Trattar och arslen och sånt

Huliganen och jag hade en lugn och fridfull morgonpromenad i Botan i gryningen - det var vi, en himla massa träd och buskar men ganska tomt för övrigt. Vi gick där och tyckte att livet var ganska bra, ja om man bortser från det eländiga vägsaltet som förpestar vår tillvaro. Inne i Botan är dock saltet portförbjudet och det tycker vi är himla bra. Det kan hända att en ömsint matte bär sin motsträviga hund över det värsta saltslasket. Man kan dock inte påstå att Huliganen visar någon överdriven tacksamhet över denna heroiska insats, men jag är helt säker på att hans trampdynor innerst inne tänker att den där matten, hon är en hyvens prick.

I alla fall, när vi strosade runt mötte vi faktiskt någon! En gubbe med liten svart hund som skuttade fram. Iklädd tratt! Vi tittade medlidsamt på vovven, för vi vet minsann hur det är med tratt och det är liksom inget att trängta efter. Huliganen greps rentav av sånt medlidande att hans sedvanliga ska-du-ha-på-flabben-din-fjant?! som är hans sedvanliga hej-på-dej-du-fras när vi träffar hanhundar att han nästan kom av sig och bara fräste lite för syns skull.

- Men lille vän, har du tratt? frågade jag i lite halv-falsett sådär.

- Han har blivit biten, sa hussen då och såg dyster ut. - Och om det inte hjälper med tratten så att det läks så är det slut, fortsatte han. - Men kära nån, han ser ju ändå pigg ut! sa jag och tyckte att man får väl ändå hoppas att det går bra? Men hussen var av mer misantropisk art och sa att det vore nog ändå bäst med gaskammaren för både hunden och honom för det här minsann ett jävla skitliv (ja nu var det inte jag som svor, jag bara citerar). För att ytterligare påtala vilket skitliv vi har så sa han att tre gatlyktor hade slutat och att de lata jävlarna på kommunen bara sitter på sina feta arslen och gör ingenting, minsann (ja, jag fortsätter med mitt citerande här). Sedan gick han vidare med hunden skuttandes vid sidan och Huliganen och jag stod där och gapade lite.

Vi hoppas att den lille hunden får sin husse på bättre humör - och att kommungubbarna reser sig från sina arslen och fixar gatubelysningen.