Något av ett mysterium

Jag tillbringar ett stort antal av mina vakna timmar på jobbet. När man är på jobbet, ja då ska man jobba, det hörs liksom på själva namnet.

Dock är det ju inget slavarbete på ett galärskepp jag har. Detta märks till exempel på att jag inte sitter vid några åror och sliter dagarna i ände. Det märks också på att vi har en eller annan paus på jobbet. När man har paus, ja då kan man ju till exempel ägna sig åt lite stickning. Alltså har jag en jobbstickning. För tillfället är det en sommarschal i ett väldigt vackert och väldigt fint alpacka/silkegarn i en tjusig rosamelerad nyans som jag fick i julklapp av dottern. Av sonen fick jag en hiya-hiya-rundsticka och det är med den som jag knåpat aviga-å-räta hela våren på min schal. Emellanåt, när jag inte haft paus, har stickningen legat i en låda.

Men så häromdagen, när jag glad i hågen skulle ha fram min stickning, så var den inte där?! Jag stängde lådan och öppnade den igen, omutifallatt stickningen lekte tittut. Det ekade tomt. Jag drog ut lådan helt. Jag letade i alla andra lådor. I papperskorgen. Uppe på hyllor. Men nix. Ingen stickning.

Nu vet jag att jag är en disträ person. En som som gladeligen slänger postväxlar på drygt 100 000 kr i soporna (och som sen är oerhört tacksam för att hon i alla fall inte rev sönder växeln, så den bara var något skrynklig och lite tilltufsad när den hämtades upp igen). Men jag tror ändå inte att jag råkat slänga min stickning. En postväxel, ok, sånt händer den bästa. Men en hel stickning?  alpacka/silke-garn? Med hiya-hiya-stickor? Skulle inte tro det.

Vid vårt veckomöte tog jag upp frågan. Detta ledde till att folk letade högt som lågt, jag har hjälpsamma kollegor. Sen kom kommentarerna.

- Vi ska nog få rätsida på det här problemet!
- Du får ta några stickprov och se om du hittar den skyldige
- Sitt inte där och se så avig ut!
- vi letar ett varv till

Vilken tur jag har, som har så snabbtänkta kollegor. Fast stickningen lyser fortfarande med sin frånvaro.