Just nu är vi i den där tiden som känns lite som om det står och väger lite; är det sensommar? Är det höst? Vissa morgnar kommer man ut i Botan och det är definitivt kyligt, ännu inte vantar-behövs-kyligt men lite krispigt och klart i luften. För att inte tala om de krispiga och klara färgerna!
Jag är den första att skriva under på att 'grönt är skönt', men kolla; att stå där som ett flammande orange-rött utropstecken mitt i allt det gröna och sköna, det är ju inte precis jättefult det heller. Det är då man tänker att jojo, det är ju ändå oktober det här. Definitivt höst.
Men så, för bara några dagar sedan var Loppan och jag vid Västra Stranden för att ta en eftermiddagspromenad och det var så där milt och skönt och varmt att man lika gärna kunnat bada. Om man nu haft baddräkt med sig. Loppan, som inte hämmas av sådana konventioner klampade förvisso ut i havet, men inte mer än upp till magen som hon brukar. Mycket kan man säga om Loppan, men något direkt vattendjur är hon inte.
Det visade sig att Söderfamiljens café var öppet och det satt fullt med folk och hundar som njöt av lite fika eller glass medan de tittade ut över havet. Man känner väl igen en god idé när den liksom träffar en mitt i nyllet så Loppan och jag passade också på att ta en glass i solen. Kanske årets sista utomhusglass? Det gäller att gripa tillfället i flykten.
Sen kan man ju tycka att det kanske är lite tidigt att börja prata om jul. Jodå, vi har noterat att det redan börjat säljas julmust i affären, och när jag var på stickcafé förra veckan rapporterades det om att julpynt redan dykt upp i de stora kedjorna och jag får säga att det är alldeles för tidigt. Nog för att jag slutat att vara sträng med att julen ska komma in så sent som möjligt, men jag tycker nog att man kan väl ändå vänta tills det är advent?
Fast sen är det ju andra aspekter av det, i alla fall om man är stickare. Det är mer än en jul jag suttit och stickat som en galning ända långt in på lillejulafton för att hinna bli klar med allt det som jag planerat att sticka till jul, så nu tänkte jag sätta igång i god tid. Lite också eftersom jag tänkte att det kunde vara en bra sysselsättning under knäkonvalescensen. Men så är det ju som det är, när man ibland kommer igång med ett projekt, eller snarare 8 små projekt, ja då grips man av en viss mani och stickar på som en galning... så ja, årets planerade julklappsstickning är klar. Redan i början av oktober. Jag är förundrad men på ett sätt så känns det ju skönt. Tur att livet är fullt av stickprojekt som man vill göra, så nu har jag börjat på en Petra Jacket till mig själv, och jag är ju som bekant något större än barnbarnen så det lär nog ta lite tid.
Fast sen är det ju också så att man hinner inte börja på ett projekt förrän man bums tänker att "det vore ju också roligt att sticka en sån...och/eller en sån...". Jag tror nog inte att det är en överhängande risk att jag inte kommer att ha något på stickorna inom en överskådlig framtid.
Men så har vi det; promenerar i ett väder som ibland är höst, ibland sensommar, väntar på operation och stickar dessemellan frenetiskt. Och en fantastiskt fin kväll var vi på Grand och åt en delikat middag tillsammans med Grynet, Pyret och deras familjer. Man kunde avgjort ha det sämre.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.