Blå söndag

Helgen, ja den har gått i en rasande fart! Numera är det ju inte vardagsmat att ha alla (läs: båda) barnen hos sig, och när då detta lyckliga tillstånd inträffar, med den adderade bonusen av svärson och sonens flickvän PLUS hjärtegrynet ja då känns det som ett utmärkt tillfälle att fira! Det fanns ju hur mycket som helst att fira; flickvännen hade fyllt år, Hjärtegrynet fyllde 13 dagar och sonen hade räknat ut att Huliganen nu i veckan fyller 100 människoår. Vi undrade hur han kommit fram till detta, och det var kanske något oklart, men jag kan tänka mig att det rörde sig om tredjegradsekvationer med integraler i kvadrat som var inblandade i uträkningen. Men vi griper alla tillfällen att fira, så det är klart vi hyllade vår lille Huligan också!

Vi inledde med champagne i trädgården, lika bra att Hjärtegrynet först som sist inser vilken familj hon kommit till. Det var hennes första besök och jag får säga att hon tog det med knusende ro. Det var kanske inte direkt sommarvärme men det var skönt att sitta ute i alla fall. Men tänk; jag upptäckte nya oanade sidor hos mig själv! När våra barn var små var min svärmor lite fjollig tyckte jag; hela tiden skulle ungarna lindas in som kåldolmar i diverse filtar och handdukar för att inte bli för kalla och jag tyckte det var tramsigt. Nu hörde jag mig själv undra "är hon inte för kall?" "Ska jag hämta en filt". Dottern log tålmodigt och sa att Hjärtegrynet hade det utmärkt - och det hade hon, det insåg ju även jag.

(Här kan man gärna observera hur elegant hon är skrudad på huvudknoppen; en limefärgad mössa stickad av mormor. Hon såg mycket nöjd ut med den vilket gladde mormorshjärtat alldeles ofantligt).

Därefter tyckte dottern att Hjärtegrynet skulle äta. Hjärtegrynet var dock ganska pömsig och det tog ett tag att vakna så att matlusten gjorde sig påmind. Dottern lockade och pockade, och rätt vad det var kunde inte morfar hålla sig utan här ser man hur han inte kan låta bli att peta på sitt barnbarn. Och vad är det han petar på, frågar man sig? Jo de nya spiralstrumporna som mormor stickat, och som dottern säger sitter så bra på. Då blev denna mormor så övermåttan mallig att hon nästan inte gick att prata med.

Sen åt vi så att vi blev fyrkantiga. Hjärtegrynets föräldrar tänkte att hon kunde gå och lägga sig medan vi åt. Åt denna utsökt dumma idé fnös jag med stort eftertryck och grabbade tag i dotterdottern och vägrade släppa taget. När maken inte längre lyckades behärska sig fick han hålla ett tag. Vi tyckte båda att det där med att gå och lägga sig när man är på premiärbesöket var en riktigt fånig idé, och jag är helt säker på att Hjärtegrynet höll med.

Den enda som möjligen var lite misslynt över detta var Huliganen, för när matte håller barnbarn har hon inte tid att tappa oxfilet i Huliganens väntande gap och det tyckte han var en förändring till det sämre. Han har dock blivit kompenserad, så jag tror det är lugnt ändå.

Med nyblivna föräldrar och med andra besökande som kört långt, och med en mormor som varit uppe i ottan för att baka blir det inte så sent festande in på småtimmarna. Ca kl 22 ramlade alla i säng, och det är väl en tre-fyra timmar innan studenterna går ut och börjar sitt festande. Ibland är det skönt att vara gammal och förnuftig!

Det var rätt bra att ha kommit i säng tidigt, för strax efter kl 6 ville Huliganen gå ut. Och när Huliganen vill något - tja, då brukar det väl bli så, så vid halvsju sådär befann vi oss i Botan, och det var en vacker och blå inledning på söndagen.

Nu har sonen och flickvännen åkt hem igen, och vi saknar dem redan. Men vi hann med en liten lunch i kafeet i Botan först och en titt på vaktlarna i växthuset där. Man vill ju liksom bjuda på allt vad Lund har att erbjuda när vi fick så fint besök.

Imorgon är det måndag, det brukar ju bli det efter söndagen. Det blir nog bra med det också, fast om jag får välja, ja då har jag hellre helg och alla barn, barnbarn, makar, Huliganer och partners hos mig.