En gång..

Huliganen har sovit bra de senaste månaderna, det har han. Och en morgon nu i veckan höll jag knappt på att kunna väcka honom när det var dags att ta på sig pälstofflorna och knata ut för vederbörlig morgonpink och dito -nr 2. Jag fick locka och kalla, och klappa, och peta på, och knuffa på sängen innan han vacklade upp och muttrade - va e´ de, kan man inte få sova i fred?!

Men så förra lördagen begärde han ju att få gå ut tidigt, redan vid fem drog vi längs kullerstensgatorna.

Imorse var det dags igen. Inte klockan fem, ånej, Huliganen är en fri och obunden själ som inte följer några scheman. Därför var vi ute redan halv fem. Då var det mörkt, och den som är lite slug inser därför att bilden ovan togs på dagens andra promenad, nämligen 07.37. Då hade jag redan hunnit äta frukost, läsa tidningen och vara en sväng i tvättstugan, och se vilken morgonrodnad jag fick njuta av! Det hade jag ju inte fått om jag fortfarande hade legat och trynat i sällskap med Jon Blund.

Men jag skulle ju ändå gärna vilja ha åtminstone möjligheten att sova ut lite, det skulle jag. Så jag försökte prata allvar med Huliganen. - Hördu min bäste Huligan, sa jag - en gång är ingen gång. Men två gånger är en vana. Och en väldig dålig vana, tycker jag! sa jag med visst eftertryck.

Det örat lyssnade inte Huliganen på. Han kan vara väldigt selektiv på så sätt. I stället ville han visa mig hur fint kamouflagefärgad han är bland höstlöven. Tja, sedan pratade vi väl inte mer om det. Men det kommer ju fler lördagar... och då tycker jag vi börjar på ny (och senare) kula!