söndag 15 november 2015

Idag sprängde vi målsnöret

Det var en gång... tre syentusiaster som bestämde sig för att sy väskor. Tanken och planen var väl att vi skulle bli klara inom en inte alltför lång tid. Men tja, ibland så kommer det saker emellan. Flyttar och jobb och sommar och semestrar och det ena med det andra.

Vi har ändå fortsatt att träffas då och då, och med syrrans hjälp och fasta hand har det där som från början mest verkade vara ett enda sammelsurium av små rackarns tygbitar utan vare sig rim eller reson tagit form av väskor. Inte mindre än tre (3) väskor. Av samma mönster, i två olika storlekar och synnerligen olika till utseendet!


Jag kan ju lugnt säga att hade jag varit utlämnad åt mig själv så hade det inte blivit någon väska - det finns en klar gräns för mitt tålamod med lappar som verkar leva sitt eget liv.

Men nu är de klara och jag är synnerligen nöjd och tycker att vi alla varit utomordentligt duktiga! Det visar sig att dottern såklart ärvt sin fars mer ordentliga gener, men jag gillar min randiga väska med orange foder och fåglar, lika mycket som syrrans i mer sobra japanska (?) tyger, och dotterns i lila, guld och grått.
Det är blixtlåsfack och innerfack, och nyckelhållare och magnetlås. Väskor med Extra Allt!

Hela tiden har vi haft "hjälp" av Huliganen som gjort sitt bästa för att vara delaktig, även om han tycker att vi är osannolikt tråkiga när vi sitter där vid symaskinerna och svär knåpar ihop våra väskor. Han har vält ut papperskorgar, kört race med upp-å-nervända papperskorgar, tuggat på blixtlås, smakat på fodret, legat i vägen och snarkat och dessemellan högljutt undrat om det inte var dags att fika snart? Och efter en heroisk insats idag som involverade såväl handsömnad som avbrutna symaskinsnålar och någon (vem det nu kan vara?) som liksom körde fast hela väskan i symaskinen. Men nu är den utprånglad och vi firade med dotterns hembakta mazariner.


Så nu ser jag våren an med tillförsikt, nu när jag har en ny randig vårväska med röd knapp och fåglar på. Nu är det bara det där med jul och februari och sånt som man ska ta sig igenom - men sen så!

2 kommentarer :

  1. "Det kommer att ta ett tag innan vi blir klara" skrev du. Och det gjorde det ju, 14 månader!! Men oj vad roligt vi haft, ser fram emot kommande nya gemensamma projekt. Kram från Syrran

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det har verkligen varit ett roligt projekt!

      Radera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.