Såhär en regnig novembertisdag kan man ju roa sig med att fundera på vad kärlek är? Om det är stormande passion, med eldiga kärleksförklaringar, som företrädesvis åtföljs av att föremålet för passionen överhöljs med diamenter och rubiner?
Nog för att jag är en känslomänniska med mycket nära till känsloutbrott av de mest skilda slag (det där med stiff upper lip är så inte jag), men nä, det krävs annat för att man ska nå höga utslag på kärleksbarometern. (obs! med detta vill jag inte frånskriva mig alla rubiner och diamenter, vill någon prompt överösa mig med sånt så ställer jag godvilligt upp!).
Nej kärlek det är när man fått punka på cykeln och i snålblåst och regn fått gå hela vägen hem på lunchen på sin "%¤&*!! hälsporre för att gå ut med vovvarna, och så har maken redan gjort det, för att jag ska slippa. Dessutom serverades jag skinkmackor (2) och sen tog han schangdobelt hand om disken.
Jämfört med det är rubiner blaha-blaha.
Heja maken! Bra jobbat! Fast nu får snart din xxxx hälsporre dra dit pepparn växer tycker jag. Kram ftån Syrran
SvaraRaderaInstämmer! I allt :-)
RaderaJag tackar aldrig nej till vitt guld och diamanter, men när Maken bakar bröd till mig eller lagar mat så att jag får sitta och sy under tiden då ska det vara bra många karat på "blinget" för att överträffa sådana kärlekshandlingar!!!
SvaraRaderaKram Maja
Du har så rätt! Brödbak har vi i och för sig itne kommit till, men vem vet, det kanske bli sånt också vad det lider?
RaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaDet kallar jag kärlek!
SvaraRadera:-)
RaderaHärligt med gammal kärlek som aldrig rostar :-)
SvaraRaderaVisst är det!
Radera