Nu är det dags

Dags att sluta vela. Dags att sluta komma med undanflykter. Dags att plocka fram det svallande vikingablodet, fatta mod och - ännu mer viktigt - fatta stickorna.

När Karin-Ida var hos mig för någon vecka sedan hade hon hunnit med en sväng på stan innan vi träffades i hällregnet vid domkyrkan. Och vad köper en stickerska om inte stickböcker. Bland annat visade hon mig Sticka nordiskt. 150 traditionella mönster av Mary Jane Mucklestone. Nu kan man ju tycka att Mary Jane Mucklestone inte låter så värst nordisk, men vad gör väl det? Boken är jättefin och jag blev genast sugen på att införskaffa den själv.

Och varför gå där och sukta och längta när vi har en rejäl gammaldags boklåda i stan? Utan att tveka marscherade jag in och la vantarna på den eftertraktade boken.

Sedan mötte jag maken på stan och förklarade att jag köpt mig en bok. Då tindrade det intresserat till i makens ögon och han undrade vad den handlade om? - Det är en mönsterbok, fast det är inte såna mönster utan andra, typ, svarade jag.

Maken såg ut som ett levande frågetecken, och tålmodigt och pedagogiskt förklarade jag då att det är liksom inte vantmönster det handlar om, fast man säkert kan sticka sig vantar, nej det är till exempel stjärnor och renar och älgar och sånt i två färger. - Har älgar två färger? frågade maken då och såg förvirrad ut. - Nejnej, men om man stickar en älg och vill ha en bakgrund till den, då blir det två färger! sa jag och kände att nu hade jag varit pedagogisk så det räckte och blev över.

Maken funderade en stund. Sedan påtalade han att man kan ju sticka gröna älgar i en grön skog och då behövs det bara en färg.

Det var ungefär då jag kände att någon handarbetare blir det nog inte av maken. Fast han är bra att ha på många sätt ändå.

Och nu har jag dessutom införskaffat garn, shetlandsull från Jameson & Smith. Det finns helt enkelt inga undanflykter längre. Nu ska här stickas tvåfärgsstickning om jag så går under på kuppen. Förmodligen inte gröna älgar i en grön skog dock.