga där. Jag luftade mina våndor för maken, som tittade vänligt på mig och undrade om det var ett sånt där i-landsproblem som man ibland hör talas om? Han kan ha rätt.
Just nu hänger räven nere till höger, det har alltså ändrats sedan fotot togs. Men vem vet var den återfinns imorgon?
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.