Ibland lär man sig nya saker

...fast ibland kanske inte just det man trott att man skulle lära sig.

Min tanke var att sticka ett par vantar och tova, och samtidigt göra slut på en massa garnrester. En win-win så det bara visslade om det. Jag skulle a) känna mig präktig, b) för att inte säga sparsam, c) få ett par välbehövliga vantar och d) prova på att tova vantar.

Så jag satte väl igång. Förra vintern eller så. Sen tog det stopp, det kom en sommar emellan. De brukar ju göra det, någon gång där mellan vår och höst. Men så i helgen stickade jag klart,, kände mig så präktig som allra helst och hävde in vantarna i tvättmaskinen. Därefter väntade jag spänt på resultatet.

Och när vantarna kom ut igen tittade jag lite förvånat på dem och insåg att jag lärt mig något helt annat. Nämligen att alla garnrester man använder upp ska vara tovningsbara.

Annars får man ett par tovade vantar med gigantiska tummar.

Vilket ju också kan vara en kunskap om än inte den man förväntat sig. Nåja, jag klagade min nöd på stickcaféet och har nu ett par nya vantar på gång. Än har jag inte gett upp på tovningsfronten!