- kattvantar?! Vad ska nu det vara bra för? Vem bryr sig, liksom? sa Huliganen och vände prompt ryggen mot såväl mig som missevantarna. Jag tror han tog det lite som en personlig förolämpning.
- Jamen de är ju blå och vita och har tassavtryck och fiskbenstummar, sa jag bevekande. Huliganen lät förstå att inget kunde vara honom mer likgiltigt.
Jag fick helt enkelt muta honom med en bit skinka och sen är det ju så väl att i Votteboka så finns det ju trots allt hundvantar också. Förvisso inte någon västgötaspets utan mer något boxerliknande, men kanske det ändå kan blidka herr Hund? Sen börjar det väl i och för sig ta slut på vantsäsongen nu, men det kommer väl fler höstar och vintrar, och den här vantstickningen, den är nästintill beroendeframkallande.
Förresten träffade vi på katt igår, vi var hemma hos Ellenfamiljen som har inte mindre än två katter. Den yngre och klokare begav sig raskt upp på ovanvåningen dit Huliganen inte tar sig, men den äldre som är lite senil satt kvar på mattan och såg förvånad ut. Huliganen är ju numera, ja kanske inte senil, men lätt disträ är han ju, så han knatade bara förbi och gick ut i köket till Ellenmamman för att tigga mat. Sen tyckte ändå Ellenmamman att gamle Måns kunde gå ut i trädgården, ifall nu Huliganen kom på att det ändå är lite roligt att jaga katter. Det tyckte Måns var en dum idé, men han blev ändå utkörd utan vidare spisning, alltmedan han kastade en sur blick på Huliganen. Huliganen var dock strängt upptagen med att tigga paella, och sen gick han över till att tigga morotskaka och chokladpraliner innan han knoppade in på mattan.
Nu är ju både Ellenmamman och undertecknad kvällströtta figurer så vi åkte hem i hyfsad tid och jag hoppas att Måns kom in i värmen igen. Och rentav fick smaka lite paella han också!
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.