Söndagens lärdomar

Det känns väl lite som att nu är det det absolut sista man suger ut av den här jul- och nyårssäsongen. Och hur kan man göra det bättre en gråslaskig dag än att titta på Tour de Ski, baka kardemummakaka, busa med Huliganen, sticka lite och sy lite? Fast då kan man lära sig att man till exempel inte bör sätta sig att sticka spetsstickning när det är som allra mest gastkramande och de svettas uppför slalombacken. Det blev faktiskt både gastkramande och lite småsvettigt här i stickfåtöljen också vill jag ha sagt.

 

Egentligen hade jag ju tänkt blogga om hur rekorderlig och duktig jag är som äntligen stickar av ett garn som jag köpte för en tre-fyra år sedan och som legat och väntat på rätt projekt sedan dess. Och nu kom det, jag tänker sticka mig en Nurminlinto schal - och eftersom garnet (Drops Lace) var för tunt så har jag nystat det i två nystan och stickar med dubbel tråd. Vilket alltså gör härvan dubbel så trasslig, ack ja. Just är jag vare sig rekorderlig eller duktig således.

 

Alltså fick jag sy lite. Syrran har köpt alldeles underbara garntyger med får på och jag greps av ett omedelbart ha-begär och såg väl så desperat ut att hon generöst delade med sig av fåren. Hur kan man motstå dessa?

 

Men vad skulle jag sy? Alltså, man behöver ju alltid diverse projektpåsar (så att man kan gömma sin trassliga Nurminlintu, till exempel) så jag sydde mig väl en sådan medan maken var och inhandlade potatis och andra nödvändigheter. Det är riktigt mysigt att vara i sitt syrum och ohämmat kunna spela samma låt 14 gånger i rad (en liten svaghet jag har) och lika ohämmat sjunga med i Ainbusk Singers Jag mötte Lassie med känsla och frenesi.

 

Sen kom maken hem och jag övergav Lassie för att triumferande visa upp min nya stickpåse för att inhösta beröm. - Sydde du inte nyss en sån? frågade maken som ibland inte förstår Någonting Alls. Sedan såg han min blick. Den där Blicken ni vet som bums fick honom att säga "Fin! Utmärkt! Tjusigt!" så fort att han nästan snavade över tungan. Jag påtalade att nästa gång han köper sig en bok så kommer jag att säga att "köpte du inte nyss en sån, älskling?". Sedan sydde jag mig en mycket liten necessär att ha stickmarkörer i, och en sån, det hade jag minsann inte tidigare!

 

Jag tömde min nuvarande sticknecessär och inser belåtet att här, här finns minsann prylar för både en och tre förvaringsmanicker! (Varför jag har fyra små saxar av olika modischang har jag inget bra svar på... och det kan hända att finns ytterligare någon. Man vill ju inte riskera att sitta utan sax när man ska klippa av en tråd, menar jag).

 

Den som är observant kan på en bild ovanför råka se typ en färdig ugglevante. Om man vill alltså. Och är lite observant, som sagt. Det kan hända att en mallig typ har lagt in en hjälp på traven. Man vill ju dock inte förhäva sig, än så länge saknas det en vante och nu gäller det att hålla tungan rätt i mun så att det blir en högervante och inte en vänster-dito till.

 

Men nu ska jag se om jag kan trassla upp Nurminlintun. Annars får jag väl ta till en av mina fyra (eller hur många det nu var...) småsaxar.